lördag, december 29, 2012

När olyckan är framme.

Bangsi har retats en gång för mycket nu. Jag gissar att det var Kråkan som var motparten eftersom de två brukar busa med varandra.

I onsdags kväll när jag skulle natta djuren så fick jag se att han var halt på höger bakben. Han stödde på benet, men inte mycket mer än så. Några godisbitar senare hade jag honom fast i grimman och kunde titta lite närmare.

Uppe på knäets framsida hittade jag ett jack, ca två cm brett och lite drygt en cm djupt. En typisk broddsparkskada.

Jag tog in olycksfågeln i stallet och började göra rent. Alltså, han är så gudomligt snäll den hästen, trots hans känslighet!

Efter rengöring och ett inringt besök så släppte jag ut honom i hagen igen. Det är ju för väl att broddskador (oftast - det finns ju gräsbrodd också har jag sett) uppstår på vintern när alla flugor är döda och antalet bakterier är minimalt... Ett telefonsamtal senare drog jag på mig overallen igen och gick ut och gav honom en dos Arnica D30.

Nästa morgon tvingade jag upp ögonen lite tidigare än vanligt för att gå ut och tvätta såret igen och ge nästa dos Arnica D30.

Såret varar rejält, vilket är helt normal för ett hästsår enl L, och efter lite rådfrågning så har jag valt att även ge Hepar D30 för att hjälpa såret att läkas inifrån.

Nu får han sammanlagt fyra doser om dagen, varannan med Arnica D30 och varannan med Hepar D30. Dessutom får Bangsi bo inne i stallet på nätterna, med sällskap av sin mor Slaufa som är den av våra hästar som är mest tränad på att vara installad nattetid.

Så här tre dygn senare är Bangsi fortfarande halt. Han har inga problem med att föra höger bakben framåt, men det verkar ta emot bakåt. Förmodligen har han en rejäl lårkaka som gör så att det stramar obehagligt när han ska sträcka benet bakåt. Såret varar fortfarande, men jag upplever det ändå som att det har blivit bättre.

Han är pigg och matfrisk, så jag tror att det här kommer att läkas ut bara han får lite tid på sig. Och tid finns det hur mycket som helst... Tur i oturen ändå att det inträffade så är inför nyårshelgen när jag är ledig från jobbet och kan vara hemma och fodra och behandla flera gånger om dagen! Och ännu mer tur i oturen, speciellt ekonomiskt, är att det inte tycks kräva veterinärvård, peppar peppar...

onsdag, december 19, 2012

Hur man får pension.

Jag och kollegan M var in på en lokal affär idag i tjänsten.

På det stället har de från vårt företag som handlar där ett personligt nummer (utöver det personliga numret jobbet har gett oss...), och M var säker på att han hade nr 7.

Enligt expediten har dock M nr 6 och M trodde då att han måste ha stigit i graderna, varpå jag upplyste M om att när han får nr 1 så får han pension. Det skulle innebära att avtalet Basse har skrivit med åt M om en pensionsålder på 85 år skulle stämma väldigt bra.

söndag, december 16, 2012

Gravsättning.

I fredags var jag på gravsättning i columbariet under Gustaf Vasa kyrka.

Lite vanvördigt skulle man väl kunna att vi stoppade in henne i ett hål i väggen där morfars och hans föräldrars urnor redan stod.

Men före själva "instoppningen" så hade vi fyra närvarande en stund tillsammans med urnan och dess innehåll. (Jag tycker att det är svårt att tänka sig att en människa kan få plats i en så liten urna. Men å andra sidan består vi väl av typ 75% vatten?) När vi satte oss runt urnan tyckte jag att det kändes lite obekvämt, jag visste inte vad som förväntades av mig. Men B tog tag i det och vi började prata om I och hennes liv med morfar. Så för mig blev det en stund som jag uppskattar väldigt mycket.

Jag är glad att vi gjorde det här före jul. Hur dumt det än låter så hade det inte känts som att hon hade fått frid förrän urnan med hennes aska var på plats.

söndag, december 09, 2012

Så perfekt!

I flera år har jag vägrat införskaffa en pannlampa. Och oftast ser man ju var man är ändå, bara det är snö och månljust.

Men på sista tiden har jag tyckt att det har varit besvärligt när jag har varit ute på promenad med Basse. När det är så här kallt är det inget lämpligt ridväder utan jag får minsann traska på mina egna ben, och eftersom jag bara har två ben så är det så lätt att snubbla när stigen längs älven inte är månbelyst. Och just älvenrundan är exakt lagom lång både för mig och hunden vid dessa temperaturer.

I fredags kväll bestämde jag mig. Jag skulle krypa till det berömda korset och redan nästa dag nyttja mitt presentkort och köpa en pannlampa.

Strax efter att jag fattat mitt beslut ringde det. Det var A som ville komma förbi och visa sin man mitt stall. De var naturligtvis välkomna, och en stund senare kom de - fullastade med paket till mig och hästen A har lånat av mig till lektionsridning.

Det ena paketet sa hon innehöll en blomma, så det öppnade jag såklart samma kväll. Det andra paketet beslöt jag att vänta med till julafton, det stod ju God Jul på det!

Min föresats höll ända tills igår morse. Och tur var väl det!?! För i paketet låg en pannlampa...

Hoppsan...

Det är nog inte helt omöjligt att jag får skäll i morgon på jobbet.

I fredags lovade jag nämligen att jag skulle bära in några kartonger så att de inte skulle stå i vägen, men jag råkade glömma bort det. Just nu hoppas jag att den där "nån" gjorde det.

lördag, december 01, 2012

En bra dag.

Trots iskall nordanvind och vassa snöflingor byltade jag på mig min älskade vinteroverall och tog Slaufa på en frisk vintertur längs Karlsson-vägen på förmiddagen. Det var så roligt! Hon till och med tog både höger och vänster galopp på första försöken. Sen vågade jag inte testa mer för jag ville inte grumla min egen lycka...

Efter en god middag (som naturligtvis, och som vanligt, inte var tillagad av mig) och ett 91-årskalas så drog jag återigen på mig vinteroverallen, gick ut i hagen och hämtade Strákur. Stackarn var full i istappar hängandes i pälsen. Och inte tyckte han att jag var så snäll när jag drog bort istapparna, men han uthärdade tortyren stoiskt. Jag valde ett arbetspass på lindan, något som han skötte med bravur. Pigg och framåt, angelägen om att vara mig till lags. Tog i lite extra för varje berömmande ord. Kan man begära mer?