...säga upp mig.
Problemet är att jag inte vet vad jag vill göra istället. och jag gillar ju de flesta av mina arbetsuppgifter.
Ett tag tänkte jag att det räcker att sluta vara chef, men när jag sa det till min chef så log han bara och frågade vad för chefstyp den nya chefen skulle vara, en galjonsfigur? Och ja, det stämmer nog ganska bra, det är inte så lätt att bestämma över mig om jag råkar tycka att den andra har en dålig idé. Jag låtsas vara medgörlig och sen ägnar jag lite tid åt att tänka, tills jag hittar ett kryphål. Eller när den dåliga idén rinner ut i sanden. Jag har tålamod när jag vill...
Men jag borde verkligen inte ha så kort stubin när korkade puckon som inte har tillstymmelse till förstånd ringer eller mailar. Det är ju egentligen synd om imbeciller.
4 kommentarer:
Men bara för att det är synd om imbeciller är det inte nödvändigt att de får äga telefoner?
Oj. Törs jag träffa dig och få veta vad du tycker om mitt fallskärmande?
Imbecillerna får gärna äga telefoner, men de kan ju låta bli att ringa till mig...
Om ditt liv består av att bygga vägar så gör du rätt i att vara orolig. Annars kan du vara lugn. ;-)
Skicka en kommentar