Borta bra men hemma alltid bäst.

Det blev två dagars traskande på mässan istället för tre, av den enkla anledningen att antalet utställare var betydligt färre än tidigare år och vi hann se allt på två tredjedelar av tiden. Jag tror att arrangörerna får lägga pannorna i djupa veck och fundera på hur de ska locka både utställare och publik igen.

Varken Basse eller katterna verkade särskilt ledsna över att jag kom hem tidig eftermiddag istället för sen kväll. Det är ju tur att de är glada att se mig, alternativet vore ju jättetråkigt för mig!

Just nu ser jag fram emot en natt i min egen säng, och åt att få sova utan att dela rum med två sågverk... (Även om jag inte störs så överdrivet mycket av att det snarkas. Har jag bara somnat så är jag näst intill medvetslös.)

I morgon ska jag hämta hem Bangsi från träningslägret, så då blir vi fulltaliga här hemma igen. Det gillar jag.