tisdag, februari 03, 2009

Förvirring.

Igår kom den första lastmaskinen vi ska ha på prov några dagar.

Kollegan B tog med sig försäljaren in till mig och kollegan M för att diskutera lite, viftade lite åt mitt håll och sa "Det där är min chef", varpå försäljaren snabbt reser sig ur fåtöljen och går fram till kollegan M och säger "Ja, jag ska väl hälsa!".

"Nej!", säger kollegan B, "Det är hon som är min chef!"

Stackars försäljaren, han tyckte nog att det var pinsamt och vi andra kunde inte låta bli att le...

Feministiska elaka kommentarer om att jag inte borde ta så lätt på ett sådant misstag undanbedes bestämt.

4 kommentarer:

Miss Upsey Daisy sa...

Inte lätt när man fastnat i stereotyperträsket...

Tess sa...

Nej, men jag kan ärligt säga att jag skulle ha gjort precis samma sak. Om inte fruntimret hade varit en sån där manhaftig sak som måste bevisa sitt chefsskap varje sekund.

Men såna tycker jag är jobbiga.

Anonym sa...

Haha =) Ja, men det blev ju uppenbart för försäljaren också att han hade tagit fel. Som Miss Upsey Daisy sa, det är inte lätt när man fastnat i stereotyp-träsket. Det är nog väldigt bra att man kan le åt en sån sak också. Man kan ju inte gå runt och vara bitterfitta hela tiden =P

Tess sa...

Försäljaren var i ~30-årsåldern, så han hämtade sig snabbt och sen var det liksom överspelat.

Jag kan tänka mig att en "gammal" försäljare hade haft svårare att komma över en sån grej utan att känna sig obekväm.

Eller så är det jag som har fördomar... ;-)