...är det när man sitter och äter under sin korta halvtimmes middagsrast och det kommer lösa och lediga pensionärer och ska hämta ut sina husnummerskyltar och faktiskt förväntar sig att jag ska gå ifrån maten och serva dem.
Okej okej, de vet inte att jag har matrast, men de kan väl åtminstone vara lite väluppfostrade och fråga om jag kan ge dem deras skylt trots att jag sitter där med munnen full med mat? Jag har absolut inget emot att serva dem, men lite artighet från deras håll skulle inte göra ont. Speciellt inte när man har häcken full och verkligen skulle behöva få slappa i fred de där sista fem minutrarna.
Till och med kollegan S insåg att jag verkligen inte hade tid att prata med henne idag utan telefonsamtalet varade inte mer än ett par tre minuter mot de normala 45-60 minuter!!!
1 kommentar:
Artighet är liksom hela grejen!
Skicka en kommentar