tisdag, januari 17, 2017

Åhujedamig!

Whisky är verkligen äckligt!

Och trots att jag låtit den stå utomhus för att få den så kall som möjligt för att slippa känna smaken så har jag nästan en nära döden-upplevelse.

Men förkylningen är värre, och ont ska med ont bedrivas... (Jösses vad det svider i min trasiga hals!)

måndag, januari 16, 2017

Dagens inköp.

Vitlök

Kanjang

Strepsils

Apelsiner

Näsdukar


Hej förkylning! Du valde åtminstone inte sämsta tänkbara tidpunkt. Alltid något...

söndag, januari 08, 2017

Bröllop igår ❤️

Solen strålade över ett gnistrande snötäcke, lagom många minusgrader.

Bruden och brudgummen lyste minst lika starkt när de gick kyrkgången upp till musik ur Ronja Rövardotter, framförd på kyrkorgeln.

Vigselakten var så fin, och om nån undrar så svarade båda två ja till att taga varandra, och att älska varandra i nöd och lust.

Det blev så klart en eller flera bröllopskyssar på kyrktrappen, därefter fackeltåg till festlokalen där det bjöds på mat och dryck, tal till brudparet, telegramuppläsningar, pussar åt alla håll och kanter, samtal med utflyttade vänner, dans och obegränsade mängder med glada skratt.

Precis som Askungens bal på slottet slutade festen klockan 12. En del åkte hem, andra fortsatte festen på annat håll, och vad jag vet så kan den hålla på än...

Tack A och J för att jag fick komma på ert bröllop! Önskar er all lycka!!!

fredag, januari 06, 2017

torsdag, januari 05, 2017

En bra värdemätare...

När golvet är så varmt att man nästan bränner sig om fötterna så vet man att det är kallt ute.

#älskavattenburengolvvärme

söndag, december 18, 2016

Den stora tomheten rullar in...

Musikhjälpen 2016 är slut.

lördag, december 10, 2016

Kvällens fråga.

Tittar på Så mycket bättre, avsnittet där de hyllar Ted Gärdestad. Teds bror Kennet är inbjuden.

Jag undrar hur det är att leva hela sitt liv som någons bror, trots att han har varit död så länge? Alltså, jag menar, kan man gå vidare och verkligen leva sitt eget liv när man är så starkt sammankopplad med en annan person? Kan man sörja klart? Eller har man ett sår som aldrig läker? Som rivs upp om och om igen?

Jag fattar att han så klart har familj och vänner som ser honom som en egen individ, men för oss andra, den stora massan, är han ju Teds bror, han som skrev texterna till låtarna som Ted sjöng, han som blev kvar, han som ständigt ska hylla Teds minne...

Jag hade nog inte orkat leva ett sånt liv.