söndag, november 21, 2010

Broddade och sulade.

Idag hade hovslagaren tid att sko om våra ston som fortfarande var sommarskodda. Järn på packad snö blir lätt väldigt halt...

Slaufa fick samma utrustning som förra året, den såg okej ut, medan Stelpa fick en helt ny outfit. Det kommer nog att gå som en dans att rida henne nu, hennes skor är nämligen tillverkade i Delsbo...

Kråkan, Lilja och Bangsi är oskodda och ska så få vara tillsvidare. Bara hovslagaren har kommit ikapp med alla akuta omskoningar så ska han komma tillbaka så även dessa tre får snygga hovar.

onsdag, november 17, 2010

En "ny" vän!

Jag hade en oväntad vänförfrågan på FB idag. Det var hon som jag gick och klippte mig hos på orten där jag jobbade för ett par år sen.

Det är nämligen dags för Sverigepremiär av nya Harry Potter-filmen, och vi är båda helt sålda på HP. Trots vår ålder på 14+... Många roliga och tokiga diskussioner, både om HP och annat, har vi haft under de år jag klippte mig där!

Hon ska se filmen på lördag skrev hon. Här där jag bor finns det ingen bio. Den närmaste ligger i grannkommunen 5 mil bort.

Som "tur" är kommer hovslagaren förmodligen på lördag. Det innebär att jag absolut inte kan få ett så tokigt infall att jag sätter mig och åker 20 mil bara för att se filmen.

Men om nån råkar vara sugen att åka till grannkommunen och kolla på bio nästa helg så är jag helt klart på!

Full frys.

Nästa vecka åker föräldrarna utomlands och överlämnar gård och djur till mig.

Det innebär en hel del mer jobb för min del, men naturligtvis unnar jag dem semester. Men det är väldigt skönt när de kommer hem igen...

För att underlätta för mig själv har jag tagit mig i kragen och lagat matlådor både idag och igår. Matlagning är inte min kopp te direkt, så när jag har mycket annat att göra är det maten som får stryka på foten. Och det är ju dumt, speciellt med tanke på att jag förvandlas till ett veritabelt monster när blodsockernivån hamnar för lågt...

Men, alldeles om en liten strax ligger det sju färdiga matlådor i frysen bara att ta med till jobbet! Jag är sjukt nöjd med mig själv.

söndag, november 14, 2010

Genom sig själv känner man andra...

Av vilken anledning förväntar sig så många att andelen helgon ska vara närmare 100% i riksdagen, regeringen, landstinget och i den kommunala politiken? Det är väl människor det med?

Vore det inte lite otäckt om alla våra folkvalda politiker skulle vara fläckfria? Hur ska de då kunna sätta sig in i oss andras situation?

Jag önskar att "sunt förnuft" skulle få råda lite oftare. Men där avundsjukan går in går förnuftet ut tycks det...

(Nej, jag försvarar inte dessa som har myglat åt sig sommarstugor och garage för massor av pengar, men jag har väldigt svårt att förfasa mig över en Toblerone eller synder från sitt "tidigare liv som okänd", t ex obetald TV-licens eller ett antal obetalda parkeringsböter. Men man behöver inte göra om sina synder utan, precis som vi vanliga människor, lära av sina misstag...)

Bangsi.

Bangsi är två år. Eller ja, han fyller tre år på nyårsdagen. Alla hästar fyller år på nyårsdagen. (Fast jag vet att egentligen fyller Bangsi år den 17:e maj, för då var det snöstorm för snart tre år sen.)

Han är så där riktigt kolsvart, det är så läckert. Han är högrest och rör sig med stora luftiga steg. Så långt inga bekymmer alltså...

Bangsi är en väldigt självständig individ. Han är snäll, jättesnäll till och med, men inte speciellt social. Eller "inte social" är fel ordval. Han är nyfiken och vill vara med, men på lite avstånd. Det är det här med närhet och beröring som inte är hans kopp te precis. Speciellt inte beröring på benen. Men det är inga problem att (när man väl fått på grimman) leda honom ut ur hagen och bort från de andra hästarna. Ingen tvekan what so ever. Åtminstone inte än, på de korta promenader vi har varit ute på...

Han är otroligt lik sin mor till sättet. Henne måste man också arbeta med regelbundet för att behålla henne "tam". Det går inte att tvinga dem till saker, man måste övertyga, övertala och lura dem till att göra det man vill. Båda två kräver att man uppför sig korrekt i deras närhet, det vill säga, man måste veta hur hästar kommunicerar med varandra och sedan tillämpa det själv. Annars är man chanslös. Blir man förbannad är det lika bra att lägga ner.

Jag har med andra ord en hel del jobb framför mig, men det är ett år kvar tills man tidigast kan börja sitta på honom, så jag hoppas att vi har blivit kompisar tills dess.

lördag, november 13, 2010

Just nu i TV-soffan.

För varje avsnitt jag ser av "Så mycket bättre" blir jag mer och mer imponerad av Petter. Han är så duktig på att göra de andras låtar till sina egna.

Det var bara det jag ville säga...

Shopping.

Jag fick order igår på jobbet att köpa godis.

Det blev en tur till staden sju mil bort idag och hem kom jag med två kilo leversnittar. Till min hund alltså. Det var hans godis som var slut.

fredag, november 12, 2010

Generatorrem.

Felet på min bil är nu både lokaliserat och åtgärdat.

Hurra!

Jag mår verkligen fysiskt dåligt när min bil är sjuk. Det beror förmodligen på att jag är helt ointresserad av att meka med bilar och vill inte lära mig heller.

I vilket fall så visade det sig att generatorremmen hade gått av. Det innebär att generatorn inte kan ladda batteriet och då stängs halvljusautomatiken av. När batteriet är slut stannar bilen... Jag hade med andra ord en enorm tur som valde att köra hem med hästarna utan lyse. Och en enorm tur när jag av någon outgrundlig anledning laddade bilbatteriet natten till i förrgår. Och en enorm tur att det finns såna som kan hitta fel på bilar och dessutom laga dem.

Hurra en gång till!

torsdag, november 11, 2010

Små små steg.

Saker och ting här hemma går inte riktigt så snabbt som jag hade velat.

Utbyggnaden av mitt hus ligger lite halvt om halvt på is, men efter sju sorger och åtta bedrövelser har jag äntligen fått tag i en rörmokare. Om en och en halv månad. Typ lagom till jul.

Nåja, jag har ju planerat att bo här resten av mitt liv, så varför ha bråttom???

Så småningom ska det flytta hästar hit till min gård. Om det blir alla fem eller "bara" tre är inte bestämt än. Idag har jag beställt en timer så jag inte behöver åka hem och ge hö på min halvtimmes middagsrast, jag bestämde mig för en mekanisk till slut för att slippa vara beroende av ström.

I slutet av den här månaden väntar jag en leverans - det är inredning till mitt stall, närmare bestämt fyra skjutdörrar, två frontgaller och ett fönstergaller. Tillsvidare skippar jag galler mellan boxarna, jag har inte riktigt klurat ut lösningen på hur jag enkelt ska kunna ändra från fyra boxar till två boxar utan att behöva hjälp.

Så. Det händer saker. Men jag märker det inte.

lördag, november 06, 2010

Hemma igen.

Klockan sju i morse bar det av.

Visst funderade jag lite över hur smart det var att ta min bil när det faktiskt fanns tillgång till en väsentligt mycket yngre bil men minst lika dragstark. Men jag gillar att köra min bil så då blev det så.

Och allt var frid och fröjd.

I typ 17 mil.

Sen började två varningslampor lysa och halvljusautomatiken slutade fungera. Hurra. Eller nåt.

Men eftersom motorn lät som vanligt och det kändes som vanligt att köra bilen så fortsatte vi. Det var i alla fall bara sex mil kvar till slutdestinationen och nån som förhoppningsvis vet mer om bilar än mig. Vad jag inte visste (för jag glömde att kolla det mitt i stressen av att vara lyselös) var att både bromsljus och blinkers fungerade, och det är ju bra...

Hur som. Något fel hittades inte. Men vaddå - det var ju ljust ute! Vem behöver lyse då??? Och vi hade ju upptäckt att bromsljus och blinkers fungerar. Både på bil och transport.

I med Fröken Fröjd och Herr Speciell, spännband runt transporten och iväg. 23 mil.

Vi hann hem precis i tid för att kunna köra utan lyse med (relativt) gott samvete. Hästarna skötte sig exemplariskt under hela resan. Underbart!

Ännu mer underbart var det att lasta ur hästarna och se att de kände igen sig efter ett års kollo. Fröken Fröjd gnäggade när hon såg Kråkan och han svarade. De nosade lite på varann alla tre, sen var allt som om det senaste året inte har existerat. Sanslöst...

Jag är så glad att det var just det här stället vi hittade för nio år sen när Kråkan var ett år och behövde åka bort på kollo. Under årens lopp har fyra av våra hästar varit inackorderade där, och jag har aldrig haft någon som helst anledning att vara missnöjd över någonting. Dessutom till rimligt pris!

fredag, november 05, 2010

Idag.

Idag var en bra dag. (Trots att kollegan M var ledig.)

Bara så där. (Det är så ibland.)

Jag tycker om när folk ler. (Och fredagstårta.)

torsdag, november 04, 2010

Kolloavslutning.

Jag fick ett mail i morse från Bangsi och Liljas kolloföreståndarinna.

Bangsi behöver tämjas. Helt enkelt.

Eller ja, enkelt är det inte. Han är en speciell herre. Väldigt snäll men även väldigt skygg. Han fattar inte grejen med människor liksom...

Det han framförallt behöver är daglig hantering, t ex att stå på box på nätterna, borstas, ledas... Bara små saker en kort stund - men ofta.

Mitt stall är väl inte klart, det kan man inte påstå, men man kan se slutet i alla fall. Jag har beställt boxdörrar och frontgaller och är lovad leverans innan den här månaden är slut. Det återstår en del målning av väggar och sadlingar kring fönster och dörrar, men hallå, det finns både isolerade väggar och tak, dörrar och fönster. Man får inte vara hur petig som helst...

Vi tar såklart hem Lilja också när vi ändå åker till kollot, det är trots allt 25 mil enkel resa. Men hon är en annorlunda häst, både social och lätthanterlig. (Och otroligt lik sin mor och halvsyster till utseendet!)

onsdag, november 03, 2010

Jag drömde i natt...

...om när vi var i Costa Rica.

Cahuita till exempel, alldeles vid karibiska havet.

Eller Santa Elena med de enorma skogarna och behagliga klimatet.



Underbara fruktfrukostar och färskpressade juicer.


Playa Sámara vid Stilla havet med vita sandstränder...
Jo, jag skulle gärna åka dit igen!



Bäst & sämst...

...på jobbet:
  • jag bestämmer!
  • mina pojkar låter mig tro det...

...hemma:

  • jag bestämmer!
  • mina djur låter mig tro det...

Men jag är nöjd och glad i alla fall.