fredag, april 02, 2010

En stilla dag pa sjõn.

Jag har varit 1.5 m fran en livs levande Pytonorm idag. En och en halv meter.

Men jag ska ta det fran bõrjan.

Klockan atta blev vi upphãmtade utanfõr hotellet av var guide sen igar. Vi skulle ut pa battur pa Tonle Sap.

Vi akte till hamnen och gick nerfõr en brant landgang. Att det var brant nerfõr beror pa att det ãr slutet av torrperioden hãr nu och sjõnivan ãr vãldigt lag.

Motorn hackade igang och sa for vi ivãg i en bat ca 10 m lang och 2 m bred.

Efter en stunds akning nãrmade vi oss den flytande byn. Vi fick fint mottagande minsann. Pappa, dotter och son ute pa battur. Att dottern hade en pytonorm runt halsen hõr till saken i allra hõgsta grad. Men jag hoppade inte ur baten. Det finns krokodiler i sjõn nãmligen. Jag hade tur ãnda, de hõll till pa andra sidan om baten. Mindre tur var att tjejen som satt bredvid mig pa andra sidan gangen var lika rãdd fõr ormar som jag. Det tyckte flickan i baten var roligt och lade upp ormens huvud pa relingen. Till slut drog Nya Zeelãndaren fram en sedel sa vãlkomstkommittén drog vidare fõr att skrãmma nya turister.

A sa sen att de hade dragit ur ormens tãnder. Kanske har de missat att pytonormar kramar ihjãl sina byten...

Malet i den flytande byn var en fisk- och krokodilfarm. Men tro inte att vi fick komma ombord pa farmen utan att trãffa en ãnnu stõrre pytonorm. Jag hade ju fattat att man klarar sig fran att klappa ormar om man latsas att man inte ãr rãdd, sa jag sag cool ut. (Eller hur...)

Vi tittade lite pa fiskarna och krokodilerna och sedan hade guiden en liten fõrelãsning om Kambodja - tva meter fran den natade buren med ihopslingrade pytonormar. Fast det sag jag inte fõrrãn efterat nãr A visade mig. Lika bra det.

Batturen tillbaka till hamnen sag ut att bli som en promenad i parken. Tills vi gick pa grund. Killen som kõrde baten slet som ett djur fõr att fa loss oss, med lite tafatt hjãlp av var guide. Till slut hoppade killen fran Nya Zeeland och killen fran Malaysia i floden och hjãlpte till. A och den kanadensiska ãldre damen var ocksa pa vãg i, men precis da fick de loss oss. Ingenting hade fatt mig att hoppa i sjõn. Det finns ju krokodiler dãr. Dessutom ãr vattnet bajsbrunt med grõna skiftningar (och ãr Kambodjas friskvattenreservoar - man blev inte sa tõrstig av att se det vattnet kan jag sãga) sa man kunde inte se botten trots att det bara var 3-4 dm djupt.

Det var dock nãra att jag hade fatt ett hõgst ofrivilligt dopp ãnda. Det blev "lite" instabilt nãr killarna hoppade av, vi var fler pa var sida i baten, och innan de hann sãtta sig pa sina platser kom en annan bat och svischade fõrbi sa vagorna gick hõga. Gissa hur det blir fõr en bat utan kõl??? Precis, vi var bara centimeter fran att kantra! Eller atminstone kãndes det sa.

Jag var vãldigt nõjd nãr jag fick komma pa land igen.

Turen gick in mot Siem Reap igen, fast fõrst stannade vi pa en lotusblomsterodling. Sa nu har jag provat att ãta lotusfrõn. Det smakade inte sa mycket, varken ãckligt eller gott. Men sãkert nyttigt eller nat.

Nu har vi bokat buss till i morgon bitti, vi drar vidare till Battambang. Vi har ãven lãrt av vara misstag och alltsa bokat boende redan nu. Annars vet man aldrig vart tuktuk-fõrarna slãpper av en...

2 kommentarer:

Anonym sa...

Så kul att läsa om din resa!
Kram
//Linnea

Tess sa...

Kul att du laser!
Kram