Och ändå för tidigt.
Jag har upplevt så enormt mycket under veckan, hjärnan går fortfarande på högvarv dag som natt. Jag vill så mycket men jag vet att det är små steg som gäller. Jag tror att jag vet hur jag ska börja, men längre än så går inte att planera. Den fortsatta utvecklingen beror ju på vad som händer och går inte att förutse.
Det är så spännande! Och så skrämmande!
Tänk om jag misslyckas? Går det att misslyckas?
Jag kan absolut rekommendera UGL. Jag är glad att jag fick möjligheten att gå den, men jag vill aldrig mer göra om det. (Vilket man inte heller ska som tur är, däremot är det bra med nån form av uppföljning emellanåt, t ex möte med andra som genomgått UGL.)
2 kommentarer:
Måste googla UGL, vet inte alls vad det är. Men BRA att kursen rätade till sig! Du verkar rätt peppad :)
UGL var sjukt jobbigt och väldigt givande på samma gång, vet hur du känner :-)
Skicka en kommentar