fredag, februari 29, 2008

The Pinks.

Hur ute är man på en skala om man lägger in låtar som "Linda" och "Helena och jag" i sin mp3-spelare?


Fast jag vill nog inte veta misstänker jag...

Och vinnaren är...

Alltså.

Min kropp vill inte som jag vill.


Min kropp vill gå och lägga sig och sova. Jag vill utnyttja och njuta av tiden hemma.




Men det är bra skönt att sova också...

torsdag, februari 28, 2008

Prutt.

Jag tycker inte om när nån kittlar mig när jag är gasig i magen, för det är lätt hänt att det kommer en högljudd fis då.

Mycket lätt hänt.



Jag tycker i och för sig inte om att bli kittlad alls. Och jag är väldigt kittlig...

Lycklig hund.

Min hund har längtat hem hela veckan. Nu är han så nöjd att han höll på att välta soffbordet när han gonade sig på mattan.

onsdag, februari 27, 2008

Bokrea 2008.

Nu har jag shoppat loss på böcker.

Årets skörd blev:

  • Stieg Larsson - Luftslottet som sprängdes, 75 kr.
  • Unni Lindell - Orkestergraven, 69 kr.
  • Anna Gavalda - Tillsammans är man mindre ensam, 55 kr.
  • Barbara Wood - Den sista shamanen, 65 kr.
  • Nora Roberts - Framgångens pris/Dolda rikedomar, 55 kr.
  • Arne Dahl - Efterskalv, 65 kr.
  • Marie Jungstedt - Den inre kretsen, 55 kr.
  • Helen Tursten - Den krossade Tanghästen, 49 kr.
  • Helen Tursten - Tatuerad torso, 49 kr.

Samlingen kan eventuellt kompletteras med nån mer bok till helgen...

Besiktning.

Idag har jag blivit besiktigad - och godkänd!

Vikt i förhållande till längd: G
Blodtryck: MVG
Kolesterol: VG
Blodsocker: MVG
Kondition: MVG

Mest stolt är jag över betyget i kondition, jag trodde att jag hade dålig kondition!

tisdag, februari 26, 2008

Surprise!

Det var chokladmousse med vispgrädde till efterrätt på byggmöteslunchen.



Tess blev mycket lycklig.

måndag, februari 25, 2008

Slut på semestern.

Dagen har bestått av ekonomi.

Och ett besök hos osteopaten.



Och naturligtvis en massa prat om Costa Rica!

lördag, februari 23, 2008

En härlig dag i slutet av mars!

Eller??? Nej visst ja! Det är fortfarande februari! Vasaloppsveckan har inletts.

Soligt väder innebär även sisådär 20-30 minusgrader. Om vädret skulle behaga uppföra sig som det ska.


Dock har jag väldigt svårt att klaga över dagens strålande sol från en klarblå himmel och ett par minusgrader. Bättre väder går inte att få.


Vägar av glansis är inte heller alltid så roliga. Om man inte har en häst med fyra broddar i varje sko. Men jag har en sån häst (fel - jag har tre), och ridturen jag var ute på idag kommer jag att leva på länge.

fredag, februari 22, 2008

Man ska inte ropa hej...

Jag trodde att jag skulle fixa det här med tidsomställningen från Costa Rica-tid till svensk tid.

Men men. Somnade inte förrän vid fyratiden i natt. Jag var inte jättepigg när klockan ringde vid sju.



Jag är inte pigg nu heller ifall nån undrar.

torsdag, februari 21, 2008

SweRoad.

Vägverket har ett "dotterbolag" eller vad man ska kalla det som heter SweRoad. Jag googlade efter deras hemsida för att se om de möjligtvis har några projekt i Costa Rica.

Det såg mörkt ut.



Eller så har de bara låtit bli att uppdatera hemsidan, för det såg inte ut att finnas några pågående projekt alls, inte någonstans i hela världen.


Men om de behöver tips om lämpliga projekt så kan jag rekommendera vägen upp till Santa Elena... Dock kan det längs vägen ligga ett par påsar med oidentifierbart innehåll. Bör ej öppnas.

Jätteroligt. Eller inte.

Landstinget har inte så lång framförhållning. Men den här gången hade de tur. I posthögen som bildats under min utlandsvistelse låg ett brev där de upplyste mig om att jag hade en tid idag kl 9.15. Inget jag bett om, utan nåt som sker automatiskt. Inte gick det att ringa och avboka heller, för det fanns ingen telefontid idag. Så det var att ta skeden i vacker hand och åka dit.

Inte jätteroligt.



Tvingades avboka min tid hos Osteopaten på onsdag.

Inte jätteroligt.



Osteopaten ringde upp och erbjöd mig en återbudstid på måndag. Ja tack, sa jag.

Jätteroligt!



K och jag tog en fika när hon slutat jobbet idag.

Jätteroligt!



En timmes massage vid rygg- och bakvärk är både nödvändigt och alldeles underbart. Dessutom verkar det finnas en liten chans till att få fortsätta besöka henne fortsättningsvis, trots att hon flyttat till annan ort. Håll tummarna!

Jätteroligt!

onsdag, februari 20, 2008

Egentligen...

Egentligen borde jag gå och köpa mig nåt att äta nu. Jag är ju lite hungrig faktiskt.

Men magen är inte på topp om man säger så, så det bär mig emot lite att äta. Min mage tror ju att klockan är 4 på morgonen, inte konstigt att den protesterar!

SWE vs USA.

Sverige - USA: 1 - 0

I Sverige är bagagevagnarna gratis att låna på Arlanda. På Newark i New York kostar det $3. Hutlöst!

Frihetsgudinnan.

Jag har sett frihetsgudinnan! Jo, det är sant!

Visserligen bara från luften och på långt håll, men jag såg att det var hon.



Så det så. (Och Miss UD sa faktiskt att det ger kändispoäng enligt hennes regler.)

Arlanda - efteråt...

Jaha. Så var det roliga slut. Två veckor borta bara så där hux flux.

Jag hade absolut kunnat tänka mig att stanna ett tag till, men Y vägrade att stoppa min hund i ett paket och skicka ner honom till mig, så då fick jag lov att åka hem.


Just nu är jag mest bara helslut, men kan ändå inte sova. Lika bra det kanske, så man vänder rätt dygnet så snabbt som möjligt.

tisdag, februari 19, 2008

Sista dagen.

Redan dags för sista dagen. Jag vet nog inte om jag har nan lust att aka härifran egentligen. Det finns ju sa mycket mer att se och göra! Men det far väl bli nästa gang... Nan som vill följa med???

Idag hade vi bokat in oss pa en 8-timmarstur till den aktiva vulkanen Poás och vattenfallen vid La Paz. En helt suverän tur! Jag är sa nöjd!

Vulkanerna här i Costa Rica är inte sa lätta att se. De är nämligen oftast gömda i molnen. Störst chans att se en krater är pa förmiddagarna under torrperioden, dvs nu. Efter ett besök vid en kaffeplantage kom vi till Poás och vi raskade pa för att komma upp till kratern sa snabbt som möjligt. Och vilken tur vi hade! Vi hann precis fotografera kratern innan molnen kom in fran Stilla havet, och när molnen väl kom sa tog det inte mer än ett par minuter sa var kratern helt dold. Fascinerande! Och ja, det stank ruttna ägg däruppe.

Det mexikanska paret var nog mer intresserade av vulkanen än vi andra... Fru Mexiko stoppade nämligen guidens broschyr i handväskan och gav inte tillbaka den förrän guiden fragade vart den hade tagit vägen.

Vattenfallen vid La Paz var ocksa nat spektakulärt. Först en jättegod lunchbuffé med färsk ananas till efterrätt, sen en guidad tur bland Costa Ricas inhemska djur som avslutas med en vandring längs en a med flera vackra vattenfall...

Visserligen var djuren i fangenskap, men enligt guiden var det djur som omhändertagits fran privatpersoner som haft dem illegalt och malet är att de ungar som föds ska kunna aterbördas till det vilda livet.

Trots modellen "dagistur - nu gar vi pa ett led sa vi inte kommer bort fran varandra" och att vi besökte ställen som var väldigt tillrättalagda för turister sa var det givande. Vi fick se sant som vi inte hade lyckats fa se pa vara tidigare guidade turer i riktiga regnskogen, var guide var kunnig och jag hittade äntligen de sovenirer jag verkligen vill ha med mig hem!



Om jag nu absolut maste aka hem.

Eller jo, jag vill nog aka hem. Jag ska hem till min vovve.

måndag, februari 18, 2008

Söndag kväll.

A har en vän som har en vän. Just den här vännen kommer fran och bor i San José.

Igar eftermiddag träffade vi den här vännen, Viktor heter han, och han har bil sa han tog oss pa en tur öster om San José.

Viktor ville visa oss en annan del av Costa Rica som är viktig för invanarna här, nämligen den religiösa delen. Viktor är visserligen inte särskilt religiös själv, men han ville visa en del av vad som format landet, katolicismen. Det blev en jätteintressant tur faktiskt, där Basílica de Nuestra Señora de Los Angeles, var höjdpunkten.

Därefter var vi hungriga, sa Viktor körde oss till Terramall, ett shoppingcenter, i Tre Rios där vi gick pa Spoon, en sandwichkedja, och at. Jag tog en baguette med tomat, mozzarellaost och färsk basilika. Behöver jag säga att det var gott? Jättegott till och med!

Vi gick runt och tittade en stund i skyltfönstren, sen blev vi sugna pa glass (tyvärr) och vi akte till Häagen-Dazs. Där fanns det valmöjligheter om man säger sa... Jag tog en vaffla med en kula choklad och en kula Tiramisú.

A sullade. Jag med. Men A sullade en gang till sa jag vann.



Men hon vann vadet om huruvida Viktor skulle fraga hur lang A är eller inte. En hel dollar fattigare blev jag.

söndag, februari 17, 2008

Nattligt drama.

Mitt i natten vaknade jag. Eller gjorde jag verkligen det? Det var helt kolmörkt, sa först funderade jag över om jag hade öppnat ögonen eller om jag drömde att de var öppna.

Konstaterade efter en stund att ögonen faktiskt var öppna, men att jag ända inte sag nat. För att slippa kackerlackor pa toa sa tvingar jag A att ha lyset tänt pa toa, och jag visste att det skulle synas fran min säng, men jag sag ju inget.

Fanns inget annat att göra än att väcka mitt resesällskap. "A, det är mörkt." sa jag.
Vilket inte egentligen är sa konstigt när klockan är tva pa natten. Men jag var bara tvungen att kontrollera sa att det var lika mörkt för henne, sa att det inte var jag som hade blivit blind...

"Jo" sa A, "det är mörkt."

"Det maste vara strömavbrott." var min intelligenta kommentar.


Det var da vi hörde pipandet...


Genast var det inte längre bara ett strömavbrott. Det var BRAND! Eller INBROTTSFÖRSÖK!Nan hade troligtvis kapat larmkabeln, och nu var de pa väg in! Och var det inte en massa sirener som hördes utanför, pa väg mot oss?

"Jag törs inte öppna dörren..." sa jag. "Nä, gör inte det ifall de upptäcker att vi ligger här da." sa A. Vart rum ligger närmast ytterdörren nämligen.

En evighet senare ser vi ficklampssken spela under golvspringan. Ungefär samtidigt slutar pipandet. Vi ligger tysta som möss. Ficklampsskenet försvinner. Vi konstarerar att det nog var herren i huset som hade hört pipandet och stängt av det.

Fast da startade en CD-skiva med italiensk opera istället. Tillräckligt högt för att jag inte skulle kunna somna om.

Till slut var skivan slut, och jag kunde äntligen somna.

lördag, februari 16, 2008

Framme i San José.

Jaha. Sa är vi här da.

Vi klev av bussen vid terminalen och gick för att skaffa en taxi till hotellet. A hade varit förutseende och skrivit upp namnet pa hotellet (La Giaconda) samt adressen pa en lapp, och den visade hon för en chaufför. Han bara skakade pa huvudet, konsulterade tva kollegor som skakade pa huvudena lika mycket dom.

Vi hittade nästa chaufför. Han hade inte heller en aning om vad vi pratade om, utan konsulterade nan pa sin taxiradio. De visste tydligen inte heller vart vi skulle. Da kan man börja fundera över om vi hade bokat in oss pa ett spökhotell eller sa...

A tog upp sin guidebok och visade pa en karta vart vi skulle och taxichauffören sa at oss att hoppa in (tror vi - han pratade bara spanska och det gör inte vi), sen drog vi iväg genom stan.

Efter ett tag stannade han utanför ett hotell. Visserligen inte rätt hotell, men i en stadsdel som sag skaplig ut, och bad oss vänta medan han sprang in pa hotellet. Jag trodde att han skulle fraga om vägbeskrivning, A trodde att han skulle boka in oss pa fel hotell och fa en fet provision.

Jag fick rätt, för chauffören kom utspringandes, startade bilen och nagra kvarter senare var vi framme vid rätt hotell. A sa senare att taxichauffören sag sa glad ut för han hade tjänat en massa pengar pa oss. Han ville nämligen ha hela 2000 för resan och sa gav vi honom 1000 i dricks. Colones alltsa. Översatt till svenska pengar blir det 28 kr för resan och 14 kr i dricks. Sa nog tjänade han grova pengar pa oss allt...

Vi tog var Taikon-packning och klev uppför trapporna till hotellet. Vi hade ingen aning om vad som väntade, och hade nog aldrig kunnat gissa heller.

Jag lovar, det är säkert 4 m i takhöjd i vart rum! A's säng är ungefär tre meter bred, jag far som vanligt nöja mig med en 90-säng, men det är ingen idé att klaga. Eftersom hon är reseledaren sa är det hennes RÄTT att sova i den bredaste sängen pastar hon*.

Och duschen sen! Det är en san där högtryckstvätt ni vet. Sa vi kan blästra bort skiten som vi samlat pa oss under sisadär 30 ar. Fast fragan är om det är en sa bra idé egentligen, jag menar, da ryker väl den stackars färg vi har fatt, i tron om att det är solbränna...

I omradet där vi bor ligger alla ambassader, sa det är ett fint omrade ska ni veta, nästan helt utan taggtrad. Vilket vi fick bekräftat, om inte förr, när vi gick till den italienska restaurangen runt hörnet för att äta lunch. Jag och A stövlade in, iklädda vara inte alltför rena reskläder, satte oss vid ett bord sa som vi har gjort hittills i Costa Rica. En kille kom fram och sag lite besvärad ut och fragade vad vi ville. Dum fraga tyckte vi och svarade: "Have lunch!". "Just a moment" sa han och gick och konfererade med sina äldre kollegor, och vi började misstänka att vi inte var riktigt rätt ute. Men en äldre herre kom och gav oss menyn, och vi valde mat. Efter snart tva veckor tillsammans verkar vi ha synkroniserat vara smaklökar, sa när jag upplyste A om att jag minsann skulle ha Ravioli stirrade hon pa mig och sa att det skulle ju hon ha. Sa som vanligt gjorde vi tva exakt likadana beställningar. Fördelen är att det blir lätt att räkna ut hur mycket var och en ska betala när notan kommer...

En kort stund efter vi beställt kommer kyparen med världens minsta tallrik med nat rött som skulle kunna tas för den sas Ravioli brukar ligga i. A sag inte jätteimponerad ut där hon satt med en vit linneservett i knäet (Fint ska det vara!), men vi kom fram till att det nog bara var en liten förrätt som de bjöd pa. (När notan kom sen kom vi fram till att förrätten helt klart var inbakad i priset.) När vi ätit upp kom kyparen med varsin jättestor tallrik med Ravioli, varav jag orkade äta upp hälften. Vi betalade maten med kort (det star Swedbank pa mitt kort, och allt som har med Sweden att göra i Costa Rica betyder att man kommer fran Schweiz) och kyparen sa tack och hejda till oss pa tyska. Tur att man kan det spraket i alla fall.

Nu sitter vi pa ett internetcafé nagonstans i San José, och efter det ska vi klura ut vad vi ska göra de här sista tva dagarna förutom att äta och sova. Nagot nattliv är inte att tänka pa eftersom vi inte orkar vara vakna längre än till kl 21. Nagot nattliv i San José är inte heller att tänka pa för tva tjejer som inte vet var dom bor om dom vill behalla bade liv och pengar.

Nu ska jag uppsöka en toalett innan en olycka händer...



*Där ljög jag allt lite. Hon erbjöd mig den breda sängen, men eftersom det skulle dunsa ganska ljudligt när hon trillar ur den smalare sängen sa är det säkrast att jag tar den. Jag vill ju inte orsaka henne en massa blamärken.

Telefonsamtal.

Idag ringde jag hem. Fast först ringde jag till nån som pratade spanska. Sen kom jag ihåg att använda landsnumret också...

Min hund mår bra. VOFF! sa han.


Btw. Allt annat är också bra hemma sa dom. Så bra!

fredag, februari 15, 2008

Smärre ändringar.

Det blir inte samma hotell som första natten. Det var fullbokat.

Fast just nu minns jag inte vad hotellet heter som vi bokade in oss på till slut. Men A har en bokningsbekräftelse i sin magväska, så det ordnar sig.

Och bussbiljetter till San José har vi fixat idag! Det blir den billigare, mer spännande varianten, alltså lokalbussen. Men det är ganska stor skillnad på 3200 colónes och 17500 colónes (1000 colónes är ungefär 14 kr), och när lokalbussen ändå gick direkt utan byten så var det inte så mycket mer att fundera på. Väl i San José tar vi en taxi från bussterminalen till hotellet.


Det är resplanen!

Planering.

