Jag har mot min vilja blivit jobbets Häxan Surtant. Den som jämt ifrågasätter allt. Den som folk himlar med ögonen åt bakom min rygg. Den som framkallar en kollektiv suck när jag öppnar munnen.
Känns det som.
Senast i förrgår. Vi är utan chef sen ett halvår tillbaka, och chefchefen kom på mötet med ett förslag på en person som hade kontaktat honom och gjort ett sååå bra intryck. Det var bara det att personen i fråga inte uppfyllde ett enda av de önskemål vi gemensamt hade kommit fram till på ett tidigare möte, förutom att vara trevlig då. Jag satt tyst en stund, tänkte att någon annan kunde reagera på bristen av önskade kvalifikationer, men nej, allihop jamsade med och höll med om att det var en trevlig person minsann, och från orten är han också. Så Häxan Surtant öppnade munnen.
Jag hatar att känna mig som den där besvärliga gnällkärringen som bara hittar fel och brister på alla "bra" förslag som företagsledningen kommer med. Alla mina argument som de bara viftar undan istället för att komma med relevanta motargument. Jag är inte oresonlig, jag kan hantera att bli emotsagd och överbevisad, men bagatellisera inte mina argument!
"Han får väl lära sig här hos oss!" var det nån som sa. "När ska han hinna det?" frågade jag. Utan att få svar.
Fine, anställ den här personen, jag kommer ändå bara att ha med honom att göra max en gång per månad när det är ledningsmöte. Men det är ni andra som inte får det bollplank ni behöver, som inte får rätt stöttning, som inte får en kompetent representant i företagsledningen. Jag fortsätter väl bara att göra som jag vill utan att be om lov, precis som jag har gjort hittills.
3 kommentarer:
Viktigt att va trävlä.
Det är så jobbigt att känna sådär, att man är den enda som säger något och då alltid är tjalle tvärvigg. Fast jag tror ändå det är viktigt, för din egen skull. Har du sagt vad du tycker så har du iaf gjort det. Så vad som än händer, så kan du känna att du gjort ditt. Puss, du är bra!
Jag har haft en riktigt dålig dag idag, en dag när det känts som att jag vadar fram i knähög lera. Jag har pratat med några personer om att jag inte vill vara den där sura kärringen som bara sätter käppar i alla hjul, men alla har sagt att jag har rätt att ifrågasätta och de håller även med om att den här personen inte är rätt för oss. Och det är klart att det känns bättre när jag får bekräftelse, men jag varken vill eller orkar tänka åt en massa andra människor också. Jag är fan den som har minst behov av en chef, de andra borde vara betydligt mer kritiska än vad jag är!
Kalla mig gärna fyrkantig, men har vi kommit överens om t ex vilka kvalifikationer vi önskar hos en ny chef så kan man inte bara kasta det överbord bara för att en person är trevlig!?! En ko är också trevlig... Min hund är trevlig!
Skicka en kommentar