Att jag saknar J verkar vara något jag kommer att få jobba bort. Han tycks inte känna detsamma gentemot mig. Antingen inbillar jag mig eller så har han tröttnat. Jag får väl veta när han har bestämt sig.
Eller hur ska man tolka "Min dotter (12 år) har bestämt sig för att sova hos X i natt och jag har inget annat att göra så då tänkte jag att jag lika gärna kan åka upp till dig..."? För mig låter det som att han ska välja mellan pest eller kolera och jag är ett av dessa alternativ. Om han sen fullföljer meningen med "Men jag måste åka hem igen tidigt i morgon bitti.", ja då känner jag mig riktigt billig (och har lust att säga åt honom att det kostar honom mindre med pengar att köpa en hora, dessutom slipper han flera timmars restid...).
Jag har full förståelse för att dottern kommer i andra hand (efter jobbet), det ska hon göra, men jag planerar också in saker att göra. Att ringa några timmar innan han kommer känns som ett hån, att han tror att jag bara sitter här 20 mil bort och bara väntar på honom. Och visst är han välkommen upp till mig, jättegärna, men det känns så himla dumt att kanske en hel dags samvaro med honom går bort bara för att jag har planerat in annat och han inte kan ge mig åtminstone en veckas framförhållning. Och jo, hans dotter är välkommen hit, men jag har fattat det som att hon inte vill. Jag är väl elak eller nåt som inte låter henne bestämma över TV´n...
Ja ja, hur det här slutar visar sig. Jag både förstår och inte förstår honom. Men så är det väl för alla. Karlar är på sitt vis och fruntimmer på sitt.
Men han har lovat mig att tala om för mig när (inte om...) han har tröttnat. Han har brutit det löftet en gång, men jag valde att bortse från det för han ångrade sig när han hade fått tänka igenom sin situation (det var mycket som hände i hans liv då), men har han brutit sitt löfte igen nu så kan jag nog inte ignorera det. Jag har svårt att lita på folk, och märker jag att de inte är uppriktiga emot mig är det lättare för mig att säga upp bekantskapen helt och hållet än att ständigt tvivla.
1 kommentar:
Jag vill bara påpeka att jag inte är felfri jag heller. Men det är min blogg och det finns inget krav på opartiskhet här...
J är en underbar karl, han har visat mig vad man kan få och jag kommer aldrig att nöja mig med "second best"...
Skicka en kommentar