En bra dag.

Jag red lektion för C i morse.

Knepigt det där. Jag tyckte att det kändes som att rida i sirap, och C tyckte att Slaufa skötte sig med bravur. Det ska tydligen kännas segt när stegen "innehåller mycket luft" och jag får driva och driva och driva...

Om några dagar ska Slaufa till C på träningsläger, själv ska jag på egna äventyr. Mer om mina äventyr kommer i ett annat inlägg... Och kanske om Slaufas äventyr också!

Bästa H lånade Stelpa idag för en ridtur. Efteråt fick jag ett sms om att hon var mycket belåten, H alltså. Sånt är roligt att höra!

På eftermiddagen dök B upp med hela sitt menageri. Han har inga fyrbenta hästar, utan nöjer sig med hästkrafter på hjul och larv. Som tur var hade jag fått tag i grus, det är för väl att man har känningar i lastbilsbranschen när transportledaren har tagit semester! Den döda granen utanför stallet är nu ett minne blott, likaså den slybeklädda kulle den stod på. En del av gruset är utplanerat för att få bättre avrinning i samband med tjällossningen, men för att få ett perfekt resultat krävs en hel del åtgärder, och det kostar pengar som jag inte har. Så jag får nöja mig med att ta lite i taget.

B kommer tillbaka i morgon, så då blir jag förmodligen satt i mer arbete. Det är inte omöjligt att det "ramlar ner" en stor tall bland annat...

Det beror ju på hur man ser det...

Det är Djurakuten på TV, och en husse berättar att hans bekanta tycker att han är tokig som lägger så mycket pengar på sin blandrashund som svävat mellan liv och död.

Då sa jag till Basse att det är väl självklart att jag skulle kosta på honom, bara han slapp lida. Då tittade Basse på mig för att påminna mig om att jag minsann plågade honom å det allra grövsta för bara nån timme sen när jag tvingade honom att duscha!

Att jag då försökte förklara att det är skillnad på lidande och lidande hjälpte föga. Han köpte inte mitt resonemang alls.

Underbart är kort.

Idag hade jag semester ända till lunch. Då ringde telefonen och helt plötsligt hade vi personalbrist...

Så eftermiddagen har därför ägnats åt att delvis ta reda på varför personalbristen uppstod, och dels hitta en ersättare.

Vi hade tur, så i morgon bitti kl 7 ska jag träffa en tjej som verkar lovande.

Sen kanske jag kan få återgå till min semester några dagar?

Semester!

Idag är första semesterdagen, och jag är sååå värd det! Tycker jag. (Och om nån tycker annorlunda så skiter jag i det.)

Det har jag firat med att träna. Med kollegorna såklart. Instruktören hade bestämt att vi skulle köra "Push", så jag förväntar mig en del träningsvärk de närmaste dagarna. Jag begriper inte hur jag kan vara så svag i axlarna?!?

Igår och i förrgår plockade jag hjortron. Det finns gott om dem i år, I tell you! Totalt har det blivit drygt 4 kg, för jag plockar inte så fort. En del har jag frusit in med bara lite socker, och en del har jag kokat sylt av. Det bästa med att göra egen sylt är att man inte behöver ha i såna enorma mängder socker, jag gillar inte när sylten smakar mer socker än bär.

Naturligtvis rider jag också. Varje dag. Jag måste ju träna rumpan ordentligt nu när jag om ett tag ska åka till Island och rida fyra mil fyra dagar i rad. Det känns som att vaselin är ett måste i packningen... Det är tur för mina hästar att de är två så de får vila nån dag emellanåt! Den ena, Slaufa, ska förresten på träningsläger till C när jag roar mig på Island. Jag tror inte att hon, Slaufa alltså, är så imponerad av det, men jag tror att det är bra för både henne och mig. Förhoppningarna är att träningslägret ska innebära att hon och jag slipper bli så hemskt osams titt som tätt. Jag har åtminstone inte flugit av. Än...

Har jag berättat att jag vill ha höns? För jag har ju ingenting att göra om dagarna redan... Först måste jag dock bygga ett hönshus. Jag håller på med en ritning, men hela tiden kommer jag på saker så jag måste revidera om och om igen. Men bättre nu än sen!

Mitt nästa semesterprojekt blir att diska. Vilken dag som helst nu...

En lååång dag.

Igår var ingen lek.

Först ringde telefonen kl 02.20. Det var ingen jag ville prata med, så jag svarade inte och somnade om.

03.30 ringde klockan, dags att gå upp. Tjolahopp tjolahej, städning av centrum stod på schemat.

Därefter vanligt jobb hela dagen och träning med stenhårda M direkt efteråt.

Jag och K hade bestämt att vi skulle besöka den nya nöjesplatsen på kvällen, men innan dess hade jag råkat tacka ja till en massa halvdåliga jordgubbar som krävde omedelbar rensning och saftning. Det blev 4 kg jordgubbar som hann kokas, och medan saften silades från jordgubbarna besöktes ovan nämnda etablissemang.

Hemma igen strax efter 22.30 när den nu färdigsilade saften skulle kokas upp igen, med tillsats av socker och natriumbenzoat. När sockret smält hällde jag i saften i mina läskflaskor, bara för att upptäcka att flaskorna krympte när de kom i kontakt med den varma saften...

Då gav jag upp och gick äntligen och lade mig, klockan visade då den okristliga tiden 23.30.

Förvånande nog så kände jag mig inte alltför trött idag när klockan ringde 05.40, men vi får väl se hur skärpt jag är ikväll på ridlektionen...

Ämne: Vädret...

Föregående sommarens myckna regn tycks ha satt spår i mitt minne.

Jag blir lika förvånad varje morgon jag vaknar och solen skiner. Samtidigt upplever jag nån sorts stress, att jag måste ta tillvara på varje solstråle som bjuds, för jag förväntar mig liksom att det enbart är regniga dagar som återstår.

Detta är inte likt mig. Normalt struntar jag högaktningsfullt i vädret, det blir som det blir ändå. Och oftast är vädret bättre än man tror, bara man tar sig ut. (Och för den delen är en regnig dag inte alltid av ondo, för ibland måste man göra inomhussaker också...)

Jag hoppas att jag skärper till mig snart, för jag vill inte bli en sån där väderprognosslav. Vädret ska komma som en överraskning tycker jag, en av de få saker man inte kan styra över.