måndag, juni 19, 2017

Så får jag lägga den här dagen till handlingarna.

Sov max en timme natten till idag. Sängen var inte sval och skön nånstans, och tankarna virvlade värre än en tromb.

Tre uppsägningar. Pga "arbetsbrist". Konsekvensen blir att 75% av en av mina verksamheter läggs ner.

Men tro det eller ej; En halvtimme efter att jag var klar med den tredje och sista uppsägningen så ringer en kvinna på uppdrag av min arbetsplats revisorer. Hon är satt att granska den interna prissättningen av den verksamhet jag i stort sett ska lägga ner i höst!!! Till vilken nytta då om jag får fråga???

Jag informerar henne om läget och att jag inte mår så himla bra, men hon frågar om hon ändå kan få komma och presentera sig och boka en tid för genomgång i höst, vilket jag accepterar.

En kvart senare dyker hon upp, en riktigt trevlig person måste jag säga. Helt plötsligt är det nån som lyssnar på vad jag säger, nån som förstår vad jag pratar om och som ställer relevanta frågor!!! När upplevde jag det sist på jobbet??? (Om jag bortser från de frågor mina medarbetare ställer till mig förstås.)

Plötsligt var det inte bara ett kort presentationsmöte längre, utan hon ställde frågor och jag svarade och letade fram underlag, helt oförberett. Men det gjorde inget, för jag kände mig aldrig "anklagad". Två timmar var hon kvar hos mig. Men jag tänker att det talar till min fördel att jag är tillmötesgående. Man är väl dum i huvudet på riktigt som hoppas på att ledningen ska ta sitt förnuft till fånga...

Nu måste jag avsluta här, ögonen ramlar ihop på mig!

1 kommentar:

I will not keep calm and you can fuck off sa...

Man slutar ju aldrig att hoppas. Kram och sov gott <3