onsdag, mars 28, 2007

Kurseri kursera...

Idag ska jag på en halvdagskurs om Miljö.

Jag har gått den förut, vi måste gå den vart femte år. (Den och två kurser till; Säkerhet på väg och Hjälp på väg.)

Tyvärr är Miljö-kursen den sämsta. I klass med värdelös. Men det blir att bita ihop. Vi får mat och fika i alla fall. Eller får och får. Vi måste naturligtvis göra måltidsavdrag, vilket innebär att maten blir dyrare än om vi hade köpt den kontant. Regler är regler.

I morgon är det Säkerhet på väg. Den är något bättre. Men hela dagen. Som om man inte har annat att göra om dagarna? Blogga till exempel...

måndag, mars 26, 2007

En sak i taget?

Jo jag vet. Man ska göra bara en sak i taget. Det blir lätt fel annars. Och allting tar då längre tid än om man lugnt och metodiskt hade gjort just en sak i taget.

Att prata i telefon, skriva ut en ansökan om att få stänga av en väg och sammanställa månadens tilläggsarbeten samtidigt är ingen bra idé.

Till slut vet man inte vad man gör, säger eller tänker.

Och det slutar med att man måste jobba lite längre den dagen och inte kan man väl ta ut övertid när man vet att man själv har varit korkad?

Men nu är skrivaren klar så jag får stänga av och gå ner till de andra och vara social en stund!

lördag, mars 24, 2007

Dagens överraskning...

Det här med att tvätta bilar är inte riktigt min grej. Varken invändigt eller utvändigt.

Utvändigt brukar dock inte kännas fullt så motigt, jag menar, det finns ju tvättautomater!

Men idag var det kö till tvätten. Fyra bilar + en under behandling. Det är lååång kö för att vara på den här orten.

Jag vägrade att ställa mig i den kön. Så avfettning och tvättsvampar inhandlades raskt.

Med andra ord - jag har HANDTVÄTTAT min bil idag. Och inte nog med det. Jag tvättade föräldrarnas bil också när jag ändå hade släpat fram vattenslang och högtryckstvätt.

Jag är mycket imponerad av mig själv idag.

onsdag, mars 21, 2007

Hunddagis!

I sommar kan jag nog knäcka extra som hunddagisfröken. Typ tjäna storkovan eller nåt.

Mina trevliga kollegor kommer troligtvis att fixa en "groggveranda" här på taket intill mitt kontor, så om jag ser till att dom hägnar in den med fårstängsel så kan det nog bli en rolig plats för lek och bus för byggets alla hundar!

Fast jag undrar hur populärt det skulle vara hos kollegan P. Men han tycker ju inte om nåt jag gör så shit the same.

Happy birthday everyone!

På måndag kommer kollegan M tillbaka till jobbet efter semestern.

Han har varit utomlands och fyllt 40 år; Hip hip hurra för M ida´! Eller ja, han fyller inte år idag utan förra veckan. Men han var inte här då heller.

Idag är det fd kollegan P som fyller år. 46 st närmare bestämt.

Nästa vecka fyller kollegan J 61 år.

Jag har konstaterat att det är väldigt många som fyller år i mars. Kan det vara en trend månntro?

Jag är väldigt otrendig, för jag fyller år i december.

Utflykt...

Igår var jag, chefen och kontoristen på utflykt till Uppsala och Sala.
I Uppsala tittade vi på en vält med packningsutrustning och GPS, något jag har "önskat mig" i ett år sen jag fick reda på att det finns. Välten vi har här på bygget har sett sina bästa dagar, och packningsutrustningen är jag allergisk mot. Den är från stenåldern ungefär och hur osmidig som helst.
Så nu är det bara att hålla tummarna att vi "får" en sån vält hit! Det är ju som vanligt en kostnadsfråga.
Efter besöket i Uppsala åkte vi till Sala där vårt arbetschefsområde också har ett jobb. Det är roligt att träffa kollegor man känner sen länge men nästan aldrig träffar. Det är också roligt att höra hur de löser sina byggtekniska problem. För det är ju problemen man pratar om...
Men bäst av allt var i alla fall att få träffa S och hans hund för dom tycker jag så mycket om! Jag har varit "dagmatte" åt hans hund i ca 1,5 år innan vi hamnade på olika byggen. Hans hund hjälpte till att uppfostra min hund när han var valp och de lekte hur bra som helst. Tyvärr kunde min hund inte följa med på utflykten igår, men de ska nog snart få träffas igen i alla fall.


måndag, mars 19, 2007

Inte arbetslös längre.

Hmmm, vår IT-avdelning var snabba idag.

Jag hann inte så mycket mer än att skriva förra inlägget innan det helt plötsligt gick att nå servern igen.

Så då fick jag lite gjort igen.

Arbetslös!

Jag är arbetslös! Eller ja, jag har ett arbete att gå till, men 90% av mina arbetsuppgifter ligger i datorn, sparade på en server någonstans i Sverige.

Och nu går det inte att nå den där servern.

Så här sitter jag och surfar på nätet och kan inte mycket annat göra tills IT-avdelningen hittar felet.

(Mardrömmen vore att felet beror på mig, snacka om att det skulle vara pinsamt...)

Fler tankar kring Nollvisionen.

Tänkte på det här med Nollvision och att köra noll km/h.

Vägverket vill ju spara pengar.

Om Nollvisionen innebär att man ska köra noll km/h betyder det ju att alla stannar hemma. Om alla stannar hemma behöver inte vägarna plogas, saltas eller dikas. Inget slitage - inget underhåll krävs. Det blir jättebilligt!

Då kan vi även avskeda alla vägarbetare på driften samt de tjänstemän på regionerna som bestämmer över driftområdena.

Om det inte blir nåt slitage på de redan byggda vägarna och ÅDT´n blir noll innebär det att inga nya vägar behöver byggas heller. Då kan alla vägarbetare på Anläggning också kickas. Likaså alla projektledare och byggledare. Och alla vägarbetare på de privata anläggningsföretagen avskedas också.

Då har de på Vägverkets HK i Borlänge inte heller nåt att göra längre, så då kan vi lägga ner hela verket. Tänk med pengar vi sparar åt skattebetalarna!

Visserligen ökar arbetslöshetskostnaden för staten, men vaddå? Det är ju en helt annan kassa...

Å andra sidan, antalet glesbygdsbor kommer snabbt att decimeras pga matbrist och diverse sjukdomar. Mattransporterna tvingas ju läggas ner och vilken ambulans kommer fram på obefintliga vägar? Då minskar ju antalet som lever på A-kassa! Dessutom får man inte A-kassa så länge. Inga pengar - ingen mat, ingen el, ingen värme. Många äldre får inte längre den vård de behöver, ja då lyfter de inte pension i så många år och det blir billigare för staten. Då alla vägar är ur funktion så kan man inte heller flytta till nån större ort, speciellt som rälsbussen inte heller går då de inte fungerar när det är minusgrader ute.

Så förbjud all vägtrafik så ska Sverige bli rikt igen!

Nollvision...

Nu vet jag vad "Nollvisionen" innebär.

Man ska köra noll km/h.

Åkte till jobbet igår kväll, varav ca 7 mil ingår i Vägverkets "Spara-pengar-program", dvs snöstören är ej utrustade med reflex.

När det är mörkt och det snöar lovikavantar ser man inte så långt utan reflexer som visar vägens linjeföring. Närmare bestämt, man ser ingenting. Inte konstigt att vägen inte var plogad heller! Plogbilsförarna ser väl inte heller vart de ska åka? Och snöstören ska föreställa sitta där för deras skull...

Lustigt ändå att "visuell ledning" som är så viktigt under byggskedet reduceras till nåt helt oviktigt sen när vägen tas i bruk.

Det händer att jag skäms över att jobba på Vägverket. Det här är ett sånt tillfälle.

lördag, mars 17, 2007

Min häst.


Hon skötte sig jättebra på turen idag, fastän det var första gången hon fick vara med på ett sånt här arrangemang.

