En bra torsdag.

Det har varit en bra arbetsdag idag. Det var länge sen.

Eller ja, bra dagar är det väl varje dag, men en sån dag när jag både har hunnit sitta ner och äta OCH diska matlådan.

Kollegan L följde med mig för att diskutera med en person som är lite obehaglig. Alltså, vi vet inte riktigt vart vi har honom. Ena sekunden är han trevlig och nästa hotar han "på skoj" att han ska stämma oss. Dessutom har han reptilögon och jag tycker att ormar är döläskiga.

Alla pojkarna gör jättefina jobb, jag är så imponerad av dem! Alltid positiva, "ingenting är omöjligt"-attityden, med ett leende på läpparna och nära till skratt. Sånt som gör att man orkar lite till och lite till och...

Om allt går enligt beräkningarna så ska den här värsta stressen avslutas på tisdag. Håll tummarna!

NEJ!!!...

...är det vanligast förekommande ordet hemma hos mig numer.

• Nej! Ni får inte vara på bordet!
• Nej! Ni får inte klättra i sovrumsgardinen!
• Nej! Ni får inte krypa in i garderoben!
• Nej! Ni får inte gå ut! Ni kom ju in för tre sekunder sen...
• Nej! Ni får inte krypa ner i hålet i diskbänksskåpet!
• Nej! Ni får inte putta ner blomkrukorna i fönstret!
• Nej! Ni får inte bråka i sängen! Jag försöker sova...
• Nej! Ni får inte krypa in i frysen!

Kli i fingrarna.

På söndag går vi över till vintertid.

Det kommer att innebära att kvällarna inomhus blir lite längre. Det är nämligen så kolmörkt här så ute går det bara inte att vara - förutom typ 10 m från verandran där utelampan sitter så klart...

Jag är hemskt sugen på att sticka sockor med garn härifrån! Jag väntar på svar på frågan om de kan skicka garn eller om man måste åka dit och köpa...

(Jag skulle inte tacka nej till ett par sockor av garnet "Midvinterros".)

Lycka är...

...att vara medborgare i ett land där det inte råder krig.

Oavsett om landet befinner sig mitt i en ekonomisk kris.

Vinnaren är utsedd.

I tävlingen "Världens roligaste kattleksak" var det ingen tvekan.

Ohotad vinnare är SOPBORSTEN!!!

På en hedrande andraplats har vi gardinen vid balkongdörren.

När är det för kallt...

...att kasta ut två jättebusiga katter som är 13 veckor gamla?

Det är fem minusgrader ute.

Den blödiga delen av mig säger att det är för kallt eftersom de inte är vana att vara ute och inte törs springa omkring så de håller värmen utan håller sig på verandan.

Den hårda delen av mig påpekar att de faktiskt har PÄLS.

Nja, den blödiga delen får sin vilja fram tills vidare. Få se om det blir lite varmare längre fram.



Men när är det för kallt???

Postkodlotteriet.

Jag fick idag meddelande om att jag har vunnit på Postkodlotteriet!!!




Hela 150 kr.




Nåja. Bättre än inget.

Lycka är...

...när arbetsdagen lider mot sitt slut och kollegorna kommer förbi och ropar "Vi ses i morgon!"

Säg ifrån då!!!

Varje morgon ska Ási ha nåt gott i matskålen, det är våran tradition. Just nu är det rå kyckling som gäller (det var extrapris på kycklinglårfiléer för inte så länge sen, och själv tycker jag att de är för slamsiga för att falla mig i smaken - tillagade förstås).

I morse fick Oliver upp vittringen på kycklingen, stegade raka vägen fram till matskålen där Ási stod och åt, varpå...


...Ási tog ett steg tillbaka, tittade olyckligt på mig och jag fick gå dit och plocka bort Oliver. Flera gånger.

Det är bara att konstatera att min hund är bara fööör snäll.

Proudly presenting...

Orvar (vit med svarta tecken) och Oliver (vit med gråa tecken)!

Två busar som i natt hittade till mattes säng för första gången. Det lär inte bli den sista misstänker jag...

Hemma!

Nu har missorna landat här hemma hos mig och Basse. De tycker att Basse är en riktig otäcking... Men de kommer säkert att vänja sig vid varandra snart.

Tonight´s the night!

Ikväll ska jag hämta mina två nya familjemedlemmar.

Spännande!!!

Dags igen.

Timern är inställd, kupévärmaren inkopplad och kabeln är dragen.

Det ska bli 10 grader kallt inatt sägs det, så det är motorvärmardags igen.

Smått irriterande...

...är det när man sitter och äter under sin korta halvtimmes middagsrast och det kommer lösa och lediga pensionärer och ska hämta ut sina husnummerskyltar och faktiskt förväntar sig att jag ska gå ifrån maten och serva dem.

Okej okej, de vet inte att jag har matrast, men de kan väl åtminstone vara lite väluppfostrade och fråga om jag kan ge dem deras skylt trots att jag sitter där med munnen full med mat? Jag har absolut inget emot att serva dem, men lite artighet från deras håll skulle inte göra ont. Speciellt inte när man har häcken full och verkligen skulle behöva få slappa i fred de där sista fem minutrarna.

Till och med kollegan S insåg att jag verkligen inte hade tid att prata med henne idag utan telefonsamtalet varade inte mer än ett par tre minuter mot de normala 45-60 minuter!!!