Tänk så konstigt det kan bli.
Det har varit fullt pådrag här hemma i några dagar, men när Snurre, aka grävmaskinen, lämnade gården så kändes det mer tomt än skönt.
Jag gick omkring och funderade på vad jag var tvungen att ta tag i härnäst, och konstaterade - ingenting. Eftersom jag inte är bra på att såga vare sig vinkelrätt eller 45 grader så kan jag inte spika på listerna på formen, vilket är det sista att göra innan gjutningen kan påbörjas.
Som tur är har man ju en eller fem hästar att sysselsätta sig med, så jag tog ut Slaufa på ett dressyrpass. Både hon och jag var skapligt okoncentrerade till en början, men det blev bättre och bättre, och slutet blev riktigt bra.
Nu känns det som att ordningen (?) i huvudet är återställd, och jag ser fram emot en kortare semestertripp i morgon. Bäst att passa på, det är ju ändå sista semesterveckan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar