Härom natten drömde jag en mycket virrig dröm, men det jag minns klarast är att en person (som jag känner även i vaket tillstånd) sade åt mig att hon är mer värd än mig för att hon har barn.
I drömmen gjorde hennes kommentar mig både arg och ledsen, dels för att jag trodde att vi var vänner och dels för jag inte kunde förstå hennes resonemang.
Jag vet egentligen inte vart jag vill komma med det här inlägget, men kommentaren har förföljt mig även i vaket tillstånd. Det är nåt jag funderar över lite titt som tätt, och det känns som att jag kommer att ge henne onda ögat nästa gång jag ser henne, trots att jag vet att hon aldrig skulle säga en sådan sak till nån - jag tror inte att hon ens skulle tänka tanken.
För inte är det väl så att folk med barn anser att de är förmer än de som inte har barn - oavsett om det är frivilligt eller ofrivilligt? Är jag korkad som anser att alla har sin plats att fylla och har sitt värde?
Och bara för att klargöra - jag har absolut ingenting emot att föräldrar pratar om sina barn, snarare tvärtom! Förhoppningsvis är barnen föräldrarnas största intresse, och sina intressen brukar man ju vilja prata om, eller hur? Men för min del får man gärna ha fler än ett intresse, det blir så svårt att föra en dialog när bara den ena är insatt i ämnet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar