Som en separation.

2016 har varit ett jobbigt år. Det har ni förmodligen redan förstått.

En person har visat sig vara någon helt annan än den personen sade sig vara från början.

Jag kan inte direkt påstå att personen har ljugit för mig. Jag tror nämligen att personen vill vara så som den beskrev sig. Men till slut rämnade fasaden, och istället för att bara acceptera sina begränsningar på vissa områden, så blev det slarv, undanflykter och skuldbeläggande av andra. Det ena projektet efter det andra påbörjades utan att slutföras, och frågade man nåt om det så frästes det och det var alltid någon annans fel att planerna inte genomfördes.

Till slut påbörjade personen ett projekt som varken kan slutföras under en livstid eller rinna ut i sanden (självinsikt saknas fullständigt), och först blev jag irriterad, ja till och med arg, för personen sa från början att det projektet inte fanns på världskartan. Jag har fått slita hårt på grund av detta, men nu börjar det bli ordning och reda (jag har återfått kontrollen...) och jag är snarast tacksam över att slippa ha den här personen i min närhet. Om det är för alltid eller bara för en period återstår att se, men just nu får jag andas frisk luft, och det gör gott i själen.

Nu vill jag ha tillbaka mitt liv!