Lördagsnöje!


Idag har vi ridit långtur. Stort tack till P som guidade oss runt i skogen! Detta ska vi göra fler gånger...

torsdag, mars 15, 2007

Ändrade planer.

Det blev ingen förankring för mig idag.

Istället fick jag åka och handla expanderbult, Ø6 mm metallborrar och slipskivor.
Jag fick hämta 2,1 x 1,1 m transportmatta.
Några kollegor skulle ha den andra motorsågen och jag fick agera kurir.
Efter det var det en rundpadda jag skulle köra tillbaka till uthyrningsstället.

Efter det fick jag skjuts till trumman. Men då hade kollegan O redan fått annan hjälp, så jag hamnade på en rundtur på bygget. Men dessa rundturer med platschefen är väldigt lärorika, så jag är glad när jag får följa med.

Tjolahopp tjolahej!


Idag ska jag hjälpa kollegan O att förankra Ø1600 trumman...

Solen skiner och det är vår i luften - då är det inte fel att få vara ute och kroppsarbeta lite istället för att sitta och glo på en dataskärm.

onsdag, mars 14, 2007

Date!


Ikväll har vi ätit jättegott på Pizzeria Vedugnen. Inte illa, både god mat o efterlängtat sällskap!

tisdag, mars 13, 2007

Eftertankens kranka blekhet...

Någon som kommer ihåg vilka böcker man kunde läsa det uttrycket någonstans?

Japp, i Lotta-böckerna av Merri Vik. Jag gillar de böckerna skarpt.

Uttrycket ska väl markera att man ska tänka efter före. Men kanske är det bättre att det negativa kommer ikapp en istället för att möta det i dörren?

Att gå omkring så här med en orosklump i magen för nåt som är helt utom min kontroll är inget roligt. Samtidigt måste jag tänka efter vad jag gör och säger, för blir det fel så kan det bli tråkiga konsekvenser. Och inte bara för mig. Men det kan bli tråkiga konsekvenser även om jag inte säger nåt.

Det finns obestridliga fakta i fallet. Sen får var och en själva avgöra hur de ska hantera informationen och gå vidare med det.

Men egentligen tror jag inte att nån inblandad går helskinnad ur den här soppan. Frågan för mig är hur jag ska bli så lite drabbad som möjligt, i det här fallet går det inte att "rädda" alla. Och som det är nu så finns det inget svar på den frågan utan jag måste se tiden an. Om drygt en månad får vi veta mer.

Eftersnack

Min taktik fungerade...

Kollegorna L och C såg jätteglada ut när de tackade för sina presenter!

söndag, mars 11, 2007

Uppdatering

Resultatet på min hunds röntgen blev HD-status A. Väl godkänt med andra ord!

Men så är han bästa hunden i hela världen!

På tal om ingenting.

Rätt låt vann melodifestivalen igår.

Utmattad.

Idag har jag varit på tävling med en av mina islandshästar.

Han är väl inte direkt känd för att vara jättepigg och framåt precis. Men så här!!!???!!!

Det var inte HAN som sprang runt på banan, det var jag som BAR honom runt. Hade jag låtit bli att driva tre sekunder hade han väl lagt sig ner och rullat av sig mig. Och inte törs man använda spöet så mycket heller, jag vill ju inte få rött kort för grov ridning. Men ibland borde det vara tillåtet att ge ett rejält rapp. Tycker jag.

Andra klassen gick väl något bättre. Jag skippade bootsen så han blev inte fullt så framtung. Men några tempoökningar såg domarna inte till. Fast lite orättvisa tycker jag att de var då, för han ökade faktiskt från snigelfart till turbosnigelfart.

Fast nåt positivt i kråksången (min häst kallas faktiskt för Kråkan...) är att vi inte blev diskade på hovbeslagskontrollen.

torsdag, mars 08, 2007

Surprise

Idag har jag gjort presenter till mina kollegor L och C...

Dom är inte här idag, så dom kommer att få sina överraskningar på söndag eller måndag, beroende på när de öppnar sina skåp.

På måndag är inte jag här på jobbet. Så om dom inte tycker om sina presenter har dom hela dagen på sig att ordna till anletsdragen så det ser ut som att dom tycker om dom.

Smart va´?

onsdag, mars 07, 2007

En chef...

Hur ska en bra chef vara?

Man kan inte räkna med att han/hon är perfekt för det är ingen, och tänk vilka komplex man skulle få...

Men det finns ju egenskaper man värdesätter mer än andra.

Det är många som inte kan förstå hur jag kan vilja jobba med min chef, men jag tycker inte att han är så illa egentligen. Han är mycket bra på det som jag värdesätter högst. Men han är även värdelös på många saker som jag tycker är viktiga, men dessa saker kan jag ofta ordna själv.

För mig är det viktigt att en chef vågar ta snabba beslut och sen stå för det. Även om det råkar bli fel beslut någon gång ibland.

Om jag råkar göra nåt fel i arbetet vill jag kunna be honom hjälpa mig reda ut trasslet. Utan att få en massa oförtjänt skit för det. Alla gör misstag och fel, det händer faktiskt, annars har man inte gjort något alls. (Småpikar och gliringar kan jag stå ut med om de sägs med glimten i ögat...)

Jag tycker att en chef ska vara engagerad i arbetet. Bry sig om det helt enkelt. Jag vill inte känna att han bara "sitter av tiden".

Det är viktigt att en chef kan ge sina medarbetare både ris och ros. Speciellt ros. Jag mår bra av att få höra att jag gjort nåt bra. Det tror jag alla gör. Även en chef. (Det vore ju inte fel om chefen emellanåt även visar lite uppskattning genom att bjuda på tårta nån gång ibland eller så...)

Värst med att vara chef tror jag personalansvaret är. Det är väl inget jobbigt så länge alla sköter sitt jobb och ingen har personliga problem. Men när problem uppstår och man måste ta itu med dem. Kanske tala om för nån nyutbildad är för dålig så den inte får vara kvar. Eller att se nån som har alkoholproblem och förnekar det, och tala om för den personen att den inte får vara kvar för att den riskerar alla sina medarbetares liv. Det blir lite som "Christer i P3"-s moraltest; Offra en för att rädda många andra. Hela tiden väga fördelar mot nackdelar. Och sen leva med sitt beslut resten av livet.

Jag tycker att en chef ska vara lyhörd för sina medarbetares åsikter, men ändå våga ta obekväma (men välgrundade) beslut. Det går inte att vara alla till lags.

Jag är så glad att jag inte är chef och har medarbetare med alla dessa krav på mig!

Vikten av att stava rätt

Idag fick jag ett mail där jag välkomnades till en kurs för "sångfåglar".

Först blev jag konfunderad, för jag är inte så himla duktig på att sjunga. Och inte har jag anmält mitt intresse till nån sån kurs heller. Och definitivt inte i Stockholm.

Men när jag läste deltagarlistan började jag förstå...

Jag jobbar ju på ett mycket stort företag som finns i hela Sverige, och nu har det i Stockholm, fast på en helt annan avdelning, börjat en tjej som heter precis lika som mig fast hon stavar både sitt för- och efternamn lite annorlunda. Hennes sätt att stava sitt efternamn är dock lite ovanligt, vilket verkar göra så att en del av hennes mail hamnar hos mig. De som ska skicka mailen verkar inte fundera många nanosekunder över bokstäverna som markerar vilken avdelning man hör till, för där är inte en bokstav lika. Fast om man jobbar på myndighetsavdelningen kanske man inte kan skilja på avdelningarna Produktion och Konsult...

Men det är lite häftigt att få ta del av en okänd människas mail bara för man råkar uttala våra namn likadant!

tisdag, mars 06, 2007

Hur dum får man vara?

Jag och en kollega här på jobbet tycker inte om varandra. Det är i och för sig inte så konstigt att kollegan inte tycker om mig, för min kollega tycker inte om nån utom chefen. Men enligt denna kollega är jag oftast både pest och kolera. Samtidigt.

Denna kollega kan komma och skälla ut mig efter noter, utan förvarning, för något jag inte visste att jag har gjort, sagt eller tänkt. Chockad som jag blir så finner jag mig aldrig och kan svara tillbaka. Sen en stund senare när jag ilsknat till och kommit på bra saker att säga är det liksom försent. För då verkar kollegan helt ha glömt bort sitt utbrott. Det är puts väck. Och än en gång hänger man inte med i svängarna.

Efter varje sånt här utbrott tänker jag att "jag ska aldrig mer hjälpa till när kollegan ber mig om hjälp", vilket inte inträffar sällan då dennes tekniska kompetens inte är..... så hög.

Så idag när jag gick förbi kollegans rum fick jag en förfrågan om jag kunde hjälpa. Jag visste inte på rak arm hur problemet skulle lösas, men som den stora idiot jag är går jag till min dator och tar reda på lösningen. Får man vara så dum i huvudet? Jag har ångrat mig resten av dagen idag. Jag VET ju att jag aldrig kommer att få nån som helst hjälp tillbaka. Någonsin. Det enda jag får från det hållet är skäll och elaka pikar.

Visst, jag vill inte ha nåt krig här på arbetsplatsen, för det inverkar negativt på alla som jobbar här, men jag behöver ju inte HJÄLPA människan! Jag hade ju bara lugnt kunnat konstatera att just den saken kan jag inte, och sen gått och satt mig vid min dator och skött mitt. Struntat i kollegans problem helt enkelt.

Fast då hade jag väl fått dåligt samvete...

måndag, mars 05, 2007

Undrens tid är inte förbi! Eller?

Jag är chockad.

Ja, jag tappade verkligen hakan!

För första gången hade Trafikradion alla rätt! De gick ut med meddelandet i god tid. De angav rätt tidpunkt. De hade rätt tidsintervall. Och de fick till och med tillvägagångssättet rätt!

Och vad mera är, de UPPREPADE sitt meddelande, fortfarande under aktuell tid!!!

Vad har hänt?

Det är nog dagens höjdpunkt. För jag hade gett upp hoppet.

Smart hund?

Jag undrar om min hund kan läsa? Åtminstone just ordet "HUND"?

Jag har köpt ett par microfiber-dukar som kom med posten förra veckan. På förpackningen runt duken står det med stora bokstäver HUND DUK. Min hund brukar aldrig stjäla saker som inte är hans, utan han har stenkoll på sina tuggben och mjukisdjur. Och han brukar definitivt inte rota i min väska och ta saker.

Men den här hundduken kan han inte låta bli. Han kör ner huvudet i väskan och plockar upp tygrullen som han sen kommer och bär på. Jättestolt.

Så jag misstänker skarpt att han har lärt sig läsa ordet HUND...

Förväntan - besvikelse

Usch vad jobbigt det är när man pratar med någon man längtar efter men inte sett på länge och man "nästan" bestämmer att man ska ses. Fast man VET att den valda tidpunkten är högst osäker, till och med inte ens särskilt troligt, utan snarare en önskedröm så börjar min hjärna planera och dagdrömma.
Nästa gång man pratar med personen upptäcker man att datumet man börjat ställa in sig på knappt ens existerar i den andra personens hjärna, utan mötet är framflyttat några dagar, vilket innebär att tiden tillsammans krymper ihop från två dagar till fyra timmar, är det då konstigt att man blir besviken och ledsen?
Och värst är ju att man inte kan visa för den andra personen så ledsen man är, eftersom det aldrig var riktigt bestämt att vi skulle ses då, utan mest bara löst prat...

Besvikelse är jobbigt att tugga i sig, men det brukar gå till slut. Jag avskyr att hoppas för att sen stå där med lång näsa.

fredag, mars 02, 2007

Dam på täppan


"Idag är det JAG som är högst i rang..."

torsdag, mars 01, 2007

HD-röntgen


Idag har min hund varit till tant doktorn och fotograferat sina höftleder. Troligtvis UA. Skönt!