Bangsi är två år. Eller ja, han fyller tre år på nyårsdagen. Alla hästar fyller år på nyårsdagen. (Fast jag vet att egentligen fyller Bangsi år den 17:e maj, för då var det snöstorm för snart tre år sen.)
Han är så där riktigt kolsvart, det är så läckert. Han är högrest och rör sig med stora luftiga steg. Så långt inga bekymmer alltså...
Bangsi är en väldigt självständig individ. Han är snäll, jättesnäll till och med, men inte speciellt social. Eller "inte social" är fel ordval. Han är nyfiken och vill vara med, men på lite avstånd. Det är det här med närhet och beröring som inte är hans kopp te precis. Speciellt inte beröring på benen. Men det är inga problem att (när man väl fått på grimman) leda honom ut ur hagen och bort från de andra hästarna. Ingen tvekan what so ever. Åtminstone inte än, på de korta promenader vi har varit ute på...
Han är otroligt lik sin mor till sättet. Henne måste man också arbeta med regelbundet för att behålla henne "tam". Det går inte att tvinga dem till saker, man måste övertyga, övertala och lura dem till att göra det man vill. Båda två kräver att man uppför sig korrekt i deras närhet, det vill säga, man måste veta hur hästar kommunicerar med varandra och sedan tillämpa det själv. Annars är man chanslös. Blir man förbannad är det lika bra att lägga ner.
Jag har med andra ord en hel del jobb framför mig, men det är ett år kvar tills man tidigast kan börja sitta på honom, så jag hoppas att vi har blivit kompisar tills dess.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar