Till J - brevet jag aldrig kommer att skriva.

Idag fick jag... "information"... om att du hittat en ny tjej.

Jag känner mig helt värdelös. Våra tre år tillsammans kan inte ha betytt ett endaste dugg för dig. Ett litet mellanspel. Det har gått drygt två VECKOR sen du gjorde slut...

Vad skulle du med mig till? Eller var målet att krossa mitt hjärta? I så fall har du lyckats. Eller vad är det du vill bevisa?


Jag har suttit på MSN med din dotter idag och peppat henne att hon ska ge din nya tjej en ärlig chans, medan mina tårar har runnit. Det är hon som tar kontakt med mig, tro inget annat. Visst förstår jag att det hon är orolig för är att hon ska förlora dig, inte mig. Inte att du och jag har gjort slut, eller att du har hittat en ny eventuell "bonusmamma". Och värsta skräckscenariot är att ni ska skaffa nya barn så du glömmer bort henne...


Tankarna snurrar. Hur länge har du spanat in den här tjejen? Har du varit otrogen under tiden vi var tillsammans? Är det nån du har känt länge? Hur gammal är hon? Varför berättade du inte om henne för mig när du gjorde slut?

Nej, naturligtvis ställer jag inte dessa frågor till din dotter! Jag har ingen rätt att försöka få henne "på min sida". Och jag vill inte ha henne "på min sida". Hon har inte gjort mig nåt ont, och ska inte behöva känna nån konstig lojalitet mot mig gentemot din nya tjej. Jag hoppas att du tror mig om att jag trots mina känslor gör mitt bästa för att få henne positivt inställd till förändringarna i era liv. Men jag gör det inte för din skull, utan för hennes skull.



Men jag önskar dig ett underbart liv, det vet du. Trots att du inte ens frågat vad jag fick i födelsedagspresent...