När man ligger där med bara ena näsborren ovanför vattenytan och väntar på nästa droppe, den som ska trycka ner en under ytan helt.
När man då får positiv bekräftelse från ett oväntat (men definitivt inte ovälkommet) håll, ja då känns det helt plötsligt som att man kan andas med båda näsborrarna.
5 kommentarer:
Som att det mesta i livet är relativt. Det är iaf bra. Kram!
Hoppas att det löser sig... det mesta gör ju det efter en tid åtminstone. kram
Hur är det nu då? Kan du inte skriva något litet så att man vet att du har åtminstone en näsborre över vattenytan fortfarande?
Jag är så arg och irriterad hela tiden, på sånt som händer om dagarna. Händelser som är utom min kontroll. I mitt tycke korkade personer som vitt och brett bevisar sin enorma okunskap och ovilja att förstå att verkligheten ser annorlunda ut än deras övertygelse. Detta kan man ju inte blogga om. Dels är det inte roligt att läsa om, och dels kan det bli konsekvenser som jag inte är i form för att ta.
Klart det händer en massa bra saker också, jag har fortfarande världens bästa medarbetare, men dessa saker lyckas inte tränga undan de dåliga.
Det har säkert med vädret att göra. Vi skulle behöva se solen några dagar i rad nu, livet blir lättare då.
Kram
Tråkigt att höra. Håller tummarna för att det vänder och känns bättre snart.
Och om du vill komma och hänga i Stockholm är det bara att säga till, det vet du.
Skicka en kommentar