Det går inte alltid som man har tänkt sig...

Jag skulle ju till Solstaden idag.

Min bil visade sig vara av en annan åsikt. Den tyckte att det räckte efter sisådär en tredjedel av resan. Och dog. Och förblev död. Trots samtal hem för goda råd. (Att jag aldrig lär mig. Råd i samband med bilkrångel är aldrig goda i mina öron.)

"Tjuvkoppla startmotorn! Förväxla den inte med generatorn. Ta en skruvmejsel och lägg mellan skruvarna på rött och blått! Bilen hoppar igång direkt. Lovar!" Vad är det för skillnad (utseendemässigt) mellan en startmotor och en generator? Var sitter startmotorn??? Det finns inga röda och blå trådar!!! Och nej, en ficklampa skulle inte hjälpa. Det är inte mörkt. Det är TRÅNGT.

"Stanna en bil och be dem dra igång dig! Du vet väl hur man gör? Du lägger i tvåan eller...." Bingo bingo bingo bingo. Mina öron slutade fungera.

Men att stanna en bil har jag prövat förut med gott resultat. Så även idag - trodde jag... Det trevliga pensionärsparet kunde tyvärr inte hjälpa mig igång med bilen, men lovade prata med Bärgningskåren på orten en mil bort, så jag, K och Basse väntade. Och väntade. Och väntade.

Till slut ringde jag Assistanskåren själv och det visade sig att det inte fanns nån bärgningsbil på ovan nämnda ort. Jag blev i alla fall kopplad till en trevlig bärgningsbilsperson som lovade åka direkt, så till slut fick vi hjälp.

Killen skjutsade oss till närmaste verkstad - som meddelade att visst kunde de hjälpa mig, men de hade ingen aning om när och absolut inte direkt.

De som känner mig vet nu att fröken Tess vid det här laget befinner sig i upplösningstillstånd. Man kan väl inte bara lämna sin bil varsomhelst? Och för okänd tid!?! Jag biter ihop och ber bärgningskillen snällt att köra vidare till nästa verkstad, vilket killens chef ger klartecken till fast de egentligen inte får. Dessutom hittar killen en verkstad som lovar att kolla på bilen omedelbart bums, och Tess vågar börja andas igen.

Väl framme spelar killen av bilen, och verkstadsägaren säger lite käckt att nu är det lunchdags men att de ska titta på bilen direkt efter.

LUNCH??? Hur kan de tänka på lunch när min bil är trasig???

Men Tess biter ihop ännu en gång, ler och säger att "Jo, det vore gott med mat.", och ljuger nästan inte alls.

Jag, K och Basse traskar iväg mot matstället bortom svängen som påstås servera ortens bästa dagens. Maten var visst helt okej, men personalens serviceanda var suverän!

Efter maten letar vi reda på ortens centrum. Får vi inte shoppa i Solstaden får vi väl göra vårt bästa där vi är... Vilket inte är så lätt när man släpar på en hund. Den är inte så välkommen i butikerna. (Och bara GLÖM att jag skulle lämna honom i buren i bilen på den där okända verkstaden!) Mitt shoppinghumör var väl inte det bästa heller, så att utbudet var dåligt gjorde mig inte så mycket. Dessutom väntar jag mest på telefonsamtalet med domen...

Samtalet kommer till slut. Generatorn trasig. Båda batterierna kortslutna. Kan inte fixas förrän nästa dag, måste beställa grejer. Dessutom stänger de klockan 17.

STÄNGER??? Nästa dag??? Jag måste ha min bil! Idag!

Fröken Tess ser framför sig hur hon driver omkring i centrum hela natten, för vilket hotell tar emot både henne och hunden? Och hur ska K komma hem? Vad kostar en hyrbil? JAG VILL HEEEM! Hur fixar man logistiken? När lagar de bilen nästa dag? Och varför måste man ha ström? Bilen går ju på diesel! Jag vill hem, och jag vill ha bilen med mig. Punkt.

Vi traskar tillbaka till verkstaden (tur att K är med vars lokalsinne inte är satt ur spel på grund av bilbekymmer). Jag sätter mig ner med verkstadskillen och börja ställa mina frågor. Han inser snabbt vilken typ av människa jag är - den desperata oförstående sorten - och ringer den där bilskroten där han hade hittat en "ny" generator som passar i min bil. Till min lycka och lättnad trixar och fixar de så att generatorn kommer till verkstaden medans det fortfarande finns öppettid så det räcker till bytet.

Efter en stund ser jag hur min bil, för egen maskin, kommer brummande ut ur verkstaden. Kan ni förstå känslan??? Jag (och mina medpassagerare så klart) ska få åka hem! Med bilen!

Och vad mera är - den funkade hela vägen hem...

I morgon väntar ett nytt försök att ta sig till Solstaden. Fast med en lånad bil... Och utan K.