...svider det.
Jag sover alltid så dåligt i början av en förkylning, och dessutom var katten Orvar på rymmen i natt.
Men jag tröstar mig med att det halsonda har släppt, vilket brukar betyda att jag inte blir sämre än så här. "Så här" just nu innebär att det går att andas genom näsan och jag behöver inte snyta mig en gång var femte sekund. Tur är väl det, för det är inte läge att bli sängliggandes just nu, det är dags för asfaltering nästa vecka. Enda giltiga frånvaron då är sin egen död typ. Dessutom kom Orvar in i morse, så då vet jag att han lever och han är numera belagd med utegångsförbud till i morgon bitti.
Ja, det är hårt att vara katt hos mig.
Nåja, jag ska inte sticka under stol med att jag egentligen skulle vilja åka hem och lägga mig i soffan just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar