Jag gillar kriminalkommissarie Joona Linna skarpt. Jag skulle vilja vara lika smart som honom. Tror jag. Eller kanske inte. Det är nog jobbigt att vara väldigt smart.
I vilket fall.
Det här den sortens deckare där det inte är jättehemligt vem den skyldige är, men det är ett nöje att få ta del av polisernas arbete till att hitta den skyldige - och bevis nog för att kunna binda personen vid brottet. Dessutom ingår en hel del action, det är nästan så man blir andfådd bara av att läsa boken...
Jag var riktigt besviken när jag nådde slutet av boken, "Hypnositören" har jag redan läst och nu finns det inga fler. Jag vet det för jag har googlat... Jag vill läsa mer om Joona Linna!
6 kommentarer:
Gah. Då måste jag väl läsa den här iallafall då. Om du tyckte att den var så bra.
Hypnotisören vill jag bara slänga i väggen hela tiden jag läste den.
Men jag gillade Hypnositören också...
Varför ville du slänga den i väggen?
Okej då! Gillade den första så...
Jag tyckte dels att den glappade lite i logiken, sedan var det väldigt många kriminalromansklichéer och knep som förekom.
Men mest var det väl att jag inte alls tyckte om personerna i boken, Joona Linna möjligen undantaget men han hade not inte tillräckligt framträdande roll i Hypnotisören för att rädda boken.
Håller med Katarina om personerna. Gillade inte deras val...
Jag tror att jag är ganska lik Joona Linna. Man vet egentligen vad som är bäst för en, men man tror inte att man är värd det. (Och tänk om gräset är grönare på andra sidan staketet?)
Skicka en kommentar