Gravsättning.

I fredags var jag på gravsättning i columbariet under Gustaf Vasa kyrka.

Lite vanvördigt skulle man väl kunna att vi stoppade in henne i ett hål i väggen där morfars och hans föräldrars urnor redan stod.

Men före själva "instoppningen" så hade vi fyra närvarande en stund tillsammans med urnan och dess innehåll. (Jag tycker att det är svårt att tänka sig att en människa kan få plats i en så liten urna. Men å andra sidan består vi väl av typ 75% vatten?) När vi satte oss runt urnan tyckte jag att det kändes lite obekvämt, jag visste inte vad som förväntades av mig. Men B tog tag i det och vi började prata om I och hennes liv med morfar. Så för mig blev det en stund som jag uppskattar väldigt mycket.

Jag är glad att vi gjorde det här före jul. Hur dumt det än låter så hade det inte känts som att hon hade fått frid förrän urnan med hennes aska var på plats.