onsdag, maj 11, 2016

För tillfället.

Det är mycket nu. Finns inte ork över till så mycket annat än jobb, hästar och träning.

På jobbet är min livlina långtidssjukskriven (och sen går han i pension), och förutom att jag inte har nån som backar upp mig till 100% så måste jag även se till att hans arbetsuppgifter utförs. Och eftersom jag knappt själv vet allt han gör så kan jag inte ta in en vikarie. Jag orkar verkligen inte lära upp någon när jag ska lära mig själv och dessutom försöka sköta mitt eget jobb. Plus att rodda i en verksamhet som haltar lite av olika anledningar.

För att hjälpa mig själv har jag kopplat bort telefonen, men misstänker att det kommer surt efter när jag öppnar den igen... Men växelhäxorna är förstående och vi är överens om hur vi löser detta.

Ja, de flesta som jag har med att göra dagligen är förstående, så jag ska absolut inte klaga. Och vi har ett så spännande projekt igång!

Så fastän jag vet att det kommer att gå i 110 hela dagen så åker jag ändå med glädje till jobbet. Faktiskt. Än så länge. Jag kan förstås inte svära på att jag kommer att hålla ihop ända tills min livlinas tjänst blir återbesatt. Men jag hoppas. Och jag hoppas att den personen blir en stöttepelare.

Någon ny livlina tror jag inte att jag kommer att få, men jag tror att jag kan få fler stöttepelare som liksom kan dela på uppgiften att hålla reda på mig. För gudarna ska veta att jag behöver hjälp, speciellt som mitt minne inte längre fungerar som det ska.

Jag är också tacksam över att ha hittat (blivit funnen av) en medryttare som är hjälpsam, ordentlig och pålitlig. Det underlättar faktiskt, framförallt lättar det mitt dåliga samvete över att inte räcka till så som jag vill.

Och som grädde på moset är jag i uppstartsfasen av ett projekt här hemma. Jag ska bygga ett hönshus med tillhörande hönsgårdar. Det vore ju onödigt att ge sig själv lite vila... Men jag har i alla fall inte beställt några höns än. Enligt min livlina så är det inte realistiskt att jag hinner klart med allt före hösten, och jag har väl en vag aning om en stark känsla av att han har rätt.

Kul förresten att min chef informerade mig om att jag ska vara hans tillförordnade under hans semester. "Det finns ingen annan..." Nähä.