Om en liten stund ska vi boka hotell i San José för de sista dagarna här i Costa Rica. Troligtvis kommer vi att välja samma hotell som vi bodde på första natten här. Det ligger centralt och, som det verkar, i ett ganska skapligt område. Det finns nämligen områden i San José man inte ska vandra runt i, inte ens dagtid. Dessutom är det gratis Internet och frukostbuffé med en massa god frukt på hotellet.

Vi ska även bestämma hur vi ska åka härfrån till huvudstaden på lördag. Antingen väljer vi det dyrare alternativet och då blir vi skjutsade från port till port, eller så väljer vi den billiga, lite mer spännande, lokala bussturen när man inte får släppa sin packning med blicken en sekund, men på nåt vis blir det mer "Costa Rica" över det hela. Sen blir man avsläppt på en bussterminal någonstans i San José där man får ta ett ännu fastare grepp om sin packning tills taxichauffören har trampat gaspedalen i botten (Fordonen här har inte reglerbar gaspedal som standardutrustning, men däremot både tuta och tvärnitsbromsar.) och alla elaka bovar hamnar på efterkälken.

Nej, så farligt är det inte, men visst måste man vara uppmärksam på sin packning och på omgivningen. Det finns folk som inte har stenkoll på vad som är mitt och ditt. Precis som överallt annars i världen.

Långpromenad.


Idag har det varit lite mer moln på himlen än igår och i förrgår. Det innebär inte att solen inte steker ändå. Men det var i alla fall ett par grader mindre hett.

Först tänkte jag och A att vi skulle hyra cyklar och cykla till grannstranden Playa Carrillo, men surfkillen på hotellet sa att det var bättre att vänta en timme till ebb och sen gå längs Sámaras strand bortöver mot Playa Carrillo. Det var billigare, så vi valde det alternativet.

Killen sa att vi skulle gå så långt vi kunde på Sámaras strand, men vi blev lite osäkra och nästan längst bort såg vi vad som såg ut som en väg bort från stranden, så den tog vi. Det visade sig inte vara helt rätt då vi fick gå en ganska lång väg först på grus och sen på huvudvägen mellan Sámara och Carrillo. Men fram kom vi.

Det var flera som har rekommenderat ett besök på Playa Carrillo, men jag vet inte jag. Nog tycker jag att hotellets snutt av Playa Sámara är mycket bättre. Dels för att hotellet lånar ut solsängar/solstolar så man slipper ligga direkt på sanden, dels för att det finns mer skugga på "vår" strand och så finns det lunchställen i Sámara. Det såg vi inga vid Carrillo. Och då är det inte roligt när man blir hungrig om man heter Tess eller A... Så efter ett par timmar traskade vi tillbaka igen, men hittade då rätt väg vilket innebar att promenaden kortades ett par kilometer.

Det tackar man för när solen steker trots att himlen inte är klarblå!

Värsta hackern!

Idag har jag lärt mig hur man väljer språk på tangentbordet fastän det inte finns inlagt på datorn jag blir tilldelad, så nu kanske jag kommer att klara av att skriva bokstäverna å, ä och ö under resten av min vistelse här fastän bokstäverna inte finns på tangentborden.

Visst är jag duktig!

Hundliv.

Hundarna här i Costa Rica verkar leva ett rätt bra liv måste jag säga.

Visst, en del är halta, många kliar sig och några är i smalaste laget, men överlag behandlas alla djur vi har sett med respekt.

Och hundarna vid havet, både här i Sámara och i Cahuita, har verkligen party på stranden emellanåt. Som idag till exempel när ett gäng på åtta hundar kom ner bara sådär och tog sig ett dopp! Det ser rätt roligt ut.

Det är väldigt få hundar som är kopplade, men de flesta har halsband. De springer fritt omkring "nere på byn" och gör vad de vill. Typ 90% är hanhundar, vad de gör av sina tikar har jag ingen aning om, ska nog fråga nån vid tillfälle, om jag hittar nån "Ticos" som är tillräckligt bra på engelska så både han/hon och jag kan göra oss förstådda... Ingen hund hittills har visat nån som helst aggressivitet, varken mot människor eller andra hundar. (Eller jo förresten, i Cahuita var det en liten ettrig mops som var kopplad som morskade upp sig mot en tre gånger så stor hund, men det räknas inte för jag tror att mopsen var turist den med...)

Många hundar ser renrasiga ut, det är Schäfrar, Golden Retriver, Dvärgpincher mfl mfl... Mest Schäfrar är det i alla fall, både korthåriga och långhåriga.

Trafiken verkar de ha lärt sig undvika, för trafiken visar ingen hänsyn till levande varelser. Överhuvudtaget. Den hunden vi såg med tre ben har nog fått lära sig det den hårda vägen, men såg inte ut att må särskilt dåligt för det.

onsdag, februari 13, 2008

En dag på stranden.

Vi har inte gjort nåt alls idag faktiskt. Förutom legat i skuggan under ett par palmer och haft det bra. (Observera att jag idag kan använda bokstaven å i mina inlägg!!!)

Eller jo, vi försökte hitta nån som kunde tvätta vår tvätt, men vi vet inte än hur det gick. Det var nåt om att tvättstället inte hade nåt vatten, och då kan det förstås vara svårt att tvätta. Hur som helst, jag tror att personalen på vårt hotell skulle försöka fixa nån som hade tillgång till vatten. Säkert vilken dag som helst nu.

Jag har badat TVÅ gånger i Stilla havet idag. Det var alldeles lagom varmt men lite grumligt av sand som vågorna rev upp. Sen var jag väl lite orolig över att nån vattenorm skulle dyka upp och bita mig, men intalade mig att eftersom dom är jättegula så skulle jag se dom på långt håll och hinna springa upp på stranden. (Mycket troligt... Det är ju också väldigt troligt att en vattenorm överhuvudtaget skulle dyka upp bara så där.)

Nattvandring.

Igar kväll gjorde vi en guidad nattvandring strax utanför Santa Elena. Eller ja, natt och natt, sen eftermiddag stämmer väl bättre, transporten skulle avga kl 17.10 vilket i Costa Rica innebär nan gang mellan 17.10 och 17.40. Det blir mörkt tidigt här, och snabbt! Först är det ljust, sen blinkar man och när man tittar igen sa är det mörkt.

Vi fick se tva Racoons (tvättbjörnar), tva tvataade Sengangare, en White-nosed Coati, en Tarantella och sa nagra paddor.

Vi var 11 stycken som vallades runt av en kunnig guide (när vi bokade turen lovade de att det var sma grupper, max 8 st...), varav en nog inte var alltför smart. För varje djur vi sag fragade han guiden om den bits. Vad skulle han svara? "Nej, jag tror säkert att Sengangare skulle uppskatta om du kliar den lite under hakan..."

Bada jag och A var mycket nöjda med turen, det var ju inte Skansen vi var pa, sa det fanns ju inga garantier alls att vi skulle fa se ett enda djur.

Playa Samara.

Vi akte fran Santa Elena i morse vid atta-tiden, och efter 1,5 timme pa eländiga grusvägar där vi studsade omkring i minibussen nadde vi äntligen asfalterad väg och kände att vi var pa väg mot Stilla havet, värmen och Playa Samara.

Vi hade inte bokat in oss pa nat hotell här i Samara, utan hoppades pa tur. Och vad säger man, Casa del Mar var väl sa nära en femetta man kan komma??? Det är rätt varmt här, sa ett rum med AC var ett krav för var del. Det innebär att man tvingas hoppa upp en prisklass mot vad vi har betalat för logi hittills, men lite lyx far man väl unna sig när man är sa langt hemifran?

Hotellet har egen access till stranden, och är man bara ute i lite god tid far man lana strandsängar (det finns inte sa manga) alldeles gratis, och alldeles utanför vart rum har vi en pool modell mindre. Pa hotellet finns även ett "safe", alltsa ett skap där vi kan förvara vara pass och kreditkort och sa, sa vi slipper ga runt pa stranden och leka kängurur med vara magväskor.

Enda nackdelen vi har hittat hittills är att det inte finns gratis internet pa hotellet om man inte har med sig sin bärbara, utan vi är hänvisade till internetcafeer. Men vi har ju vanan inne sen en vecka tillbaka, sa vi överlever nog det.

Pa det här internetcafeet är det sa sinnrikt att jag kan ange tre olika sprak, engelska, tyska eller spanska, för tangentbordet att ställa in sig pa, och när jag väljer tyska sa finns helt plötsligt ä och ö!

Det blir nog nat lätt till middag kväll, vi at rejält till lunch och värmen gör att man inte blir hungrig lika snabbt igen. En färsk ananas vore inte helt fel...

tisdag, februari 12, 2008

Back to the '80ies...

Taxiresan idag visade sig bli en hit.

Eller manga "hittar" rättare sagt.


Vi hann höra snuttar av manga gamla godingar som Alphavilles "Forever young", Soft Cells "Tainted Love", Roxettes "The Look@ etc etc etc. Det blev fyra riktigt trevliga allsangsmil!

måndag, februari 11, 2008

Inge skit har inte!



Det har ar en enkel kopp varm choklad i Costa Rica...

Mandag morgon.

Klockan sex ringde klockan, for klockan sju skulle vi pa aventyr. Skywalking pa hangbroar vantade...

Var guide, Donald, var duktig och ambitios, och det var roligt att stalla fragor till honom. Han ville verkligen att alla skulle se de fa djur vi sag, det regnade namligen sa de flesta djuren gomde sig. Vi sag ett par faglar som satt och tryckte i nagra trad, forutom Quetzal-honan, och sa en grupp Howling monkeys. Han visade oss en Tarantella-spindel ocksa, jag tog till och med kort pa den for den lag stilla och gomde sig i sitt bo.

A fragade om ormar, men bara fyra giftiga arter finns i Monteverde, men de ser man valdigt sallan i sjalva regnskogen. "Vilken tur!" tankte jag... Daremot ar det ofta folk som jobbar pa kaffe- och bananplantager som blir bitna, och vid Arenal finns det en elak giftorm som hoppar pa folk och bits. Dar maste man vara kladd i rymddrakt for att inte do. Sa jag och A har bestamt oss for att strunta i vulkanen vid Arenal.

Nejda, det ar inte pa grund av de elaka ormarna vi inte aker dit, utan helt enkelt for att vi inte far tag i ett rum pa hotellet med utsikt. Vi kan inte vanta langre, sa vi har valt att istallet aka vidare i morgon till vastkusten och Playa Samara / Playa Camarillo.

Men forst ska vi ut pa nattvandring i regnskogen och titta pa vilda djur ikvall! Jag hoppas slippa traffa pa nagra ormar da med, men jag ska for sakerhets skull kla pa mig mina regnbyxor ocksa.

Faktiskt har vi frusit bade igar och idag. Det blaser harda vindar har jamt, var guide sa att det ar vindar som kommer fran Stilla havet, och idag har det regnat i stort sett hela dagen.

Fa se vart vi ar nasta gang jag kommer at internet!

Antingen eller.

Antingen jatteljust eller kolmorkt.

Pa hotellrummen alltsa.


I Costa Rica tycker man att sanglampor ar trams.

Vinst varje gang!

Alla gator i Costa Rica ar enkelriktade (utom genomfartslederna).

Och tur ar val det!


Tydligen sa galler det att alltid komma forst, oavsett var man ska och vart den man kor om ska. Man kan kora om pa vilken sida som helst, huvudsaken att man kommer om. Det ar bara att tuta lite. Kanske flyttar nan pa sig. Om man har tur.



Den som ar forst har vunnit!

Quetzal.



Jo da, den finns dar. Ser ni den inte? Den suddiga figuren mitt i bilden? (Vi har hittat ett internetcafe med USB-port sa jag kan ladda upp de foton jag har tagit.)

Costa Ricas mest kanda fagel, Quetzal. Det ar en hona, for att hanarna har langa stjartfjadrar.

söndag, februari 10, 2008

Vaderrapport.

Jag har inte skrivit sa mycket om vadret. Kanske for att det inte har varit extremt pa nagot som helst vis?

