söndag, november 14, 2010

Genom sig själv känner man andra...

Av vilken anledning förväntar sig så många att andelen helgon ska vara närmare 100% i riksdagen, regeringen, landstinget och i den kommunala politiken? Det är väl människor det med?

Vore det inte lite otäckt om alla våra folkvalda politiker skulle vara fläckfria? Hur ska de då kunna sätta sig in i oss andras situation?

Jag önskar att "sunt förnuft" skulle få råda lite oftare. Men där avundsjukan går in går förnuftet ut tycks det...

(Nej, jag försvarar inte dessa som har myglat åt sig sommarstugor och garage för massor av pengar, men jag har väldigt svårt att förfasa mig över en Toblerone eller synder från sitt "tidigare liv som okänd", t ex obetald TV-licens eller ett antal obetalda parkeringsböter. Men man behöver inte göra om sina synder utan, precis som vi vanliga människor, lära av sina misstag...)

2 kommentarer:

Katarina sa...

Jag tycker det har hänt något underligt med det som kallas journalistik. Helt plötsligt har vad som helst nyhetsvärde och potential för skandalrubriker. Om det har (eller eventuellt har) hänt någon som är känd vill säga. Är det en politiker eller - ännu bättre - någon från kungahuset flyger allt sinne för proportioner visst ut genom fönstret.

Tess sa...

Ordet proportioner tycks ha försvunnit ur SAOL...