Det bästa med getter är så klart killingarna, så min lilla getflock utökades med en bock varje höst. När han hade gjort sitt jobb som avelshanne fick han ett nytt jobb, som hundmat. Det kanske låter hemskt men bockar luktar inte så gott, så det var rätt skönt när de försvann. Frampå vårkanten pluppade killingarna ut och de är det sötaste och roligaste man kan tänka sig! Alla mina killingar fick namn som börjar på T; Trixie, Tina, Timo, Tejus, Torkel, Tracy... Bockkillingarna gick alltid till slakt på hösten, det bara var så och inget jag ens reflekterade över. Då var det svårare med getkillingarna, antingen så sparade jag de båda mammorna eller så sparade jag en mamma och en killing. Men två var maxantalet, och det visste jag om.
Det vore så roligt att skaffa getter igen, men tiden räcker inte riktigt till. För att de ska vara roliga krävs ju att de är ordentligt tama, och det blir de ju inte av sig själva.
2 kommentarer:
ibland tänker jag att jag ska skaffa ett par getter när jag blir pensionär. Fast det är nog mest för att jag hoppas att de ska äta upp lite sly. Och för att de är söta förstås.
Jag vet att det är så men jag tycker ändå att det är lite ... sorgligt.
Mvh för mesig för lantbruk
Skicka en kommentar