  • Vi har sol varje dag. Ibland kommer det in en del moln, men det ar bara skont.
  • For varmt ar det bara pa bussen, annars ar det helt okej.
  • Igar kvall fros jag till och med! Det blaser ratt friskt har uppe i bergen. Idag har det kommit nagra regnstank, men dom dropparna blev hitforda med vinden, sa just har regnar det inte.
  • Vid karibiska havet var det val ganska hog luftfuktighet, ingenting som rakat bli lite blott torkade nagonsin, men anda var det absolut uthardligt att vistas dar!
  • Jo, jag har brant mig i solen. Pa ryggen. Jag kom val inte at att smorja in mig ordentligt dar. Jag ar aven prickig pa armarna som jag brukar bli i borjan av sommaren hemma. Det ar nog nan sorts soleksem som bara kliar lite grann, inte sa man kliar sonder sig.
  • Har uppe i bergen ar det lagre luftfuktighet, atminstone har i Santa Elena. Det kanns som svensk sommar ungefar fast blasigare.

Santa Elena.

Idag har vi inte gjort sa mycket. A mar fortfarande inte sa bra efter sin matforgiftning, sa vi har tagit det ratt lugnt i hopp om att hon ska bli kurant tills i morgon nar vi ska ga pa en san dar guidad tur pa hangbroar i regnskogen.

Men man kan ju inte bara ligga pa rummet och hacka nar man ar sa langt hemifran, sa efter lunch gjorde vi ett besok pa Monteverdes Orkidegard har i Santa Elena. Sen fick vi ga tillbaka till hotellet, for A blev illamaende igen.

Vi hoppas fortfarande pa att fa ett rum vid Arenal Observatory Lodge alldeles vid vulkanen, men det ser inte sa hoppfullt ut. Vi blir i alla fall kvar har i tva natter till, for natten till tisdag ar fullbokad vid Arenal. Onskemalen ar att spendera natten till onsdag vid Arenal, aka tillbaka hit till Santa Elena pa onsdag eftermiddag och sen pa torsdag morgon aka till Stilla havs-kusten. Orsaken varfor vi just vill sova vid vulkanen ar for att det bara ar morgnar och kvallar/natter man ser vulkanen och dess aktivitet.

Iakttagelse.

I Costa Rica klar man inte sina diken med erosionsskydd av krossat berg.

I Costa Rica gjuter man erosionsskyddet av betong.


Sa vi har nog inte sa regniga somrar i Sverige som vi tror.

En lang resa.

Idag har vi tagit oss fran Cahuita till Santa Elena via San Jose.

Vi borjade dagen med att bli utan frukost, for det enda stallet som hade oppet var fullbokat.Darefter drog vi till med nat sa roligt som passkontroll mitt i ingenstans, formodligen letade polisen efter nan illegal invandrare eller brottsling. Eller sa hade de inget annat att gora.

I San Jose tankte vi forst ga fran Karib-bussterminalen och till Monteverde-bussterminalen (jo da, det finns ett helt gang olika bussterminaler utspridda runt hela San Jose), men blev starkt avradda vid en turistinformation vi besokte for vagbeskrivning sa det blev Taxi. Innan taxichaufforen slappte av oss varnade han oss for att lamna bagaget utan uppsikt, for det var "a very dangerous place". Det kandes ju tryggt att hora, och vi som anda aldrig slapper nat ur sikte holl annu hardare i vara vaskor...

Vi at lunch vid bussterminalen (vilket A senare skulle fa angra...) och satte oss sen for att vanta pa att bussen skulle ga ett par timmar senare.

Vi satte oss pa vara platser, och busschaufforen gick runt och verkligen UPPLYSTE oss om att inte slappa vara vaskor ur sikte under bussturen, jag och A tittade pa varandra och tog ett krampaktigt tag om vart handbagage (resten lag inlast i bussens bagaageutrymme), medan en kille pa bussen tillhorande ett svenskt gang satte sin ryggsack mellan fotterna och meddelade sina kompisar att han minsann tankte sova under resan. Och det gjorde han.

Ett par timmar senare upptacker han att hans ryggsack, innehallande pass, pengar och kreditkort, var sparlost borta. Samma upptackt gjorde aven ett australiensk tjej som lagt sitt handbagage med liknande innehall pa hatthyllan.

Vid pausen ungefar halvvags (trodde jag, ja...) berattar A att hon mar riktigt illa och kanner sig svimfardig. Vad kan man gora? Det ar bara att hoppas att det ska ga over av sig sjalv. Sjalv kanner jag att jag nog ar lite kissnodig, men kon till toan ar sa lang sa jag hinner inte dit men tanker att det nog ordnar sig.

VI kliver pa bussen och farden fortsatter mot Santa Elena. Och fortsatter. Och fortsatter. I all evighet. A blir samre och tvingas spy i en pase vi har med oss, men kanner att hon kanske behover en till pase och vi fragar det svanska ganget om de har nan till overs vilket de lyckligtvis har. Sjalv kanner jag att det borjar tranga pa for "nummer ett", men hoppas sa klart att vi snart ska vara framme. Det ar vi inte. For resten av resan foretas pa vagar i klass med en daligt underhallen grusvag pa vag upp till himlen. Det gick alltsa valdigt langsamt.

Till slut ar det kris rent ut sagt, och jag gar fram till chaufforen och ber honom stanna. Forst avfardar han mig och sager att han inte kan engelska, men upptacker snabbt vad jag vill och fragar om det inte kan vanta de kanske fem minutrarna som ar kvar av resan, men inser medan han sager det att det kan jag inte sa han stannar bussen och jag formligen kastar mig ut och drar ner byxorna. Jag kissade i sakert 10 minuter. Det kandes sa i alla fall. Snacka om lattnad... Den busschaufforen ar dagens hjalte alla kategorier!

Som ni forstar kom vi i alla fall fram till slut, och vi har skaffat ett hotellrum som ser okej ut.

Ha det bra sa hors vi kanske i morgon om vi inte gar vilse i djungeln!

lördag, februari 09, 2008

Aptider i regnskogen.

