Föregående sommarens myckna regn tycks ha satt spår i mitt minne.
Jag blir lika förvånad varje morgon jag vaknar och solen skiner. Samtidigt upplever jag nån sorts stress, att jag måste ta tillvara på varje solstråle som bjuds, för jag förväntar mig liksom att det enbart är regniga dagar som återstår.
Detta är inte likt mig. Normalt struntar jag högaktningsfullt i vädret, det blir som det blir ändå. Och oftast är vädret bättre än man tror, bara man tar sig ut. (Och för den delen är en regnig dag inte alltid av ondo, för ibland måste man göra inomhussaker också...)
Jag hoppas att jag skärper till mig snart, för jag vill inte bli en sån där väderprognosslav. Vädret ska komma som en överraskning tycker jag, en av de få saker man inte kan styra över.
1 kommentar:
Min prognos säger många soliga dagar! Och vad gäller annat så säger mina Saida-känningar att det finns fina grejer ahead!
Skicka en kommentar