Slaktbilen kom idag och hämtade "den stora bruna". (Vi anlitar ett lokalt slakteri med egen bil, skönt att veta att det inte är någon lång och onödigt plågsam transport!)
Det känns väl sådär att veta vad som väntar henne. Hon är okej mot folk, men mot sina kokompisar är hon en riktig ragata. Alldeles för ranghög. Så ranghög att tjuren inte fick en chans att göra "sitt jobb". Och en ko som aldrig får kalv har man inte råd med i längden...
Betydligt värre känns det att jag idag har stoppat in "10-an", världens snällaste ko, i frysen i form av färs. Men hon hade inte orkat en vinter till med sina onda ben.
1 kommentar:
Vet att det är så men får ändå ont i hjärtat.
Skicka en kommentar