lördag, oktober 19, 2013

En vecka senare.

Nu har Bangsi varit hemma en vecka, och jag har hunnit rida honom fem gånger.

Det går så bra, så väldigt mycket bättre än förväntat! Klart jag visste att han är snäll, jag har ju ändå haft hästen sen han föddes... Men jag vet också att han är en kille som tänker mycket, och det är inte alltid han tänker som jag vill.

När sen C berättade om hur inridningstiden har varit så blev jag lite orolig. Inte rädd, absolut inte, men orolig. Orolig att han inte skulle tycka om mig, för jag rider ju inte alls lika bra som C. Orolig att han inte skulle behålla gångarterna, att jag skulle "förstöra" honom och allt jobb som C har lagt ner. Och lite orolig att jag skulle bli rädd för att rida honom...

Och visst har oron visat sitt fula tryne lite då och då, t ex när jag inte fick honom att trava, utan han töltade bara. Men så tänkte jag till, gav honom liiite längre tygel och, voila, där kom traven! Så jag kan, jag också, men jag måste våga lita på mig själv. Om inte jag litar på mig, varför skulle då Bangsi lita på mig???

Nu väntar jag på att sadelutprovaren ska komma hit så att vi får en (förhoppningsvis begagnad) sadel som passar både mig och Bangsi. Han är lite annorlunda byggd än de andra två hästarna, så han kan inte ha samma sadel som dem. Sen så väntar ett besök hos tandläkaren också, han är jättevass i munnen, och jag misstänker en vargtand eller två...

Jag håller med C, han rör sig riktigt bra!

lördag, oktober 12, 2013

Den förlorade sonen är hemma igen...

Den här dagen har jag längtat efter! Och bävat för...

Det var dags för Bangsi att komma hem från C som har ridit in honom under några veckor.

Först red hon honom för att jag ville se hur hon red och hur han rör sig. Innan hon satt upp berättade hon mycket om hur hon har gjort under dessa veckor, vad hon har tränat på (utöver själva ridningen). Hur man ska hålla pisken, tyglarna, skänklarna, rumpan etc etc...

Åh! Han rör sig så fint! Stora luftiga rörelser...

Sen skulle jag provrida.

Då märkte jag att han är en unghäst. Jösses så vinglig! Men jag fick honom både i tölt och trav utan problem, men jag valde att inte testa galoppen idag. Jag behöver nog en annan sadel först, en som ger mig mer stöd. Och så vill jag att vi vänjer oss vid varandra först. Han galopperar inte sakta om man säger så...

Jag är glad att C bor bara några mil härifrån, för både jag och Bangsi kommer att behöva hjälp framöver. Men det känns inte alls lika omöjligt längre, det kommer att bli hur bra som helst det här!