Idag har vi gjort en ny tripp in i nationalparken har i Cahuita. (Jag fick tag i ett konstigt tangentbord idag, knappen med dubbelprickar sa man kan skriva bokstaverna ae och oe finns inte, om ni forstar vad jag menar...)

Vi gick anda bort till andra anden, Puerto Vargas, for att kanna lite pa sandstranden dar. Dock drabbades vi av ett ranforsok redan pa vagen dit... Det var en Capuchinapa som tyckte att innehallet i A's vaska tillhorde honom (eller henne), och hoppade upp pa den och holl sig fast. Till slut lyckades A skaka bort apan och vi sprang darifran. Visserligen ar aporna sma, men vi har ingen storre lust att bli bitna av dem, de kan ha en massa mystiska sjukdomar.

Vi hittade sasmaningom en bit strand som var fin och lagom skuggig, och vi satte oss dar for att vila lite och sa skulle jag uppfylla min drom att bada i karibiska havet.

Ryktet om var ovilja att dela med oss av vaskans innhall hade tydligen spritt sig bland Capuchinaporna i nationalparken, for precis nar jag hade hoppat i det varma skona vattnet kom ett gang pa tre stycken. De var ratt sturska av sig, och vi fick kampa hart for att bli av med dem. Det kandes dock lite olustigt att ligga kvar, for de hotar nar man chasar ivag dem. Folk har val varit dumma och matat dem, och de blir da aggressiva nar de inte far nan mat. Sa vi reste pa oss och letade reda pa ett nytt stalle.

Jag gjorde ett nytt forsok att fa mitt dopp i karibiska havet fotodokumenterat, och darefter lade jag mig i skuggan och laste. Helt plotsligt star det en san dar apa mellan mig och A igen, och vi flog upp bada tva. Nu var det krig!

Jag och A forsag oss med korallstenar och nagra frukter i samma storlek som agg, och borjade kasta pa aporan. Aporna sprang och vi trodde att slaget var vunnet. Jo tjena...

Tva av de tre aporna klattrade upp i traden ovanfor oss och borjade kasta frukter tillbaka pa oss. Och traffade! Dessutom skalade de frukterna, tuggade lite pa skalen och spottade kletet vilt omkring sig, dvs pa oss.

Da gav vi upp och gick tillbaka mot Cahuita.

Pa vagen tillbaka traffade vi pa en tysk som vi traffat inne i mataffaren tidigare under dagen, och han pekade upp i traden for att visa oss nat. Det var en Sengangare och en sorts apa som ar valdigt slo, den tar visst siesta fem ganger per dag. Lite senare sag vi aven ett annat djur som paminner om Tvattbjorn, men vi vet inte vad det heter. Sa idag har vi stiftat bekanskap med manga djur. En del mer nargangna an andra...

Vi har kopt bussbiljetter tillbaka till San Jose i morgon, bussen gar klockan sju i morgon bitti, men eftersom jag i alla fall ligger vaken fran klockan fem sa bor det inte vara nagra problem att komma upp i tid. Den har tidsomstallningen ar besvarlig...

Val i San Jose ska vi hitta till en annan bussterminal dar vi kan ta en buss till Monteverde. Vi hade tankt aka till vulkanen Arenal, men det finns inga lediga rum pa det hotellet vi vill bo pa nu i helgen, sa vi far hoppas pa att det blir nat ledigt pa mandag eller tisdag.

Narmast pa schemat star dusch och sen ska vi ata, vi ska ga till samma stalle som igar kvall for det var sa bra mat dar. Imorgon vantar en hel dags bussresa, troligtvis blir det lika varmt och soligt som det har varit hittills, sa jag ar glad att vi ska aka tidigt.

Tack for kommentarer, ni som har skrivit. Det ar skont att fa livstecken hemifran. Kram!

fredag, februari 08, 2008

Cahuita.

Vi befinner oss nu i Cahuita som ligger längs den karibiska kusten, pa södra delen.

Vi kom hit igar med buss fran San José. Restiden skulle ha varit 3.5 timmar, men i verkligheten tog det 5 timmar. Ingen ac bara kd...

Men det var en intressant resa genom landet tycker jag. En riktigt bra chans att se landskapet!Det finns höga berg och branta stup i Costa Rica, tro mig...

När vi kom fram letade vi reda pa ett ställe att bo pa, och vi hittade ett rum som kändes bra sa det har vi bokat för tre nätter. Än sa länge har jag inte sett varken kackerlackor eller ödlor pa rummet, särmed inte sagt att det inte finns.

Idag har vi besökt nationalparken här i Cahuita, det är en djungel som följer stranden längs den karibiska kusten. Jag ska villigt erkänna att jag tyckte att det var jobbigt i början, jag är jätterädd för ormar och gick och letade efter sana överallt. Som tur var erböd sig A att ga först och skrämma bort dom, sa jag har inte behövt se en enda orm. Däremot finns det mycket smaödlor och apor. En del apor är lite väl närgangna, men accepterade att bli bortchasade utan att bita varken mig eller A. En apa tog sin unge pa ryggen och försökte först sno A´s ryggsäck och sen min, men vi övertygade apan om att det var vara grejer och att det inte fanns nan mat i väskorna. (Det handlar inte om nagra stora apor, de är ungefär lika stora som en katt fast magrare.)

Nu sitter vi pa ett internetcafé i Cahuito i väntan pa att restaurangerna ska öppna sa vi far äta middag. Hur länge orkar vi vara vakna ikväll manntro???

Omställning.

Det här med tidsskillnad är inte lätt. Jag tycker att det är jobbigt när vi ställer om fran sommartid till vintertid och vice versa.

Nu skiljer det sju timmar...

Igar kväll var jag och A ute och at, vi kom tillbaka till hotellet strax efter sju (tva pa natten svensk tid). Bada helt äckligt trötta. Men vi bestämde att vi minsann skulle halla ut tva timmar till.

Hahahahaha! Gick ni pa den lätta?

Kvart i atta sov vi som sma grisar.


Klockan ett i natt vaknade jag. Klarvaken. Insag att i Sverige är klockan atta pa morgonan, alltsa var det dags att ga upp tyckte min hjärna. Jag stoppade i hörselpluggarna till min mp3-spelare och fortsatte lyssna pa "Luftslottet som sprängdes", och lyckades väl somna om ett par tre timmar. För tidigare än sju kan man väl ända inte ga upp när man har semester???

onsdag, februari 06, 2008

Att resa via USA.

Inte känner man sig välkommen när man kommer till USA inte.

Passkontrollanterna sitter och skriker at en, de tycks tro att alla vill immigrera olagligt. Och nade den som inte fyllt i sitt Green Card ordentligt! Den far minsann ställa sig sist i kön igen. Och är det verkligen HELT SÄKERT att man bara rakar mellanlanda i USA pa väg vidare???

Och om man lyckas passera passkontrollen sa väntar tullen. De spänner ögonen i en och fragar om man haller pa och äventyrar landets säkerhet genom att ta med sig ett äpple. För det är minsann inte tillatet!


Ja huvva! Och om tva veckor väntar samma pärs igen. Men innan dess ska vi ha det bra och uppleva sa mycket som möjligt.

Framme!

Sa där ja! Efter jättemanga timmars resa sa kom vi äntligen fram till Costa Rica. Därifran tog vi en taxi till hotellet som vi bokat, och ingenstans stötte vi pa problem. Skönt!

Nu har vi ätit frukost och ska snart checka ut fran hotellet för att ta oss vidare till den karibiska kusten och Cahuita eller Puerto Viejo (eller hur det nu stavas...). Det ska ta ca 4,5 timmar med buss.


Solen skiner och sandalerna är pa, sa det blir nog en bra dag det här.

Hoppas ni med har det bra! Vi hörs...

måndag, februari 04, 2008

Arlanda.

Här sitter jag på Arlanda. Jag åkte först buss och sen tåg för att komma hit. Lite trist att vara själv bara, men A möter upp i morgon vid åtta-tiden.

Resan var okej, har lyssnat på Stieg Larssons "Luftslottet som sprängdes" och den är okej, men nog föredrar jag att läsa böckerna istället för att lyssna på dom. Det går fortare att läsa själv.

Kollegan M ringde idag och talade om att dom inte klarar sig utan mig där på jobbet, för vem ska nu luska i bilregistret??? Eller nåt. Jag var i alla fall tvungen att försäkra mig om igår innan jag gick och la mig att alla hade kommit dit helskinnade, det var så många larmrapporter på TV om väglaget, men kollegan L intygade att alla var okej.

Hur som helst. Jag har checkat in på "Rest and Fly" här på Arlanda där jag ska sova i natt. Och sova är nog det enda man kan göra i det rummet... Rummet är ungefär 1,5 m x 2 m och helt fönsterlöst. Man bör med andra ord inte ha anlag för cellskräck om man bokar in sig där. Jag hade tur ändå, för jag har toan bara på andra sidan korridoren, för är det nåt som kan få mig att ligga sömnlös så är det tanken på att jag inte har nån toa lättillgänglig.

Nu tänkte jag surfa runt lite, och sen gå och lägga mig. Eller kanske borde jag leta efter ett växlingskontor? Njaaa, det hinner jag i morgon...

söndag, februari 03, 2008

En annan del av Köping.

En ny omgång av realityserien En annan del av Köping började idag på TV4.

Vi byggde en väg en bit utanför Köping för några år sen, så jag har tillbringat ett år i trakten. Det är så roligt att se programmet, för rätt vad det är visar de bilder från nåt ställe man har varit och känner igen. Och så längtar man tillbaka, till känslan man hade då. Det var ett roligt bygge, lagom stort med härlig gemenskap.

Jag saknar dom som var med där, som inte är med på vårt nuvarande jobb. Men det hör till branschen, en del försvinner och nya kommer. Det har sin tjusning det med.

Dan före dan före take off.

Nu har jag börjat packa.

Det verkar bli precis en sån resa som jag tycker om, en där man får se och uppleva mycket och inte så mycket strand och party.

Men det är ändå svårt att veta vad man ska packa, och hur mycket. Det är ju så mycket som "kan vara bra att ha"...

Idag har jag sagt hejdå till släktingar. Det är precis som om dom tror att jag inte kommer tillbaka mer. I min värld ska jag bara vara borta i två veckor, inte för alltid.


Och för dom som tror att jag ska tas tillfånga av nån gerilla; Lugn! Som min kompis K sa: "Om dom inte ger dig tillräckligt med mat kommer det inte att vara så mycket gerilla kvar sen..."

Tji fick dom!

Vädergudarna alltså.

Det är söndag och normalt sett brukar jag sitta i min bil på väg till jobbet vid den här tiden. Men inte idag!

Så vädergudarna kan spy ut snö och underkylt regn bäst dom vill, för mig kommer dom inte åt.



(Peppar peppar ta i trä..)

lördag, februari 02, 2008

Solen.

Solen tittade fram idag på eftermiddagen när jag var ute och pulsade i snön tillsammans med min hund.


Dan före dan före dan före take off.

Jösses, det är snart dags!

Jag måste packa! Men vad? Hur mycket? Vad är viktigt? Hur mycket får man plats med i en ryggsäck? Ska man ta med sig ett resestrykjärn?

Och växla pengar! Måste man ta ut pengar, eller kan man bara ta ut på kortet när man är på växlingskontoret?

Och är det säkert att vi har ett rum på hotellet vi har bokat när vi kommer? Vi kommer ju dit så sent! Förresten, hur hittar vi dit från flygplatsen???

Åh, det är så spännande!

fredag, februari 01, 2008

Hum hum hummer...

I julklapp av en av våra entreprenörer fick vi varsitt "DeliCard", alltså typ ett presentkort på en huvudingrediens till en måltid för fyra personer.

Jag valde Hummer, för jag har aldrig ätit det, och beställde leverans till idag.

Och vad kom. Jo en hel hummer. Att dela på fyra personer...


Nåja, jag fick åtminstone känna vad det smakar.