Klockan fem i morse drog "kören" igång. Kossorna alltså. Och tranorna. Så pass ljudligt att jag valde att dra på mig storstövlarna och gå ut och titta till dem. Kossorna alltså. Tranorna får klara sig på egen hand efter bästa förmåga.
Jag tror att de var lite osams. Kossorna och tranorna alltså.
Eller så var det de högljudda männen som gick (eller cyklade) längs stora vägen som störde dem. De störde mig i alla fall. Fastän stora vägen ligger, fågelvägen, ett par hundra meter härifrån. Med uppvuxen skog emellan.
Det måste ha varit den höga klara luften som bar ljudet extra långt?
Fast Bs teori var att jag hade drömt eftersom jag omöjligtvis kunde vara vaken vid den tidpunkten på dygnet... Men jag vet bestämt att jag frös om benen när jag gick och lade mig igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar