...?
Alltså, ovanor, såna skaffar man sig väl inte på flit?
Det är väl en form av ovana att alltid läsa när man sitter på toa, men när man börjar med det är det ju inte för att skaffa sig en ovana utan för att man har en så bra bok som man inte vill lägga ifrån sig bara för att man råkar ha ett naturbehov? Att det sen med åren blir så att man nästan inte kan utföra naturbehovet utan att ha något att läsa, om det så bara är texten på schampoflaskan, var ju inget man räknade med.
(Det ovanstående är såklart bara ett exempel, och "man" kan ju vara vem som helst. Eller hur?)
Men för att återgå till rubriken.
För att skaffa en ovana krävs ju att man har tid att utföra den. Tid har jag ont om. Så om jag inför en ny ovana måste jag sluta med en annan. Därmed är summan av lasterna konstant. Tur för mig.
2 kommentarer:
En ovana skulle ju kunna vara att inte låta alla andra ta upp ens tid, så att man får mer över till sig själv. Bara ett exempel. ;-)
KRAM!
Läsa på toaletten är en fin ovana. När det är jag som gör det. Eller om andra gör det när det antingen finns fler toaletter eller jag inte är med. Annars är det ett förbaskat oskick. ;-)
Skicka en kommentar