Nä, andan har inte fallit på på sistone. Jag har inte ens haft lust att starta datorn.
Jobb 7-16, både frukost och middag intas framför datorn. Inte rätt, jag vet, men jag har inte ro att sitta och äta utan att göra nåt när högarna på skrivbordet känns typ meterhöga. Det blir bättre sen, till hösten eller vintern eller kanske nästa vår...
Hemma här finns det också jobb i överflöd, fast det är mer praktiska och tankebefriade sysslor som vedtravning, målning och byggstädning, rätt så behagligt och man kan lyssna på radio, musik eller en ljudbok. Men det tar en hel del tid i anspråk.
Utöver det har jag bestämt mig för att rida Slaufa 4-5 dagar per vecka, men jag har lovat mig själv att inte få dåligt samvete om jag inte hinner/orkar uppfylla mitt mål precis varje vecka. Det bästa med ridningen är att man måste vara här och nu för att det ska funka, det är en stund när det inte går att grubbla på världsproblemen helt enkelt.
På torsdag åker jag på tjänsteresa till Stockholm och Barkarby. Jag och tre eller fyra av mina "gubbar" ska traska runt på mässan MaskinExpo i tre dagar. (Det är inte helt säkert att vi hinner runt hela området trots att vi är där alla tre dagarna mässan pågår, det finns sååå mycket att titta på!) Jag ser fram emot det jättemycket, det bästa ska bli att få koppla bort jobbtelefonen... (Visste ni förresten att det finns hotell med fembäddsrum? Det gör det i alla fall, och ett sånt har jag bokat åt oss. Mycket billigare än att boka flera rum! Man har väl budgetansvar...)
3 kommentarer:
Det blir toppenväder då, det har jag bestämt! Vårkväll med musik på Juniors skola ju!
Du tänker dela hotellrum med fyra av dina kollegor? Två nätter?
Wow. Du är gjord av tuffare virke än jag, det är iallafall helt säker.
Eller så är du lite galen.
Hoppas det blir en fin resa hur som helst.
Spader: Toppenväder, jajjemen! Jag har absolut planerat att traska runt på ett stort öppet fält i tre dagar i strålande sol. Solskyddsfaktorsmörja står överst på packlistan...
Katarina: Jag har väldigt trevliga kollegor, men det är ändå tur att jag har en gen som gör det möjligt att ignorera snarkningar... Eller så har du rätt i att jag är lite galen. Men lite galen är bättre än helgalen. Tror jag?
Skicka en kommentar