torsdag, juli 07, 2016

Semesterfunderingar.

Jag funderar på att faktiskt åka bort några dagar under min semester (om jag får nån). Fast just nu kom jag på att jag inte kan åka när jag hade tänkt, för då måste jag jobba...

I alla fall. Jag kanske kan åka några andra dagar. Eller inte.

Men om jag kan det, så tänkte jag först hoppa på en buss till Östersund. Nästa dag tar jag bussen till Umeå. Dagen därpå tar jag tåget, (första klass för jag har jätterabatt tack vare ett medlemsskap) till Stockholm och så hem igen dag fyra. Bara för att se delar av Sverige.

Eller så stannar jag hemma och bygger hönshus istället.

onsdag, juni 29, 2016

Update.

Det är ingen ögoninflammation.

Det är nåt annat. Skräp eller så.

Läkaren ska titta på det i eftermiddag.

Edit: Det var inget skräp heller. Men vad det än var så ser det ut att läka. Men jag blev tillsagd att får man ont i bara ett öga så ska man uppsöka vården direkt, inte vänta i flera dagar.

tisdag, juni 28, 2016

Jag idag.


Hulken.

(Det är jättesynd om mig. Jag har ögoninflammation, för första gången i mitt liv (vad jag vet).)

måndag, juni 27, 2016

Varför har ingen berättat???

Jag antar att jag är så sist på bollen att jag inte ens har hunnit ut ur omklädningsrummet innan matchen är färdigspelad?

Jag pratar om boken Divergent (- Veronica Roth)! Som enligt Google kom ut 2011!?!

Jag läste den i helgen. Och sen läste jag den en gång till. Ifall jag hade missat nåt ord.

Så nu har jag beställt Insurgent. Och DVD-versionerna av Divergent och Insurgent. Och är lite upprörd över att Allegiant inte finns som pocket än. (Och samtidigt är jag rädd att det ska bli som Hunger games-serien, att jag bara gillar första boken men inte de andra...)

Jag är ingen ung vuxen, mest bara vuxen. Men man är väl inte äldre än man gör sig?


För övrigt tycker jag också väldigt mycket om böckerna om Agnes av Ann-Heléne Laestadius. Inte det minsta science fiction, men riktiga må bra-böcker. Ifall nån råkar vara sist på bollen vad gäller dem?

onsdag, juni 22, 2016

Ljuset i mörkret.

Min livlina har skjutit sin pensionering på framtiden.

Jag mådde bra hela helgen!

Men nu är jag arg igen.

onsdag, maj 11, 2016

För tillfället.

Det är mycket nu. Finns inte ork över till så mycket annat än jobb, hästar och träning.

På jobbet är min livlina långtidssjukskriven (och sen går han i pension), och förutom att jag inte har nån som backar upp mig till 100% så måste jag även se till att hans arbetsuppgifter utförs. Och eftersom jag knappt själv vet allt han gör så kan jag inte ta in en vikarie. Jag orkar verkligen inte lära upp någon när jag ska lära mig själv och dessutom försöka sköta mitt eget jobb. Plus att rodda i en verksamhet som haltar lite av olika anledningar.

För att hjälpa mig själv har jag kopplat bort telefonen, men misstänker att det kommer surt efter när jag öppnar den igen... Men växelhäxorna är förstående och vi är överens om hur vi löser detta.

Ja, de flesta som jag har med att göra dagligen är förstående, så jag ska absolut inte klaga. Och vi har ett så spännande projekt igång!

Så fastän jag vet att det kommer att gå i 110 hela dagen så åker jag ändå med glädje till jobbet. Faktiskt. Än så länge. Jag kan förstås inte svära på att jag kommer att hålla ihop ända tills min livlinas tjänst blir återbesatt. Men jag hoppas. Och jag hoppas att den personen blir en stöttepelare.

Någon ny livlina tror jag inte att jag kommer att få, men jag tror att jag kan få fler stöttepelare som liksom kan dela på uppgiften att hålla reda på mig. För gudarna ska veta att jag behöver hjälp, speciellt som mitt minne inte längre fungerar som det ska.

Jag är också tacksam över att ha hittat (blivit funnen av) en medryttare som är hjälpsam, ordentlig och pålitlig. Det underlättar faktiskt, framförallt lättar det mitt dåliga samvete över att inte räcka till så som jag vill.

Och som grädde på moset är jag i uppstartsfasen av ett projekt här hemma. Jag ska bygga ett hönshus med tillhörande hönsgårdar. Det vore ju onödigt att ge sig själv lite vila... Men jag har i alla fall inte beställt några höns än. Enligt min livlina så är det inte realistiskt att jag hinner klart med allt före hösten, och jag har väl en vag aning om en stark känsla av att han har rätt.

Kul förresten att min chef informerade mig om att jag ska vara hans tillförordnade under hans semester. "Det finns ingen annan..." Nähä.

fredag, april 22, 2016

Den som ger sig in i leken...


Denna orsakade en arbetsplatsolycka häromdagen. För att ingen mer ska drabbas så har vi demolerat den totalt.

Hämnden är ljuv sägs det, men än kan jag inte njuta.