En för mig okänd person ringde idag och frågade om det är jag som har en Isländsk fårhund-hane.
"-Ja", svarade jag förvånad.
Det visade sig att hon äger en tik av samma ras, och letade efter en hane som inte var släkt med hennes tik.
Och det var de enda kriterierna hon hade...
Det är inte seriöst i min värld, så jag tackade nej till att låna ut min hund för att avla fram valpar jag inte kan stå för.
Edit: Efter lite googlande så visar det sig att människan som ringde igår har en registrerad kennel. Desto underligare ter sig hennes "uppförande" i telefonen för mig.
4 kommentarer:
Skrattar... kan inte mycket om avel, men ibland tänker jag att det är sådana kriterier på de karlar som sökes i Lilla byn... det räcker om man inte är släkt liksom...
Ja, litet elak var Spader allt där!
Ja, det var verkligen inte mycket till krav.Hade också sagt nej.
Märkligt.. och klumpigt!
Spader: I Lilla byn är det väldigt svårt att uppfylla kriteriet att man inte ska vara släkt. Och så som familjekonstellationerna är numer (bli ihop - skaffa ett barn - göra slut - hitta en ny - skaffa ett barn - göra slut - hitta en ny osv osv) så lär det bli ännu svårare.
Loppis: Visst har man väl ett ansvar för avkommorna även som hanhundsägare?!?
Miss UD: Ja, jag blev faktiskt riktigt sur av det samtalet. Upplevde det väldigt respektlöst både mot mig, min hund och mot rasen. Det kändes mest som att tikägaren var ute efter snabba pengar.
Skicka en kommentar