torsdag, maj 18, 2017

Bra av mig.

Jag är så glad över att jag anmälde mig till det kommande 50-årskalaset. Att få åka bort och träffa roliga människor som jag har längtat efter jättelänge nu. Att få tanka positiv energi och bara få vara jag.

Den här orten står mig långt upp i halsen nu. Det känns som att vissa tror att jag kan trolla på riktigt, förväntningarna är orimliga bortom all vett och sans.

Ja, det står mig fritt att byta bana, absolut, men VI är bra. Vi, tillsammans, fungerar, trivs, har roligt, busar, skrattar, och därför finns orken där, än så länge.

Och hoppet är väl det sista som överger en har jag hört? Även om jag misstänker att hoppet om vettiga beslut är fåfängt.

måndag, maj 15, 2017

Spöket Anna.

Hästarna har betett sig så konstigt ibland inne i stallet. Först var det bara Slaufa, och jag trodde att det var nån form av sadeltvång för det inträffade jämt när jag hade sadlat och var på väg in i sadelkammaren för att hämta tränset.

Sen slutade hon kasta sig ett tag och jag trodde att jag hade kommit på att tricket var att spänna sadelgjorde jättelöst till att börja med.

Men så hände det igen nu i helgen. Hon såg skrämd ut och backade bakåt med buller och bång. Bara några steg, men ändå. Jag blev fundersam.

Igår skulle Bangsi gå in i stallet efter ridturen, när han kastade sig baklänges ut därifrån. Visserligen gick han in igen när jag följde med honom, men då hade jag börjat fundera på allvar.

Jag fick en känsla av att det var ett spöke som tyckte att det var roligt att skrämma hästarna lite. Inte på ett direkt elakt sätt, utan mer som att spöker gillar att driva med hästarna, att ha roligt på deras bekostnad. Så då bestämde jag mig för att jag skulle prata med K nästa gång jag såg henne, vilket slumpade det sig som så att det var idag!

Ikväll ringde hon mig och berättade att hon hade träffat på ett spöke i mitt stall, inte en vätte så som hon trodde från början.

Spöket hette Anna och levde typ på 20-talet. Hon hade lång sommarkjol med en sjal över axlarna. Hon vandrade förmodligen mellan gårdarna här i närheten, inkl husen på andra sidan älven. När K visade spöket ljuset så fick hon väldigt bråttom in i det, hon blev snarast förbannad, hon kunde minsann hitta dit utan K's hjälp!

Så nu är hon på andra sidan, och jag önskar att hästarna får vara i fred nu. 😊