fredag, april 30, 2010

Miss.

Jag har precis haft ett mindre trevligt telefonsamtal.

Då fick jag reda på att om man ska jobba på det här företaget ska man vara perfekt. Några felskrivningar får ICKE förekomma. Överhuvudtaget. Någonsin.

Fast jag tänker som så att om jag får ett brev som innehåller endast två blad (inte särskilt mycket text på nåt av dem) och uppgifterna på pappren skiljer sig åt så ringer jag så snart som möjligt och frågar vilket som är rätt. Jag väntar inte tills drygt en månad senare med att ifrågasätta uppgifterna.

Och framförallt skulle jag inte vara grinig och komma med förtäckta hot.



Nåja, jag lär ju inte bli långvarig här om det är så att misstag/felskrivningar inte är tillåtna...

söndag, april 25, 2010

Så sant...

När snålheten bedrar visheten, kostar det mer än det smakar...

Om en fleecefilt inköpt för det facila priset 29 kr har tillbringat en tid hos kossorna och där blivit nedtrampad i dyngan av Helge så är det både billigare och mindre tidskrävande att slänga bort den istället för att köra den i tvättmaskinen.

Allt "gojs" i filten täppte igen filtret i tvättmaskinen så när jag skulle göra ren det så rann ju flera liter vatten ut på golvet. Till råga på allt tvingades jag tvätta om filten eftersom den inte blev ren vid första körningen. Och så måste handduken jag torkade golvet med tvättas....

torsdag, april 22, 2010

Konsekvenser?

Tittar på ett program på TV4 och konstaterar att man inte ska flyga genom vulkanaskamoln. Aldrig. Någonsin.

tisdag, april 20, 2010

Kompis, det går bra nu?

Nu är det dags att börja fundera på kloning på allvar.

Jag skulle behöva dela mig i tre delar; Två på jobbet och en hemma.


Nån som vet hur man gör? (Det får inte göra ont...)

söndag, april 18, 2010

Jag ska måla hela världen...

Nä, det ska jag inte. Jag ska måla stallet. Inomhus.

Inhandlade 40 liter vit färg och 2,5 liter mörk engelsk röd färg igår, så bara utomhustemperaturen blir lite stabilare på plussidan så ska jag sätta igång.

Räserb**s.

Jodå, nåt fick jag med mig hem från Kambodja i alla fall. Det är en elak bakterie som inte vill dö.

Vi får väl se vem som är mest envis...

onsdag, april 14, 2010

Hemma!

Det var en lång resa hem. Jag mådde (mår) inte riktigt bra i magen, och att sitta inklämd mitt i mittenraden under den 11 timmar långa flygresan fick mig inte att slappna av direkt...

Nåja, det känns som att det börjar rätta till sig, så jag hoppas fortfarande kunna åka till jobbet i morgon.

Tvättmaskinen har gått på högvarv sen jag kom hem - det första som fick sig en omgång var min lilla ryggsäck. Den var så svettig och äcklig att jag knappt ens ville ta i den med tång. Men nu är den ren och fin igen.

Stora ryggsäcken ligger kvar på verandan. Inte en chans att den kommer innanför dörren förrän alla eventuella kackerlackor och vägglöss har dött förfrysningsdöden. Den skulle i och för sig också behöva en omgång i tvättmaskinen, men den är för stor för det.

Basse, Oliver och Orvar har inte släppt mig ur sikte en sekund sen jag kom hem, men nu har katterna gått ut en sväng i alla fall. Det har inte gått nån nöd på nån av dem medan jag har varit borta.

Hur som helst - borta bra men hemma bäst!

tisdag, april 13, 2010

Ont i hjartat...

Nej. Jag har inte slangt mina sandaler.

Jag har verkligen inte hjarta att lamna dem at sitt ode har i Bangkok.

Jag ska ge dem en chans till - klarar de en svangom i tvattmaskinen sa far de duga ett tag till.

måndag, april 12, 2010

För lång och trogen tjänst.

I morgon kväll händer det.

Mina sandaler kommer att avsluta sitt liv på en flygplats i Bangkok, Thailand.

Må de vila i frid...

För den händige...?

En motorcykel/moped behöver inte se ut som alla andra här i Kambodja.

Oh nej då!

Här hänger det delar i klasar, i parti och minut, det är bara att peka på vad man vill ha och sen återstår en (hel) del skruvande.

