Kompis, det går bra nu...

Jag hade en kopia av en text som jag behöver som word-dokument, men hade inte tid att skriva av det själv. Då kom jag plötsligt ihåg att det var några som på ett möte för närmare hundra år sen sa att de gärna tog på sig "enklare sysslor" att sticka emellan med när de hade lugnt, så jag chansade och ringde och frågade och hon sa ja. Nästa dag var det klart, utan att jag hade behövt stressa alls!!! Guld värt!

Jag hade ett tjänsteutlåtande att skriva, men jag visste inte hur jag skulle formulera det eftersom det är en lag som styr hur beslutet ska lyda. Då fick jag den briljanta idén att be ledningens sekreterare om hjälp, och han tog på sig hela skrivningen! En sten föll från mina axlar, minst sagt.

Jag behövde hjälp att hitta en säsongspersonal som är självgående och ansvarstagande, till en avdelning som jag inte har möjlighet att stötta så mycket. Jag bad en vän på facebook om hjälp, och nu har jag fått tips om en person som verkar lovande. Spännande!

Varför ber jag inte om hjälp oftare???

(Och svaret på den frågan är: För jag så sällan har möjlighet att återgälda hjälpen...)