Många är kvällarna som jag med jämna mellanrum öppnar ytterdörren och vrålar ORVAAAR!!!.
Orvar är min ena katt, den smala, som är "en aning" mer aktiv än Oliver, den bolliga.
När jag står där skrikandes i dörröppningen så brukar jag tänka att det är tur att jag inte har några grannar, men nu när det är mörkt ute ser jag ju att det lyser i husen på andra sidan älven så börjar jag ju fundera på om de hör mig och om de tänker att det bor en riktig galning i det där ensliga huset på andra sidan älven...
Fast. Så stark röst har jag ju inte. Eller?
1 kommentar:
Gissar på att dom är inne och inte ute och lyssnar efter om grannen på andra sidan älven är ute och ropar. för det vore riktigt galet ;)
Skicka en kommentar