Men med tanke på antalet motordrivna tvåhjulingar i det här landet så har jag viss förståelse för att det skulle bli väldigt svårt att hitta just sin egen om alla såg likadana ut. I alla fall om man är lite glömsk om vart man har parkerat...

söndag, april 11, 2010

Varför inte, liksom...

Jag tvingades ändå mecka med hotellets dator för att kunna se de sidor jag vill, så varför inte lika gärna lägga in de svenska bokstäverna i tangetbordet också???

Phnom Penh.

Till slut kom vi hit. Jag tankte nastan hota chaufforen med pistol.

De tva forsta timmarna var som forvantat. Men sen hande nat. AC'n slutade fungera. Och da blev det varmt.

Busschaufforen stannade bussen typ 100 ganger efter det av nan anledning som jag inte forstar. Utan fartvinden forvandlades bussen namligen snabbt till bastu...

Nu bor vi typ pa lyxhotell inte langt fran Phnom Penhs nationella stadion. Antalet restauranger har i narheten verkar vara valdigt begransat, men vi har a andra sidan inte botaniserat grannskapet sa noga utan tog direkt en tur ut till ett "Killing field", en av alla massgravar sen Pol Pot.

Och aterigen ar vi genomblota av svett.

lördag, april 10, 2010

Mobiltackning.

Telia vs Telenor.

5-0.

(Fast en gang trodde Telenor att A's mobil befann sig i Vietnam och da helt plotsligt fanns det kontakt med omvarlden. Tills de upptackte att det ar Kambodja den ar i.)

En dag i trasket.

Tillbaka i Sihanoukville som vi ar - fortfarande for branda for att kunna vistas pa stranden - valde vi att aka pa en guidad tur till Ream National Park.

Forst akte vi minibuss.

Sen akte vi bat. Jattelange. Och tittade pa mangroveplantor.

Och hela tiden funderade vi over hur damen med stilettklackarna skulle klara av djungelpromenaden?

Jag blev imponerad. Djupt imponerad. Hon traskade pa som om hon hade vandrarkangor pa fotterna.

Nar det galler djurlivet sag vi nagra faglar och en massa manniskor som fiskade ostron och rakor. Inga ormar. (Det galler att ha tunnelseende ibland...)

fredag, april 09, 2010

Varlden ar liten ibland...

Killen och tjejen som gav oss en aktur i deras tuktuk i Kep?

De har ocksa anlant till Sihanoukville idag. De bor pa samma Guest house som oss. I samma rum som vi hade innan vi akte till Kep...

Alltsa. Sihanoukville ar ingen liten stad direkt. Kanske lage att kopa en lott?

Visst ja!

Glomde beratta - inte en enda orm vi sag dar pa djungelhotellet! Och gissa om jag ar glad for det...

Sensation!

Jag har akt tuktuk med en som inte tutade!

Men sa ar han inte fran Kambodja heller...

Rim och reson.

Om man tar $13 per person for en skjuts pa typ 13 mil och avstjalpning vid hotellet ingar borde man inte forvanta sig dricks.

Inte ens fastan vagen ar lang, smal, krokig och gropig.

Sa vi tackade, vinkade och gick...

torsdag, april 08, 2010

Tro det eller ej...

Vi lever och har det helt underbart!

Men i morgon bar det av till "civilisationen" igen, dvs Sihanoukville.

måndag, april 05, 2010

Å, Ä och Ö.

Jag gillar det här internetcafét.

Det finns svenska bokstäver i tangetbordet även fast de inte syns.

Businesswomen.

A och Sauron (nej, inte den elaka figuren i Sagan om Ringen) startade ett gemensam företag idag.

Huvudverksamhet: Knutna armband. 1 för $4,50 eller 2 för $7. Take very long time.

Sidoverksamhet: Buddhaarmband, 1 för $4 eller 2 för $7. Very cheap for you madame! (Dessutom jättebra presenter till släkt och vänner.)

Företagsnamn: MinnieMouse Ltd.

Man kan även ta in konsulter som för en billig penning rycker av alla hår på benen och skrubbar bort hård hud på fötterna.

Intresserad? Titta in på stranden i Sihanoukville så står det inte på förrän de dyker upp!

söndag, april 04, 2010

11 timmar.

Hoppsan. Det har inlagget skulle jag egentligen ha skrivit i morgon. Men jag gillade inte Battambang. Och det fanns inte sa mycket att gora heller.

Fast vi tog massage. En timme kostade 50 kr. (Nej, jag har inte glomt en nolla.) Det finns en organisation har som heter Seeing hands, det ar blinda och synskadade som utbildas till massorer sa att de ska slippa tigga. Det var bra, fast jag gillar inte nar de drar i fingrarna och tarna.

Hur som helst. Vi valde att aka vidare redan idag. Enligt killen i hotellreceptionen skulle det vara mojligt att aka hela vagen fran Battambang till Sihanoukville pa en dag - fast naturligtvis skulle vi behova byta buss i Phnom Penh. Och eftersom tidtabellerna brukar hallas sa dar bra kandes det ju lite osakert om vi verkligen skulle ta oss hela vagen.

Det blev en lang resa... Men 11 timmar senare anlande vi till Sihanoukville och kusten, helt enligt den kambodjanska tidtabellen. Hade resan foretagits i Sverige hade bussbolaget formodligen stamts pa miljonbelopp av alla stressade resenarer som blivit forsenade. Har i Kambodja finns det inga stressade manniskor. Alla ar sa lyckliga att de kommer fram overhuvudtaget.

Efter en spannande taxitur med Mr Lucky (jo, han heter sa - det star sa pa hans visitkort) slappte han av oss vid Orchidee Guesthouse (fast han ville helst skjutsa oss till ett annat Guest house) och vi hade tur och fick ett rum dar i tva natter. Vi ska bo dar i natt och trivs vi sa bor vi formodligen en natt till medan vi letar reda pa ett annat hotell att bo ett par natter pa eller om vi valjer att aka vidare.

I morgon ska vi i alla fall utforska stranden och havet!

lördag, april 03, 2010

Nasta stalle.

Vi har anlant till Battambang och checkat in pa vart, tack och lov, forbestallda hotell.

Bussresan tog tre khmeriska timmar, ungefar lika med fem svenska timmar. Under resans gang forsokte jag klura ut om tutan var kopplad till bromsen, men kan nog konstatera att chaufforen tutade 500 ganger mer an han bromsade. Han tutade varje gang han korde om nan, inklusive gaende, cyklister och tuktukforare.

Vagen holl bra standard, vilket tydligen innebar att man kan kora hur fort som helst. Det ar ju bara att tuta om nan ar i vagen...

Det verkar inte vara sarskilt manga turister har, restaurangerna skriver priserna i riel istallet for dollar...

Det regnade forresten nyss. Rejalt. Fast det gick over lika snabbt igen.

Hjarterum vs stjarterum.

Man kan fa plats 19 st i en normalstor minibuss. Forutsatt att bara tre har packning med sig.

I en stor buss kan man fa plats med tva vuxna och tre barn pa ett sate for tva. Dessutom kan man stalla campingstolar i gangen sa far nagra till plats.

fredag, april 02, 2010

En stilla dag pa sjõn.

Jag har varit 1.5 m fran en livs levande Pytonorm idag. En och en halv meter.

Men jag ska ta det fran bõrjan.

Klockan atta blev vi upphãmtade utanfõr hotellet av var guide sen igar. Vi skulle ut pa battur pa Tonle Sap.

Vi akte till hamnen och gick nerfõr en brant landgang. Att det var brant nerfõr beror pa att det ãr slutet av torrperioden hãr nu och sjõnivan ãr vãldigt lag.

Motorn hackade igang och sa for vi ivãg i en bat ca 10 m lang och 2 m bred.

Efter en stunds akning nãrmade vi oss den flytande byn. Vi fick fint mottagande minsann. Pappa, dotter och son ute pa battur. Att dottern hade en pytonorm runt halsen hõr till saken i allra hõgsta grad. Men jag hoppade inte ur baten. Det finns krokodiler i sjõn nãmligen. Jag hade tur ãnda, de hõll till pa andra sidan om baten. Mindre tur var att tjejen som satt bredvid mig pa andra sidan gangen var lika rãdd fõr ormar som jag. Det tyckte flickan i baten var roligt och lade upp ormens huvud pa relingen. Till slut drog Nya Zeelãndaren fram en sedel sa vãlkomstkommittén drog vidare fõr att skrãmma nya turister.

A sa sen att de hade dragit ur ormens tãnder. Kanske har de missat att pytonormar kramar ihjãl sina byten...

Malet i den flytande byn var en fisk- och krokodilfarm. Men tro inte att vi fick komma ombord pa farmen utan att trãffa en ãnnu stõrre pytonorm. Jag hade ju fattat att man klarar sig fran att klappa ormar om man latsas att man inte ãr rãdd, sa jag sag cool ut. (Eller hur...)

Vi tittade lite pa fiskarna och krokodilerna och sedan hade guiden en liten fõrelãsning om Kambodja - tva meter fran den natade buren med ihopslingrade pytonormar. Fast det sag jag inte fõrrãn efterat nãr A visade mig. Lika bra det.

Batturen tillbaka till hamnen sag ut att bli som en promenad i parken. Tills vi gick pa grund. Killen som kõrde baten slet som ett djur fõr att fa loss oss, med lite tafatt hjãlp av var guide. Till slut hoppade killen fran Nya Zeeland och killen fran Malaysia i floden och hjãlpte till. A och den kanadensiska ãldre damen var ocksa pa vãg i, men precis da fick de loss oss. Ingenting hade fatt mig att hoppa i sjõn. Det finns ju krokodiler dãr. Dessutom ãr vattnet bajsbrunt med grõna skiftningar (och ãr Kambodjas friskvattenreservoar - man blev inte sa tõrstig av att se det vattnet kan jag sãga) sa man kunde inte se botten trots att det bara var 3-4 dm djupt.

Det var dock nãra att jag hade fatt ett hõgst ofrivilligt dopp ãnda. Det blev "lite" instabilt nãr killarna hoppade av, vi var fler pa var sida i baten, och innan de hann sãtta sig pa sina platser kom en annan bat och svischade fõrbi sa vagorna gick hõga. Gissa hur det blir fõr en bat utan kõl??? Precis, vi var bara centimeter fran att kantra! Eller atminstone kãndes det sa.

Jag var vãldigt nõjd nãr jag fick komma pa land igen.

Turen gick in mot Siem Reap igen, fast fõrst stannade vi pa en lotusblomsterodling. Sa nu har jag provat att ãta lotusfrõn. Det smakade inte sa mycket, varken ãckligt eller gott. Men sãkert nyttigt eller nat.

Nu har vi bokat buss till i morgon bitti, vi drar vidare till Battambang. Vi har ãven lãrt av vara misstag och alltsa bokat boende redan nu. Annars vet man aldrig vart tuktuk-fõrarna slãpper av en...

torsdag, april 01, 2010

Angkor Wat.

Dagen har gatt i tempelruinernas tecken. Vi tog en guidad tur fõr att se Angkor Wat och nagra andra tempel. (Bland annat det som Angelina Jolie spelade in Tomb Raider vid.)

Var guide, som pa sitt visitkort presenterar sig som Kambodias Tiger Woods pa grund av sitt utseende, har gatt fyra ar pa universitetet fõr att lãra sig allt en turist kan tãnkas vilja veta i Siem Reap-trakten utom att prata sa pass bra engelska att jag kan fõrsta vad han sãger. (Men jag har ju en egen tolk med mig som tur ãr.)

Att vandra bland ruiner av sten nãr det ãr sisadãr 100 grader varmt ãr inte enbart intressant. Det ãr vãldigt jobbigt ocksa. Tre liter vatten har nog inmundigats, men resulterade bara i tva toalettbesõk. Resten befinner sig i mina klãder.

Tyvãrr fick vi inte se solnedgangen bakom Angkor Wat som slutklãm eftersom solen fõrsvann bakom tjocka askmoln - och vi som hade riskerat livet genom att klãttra i jãttebranta trappor fõr att ta oss till toppen av ett berg. Ja ja, man kan kanske inte ha Póas-tur jãmt. Dãremot fick vi jãttelortiga fõtter. Bland annat.

Trots mina sprakliga problem med guiden sa hoppade vi pa fõrslaget att tillsammans med de flesta i var grupp besõka de flytande byarna sõder om Siem Reap ute pa sjõn Tonle Sap i morgon fõrmiddag. Det ãr vãldigt bekvãmt att ha en guide som fixar allt. Det ãr det.

Ny dag - ny kunskap.

T: -Vilket ovãsen det ãr!

A: -Ja, sa later grãshopporna innan dom friteras...

Kompis pa rummet.

Vi bor inte tva i vart rum hãr i Siem Reap.

Det bor en õdla dãr ocksa.

Men kan ni fõrsta - jag sprang inte skrikande ut dãrifran!