I morse kom husvagnen på plats i Äppelbo.
Jag var smart och sade åt A att han fick backa in min husvagn på plats, jag vet ju att backspärren slår i lite för lätt... Nackdelen är att vagnen kommer att stå på gräs där nere, och det är inte helt bra. Men å andra sidan är det snart vinter och då fryser gräset ändå. Och nyttan av att vagnen får stå på värme överstiger med råge nackdelen med att den råkar stå på gräs.
När husvagnen var på plats, värmen påslagen, nyckeln överlämnad till L, två proppar bytta, nytt eluttag hittat och en massa datorprylar inburna till platskontoret så var det dags att börja jobba. Jag var tvungen att se till att leverantören av väg- och broräcken äntligen kan få fakturera allt det de ha levererat. Slutsumman blev på drygt tre miljoner, så min kontaktperson blev nog glad över mailet från mig...
Tiden sprang iväg och jag som bara tänkt göra "nån timme" hade helt plötsligt jobbat nio timmar. Så jag tog mina miljoner pärmar, min dator och min hund och åkte hem. Fortfarande med ett gäng taggar i hjärtat...
2 kommentarer:
Jag tror att det nya blir bra. Tror verkligen det. Alltid svårt med avsked.
Mmm, men jag känner mig som en trotsig treåring.
Jag VILL bo i husvagn fyra nätter per vecka.
Jag VILL ha söndagsångest och stressa järnet för att hinna göra allt jag har tänkt mig utan att det blir mitt i natten när jag kommer hem.
Jag VILL INTE byta kollegor.
Jag VILL INTE sluta bygga vägar.
Jag VILL ha den där speciella kontakten man har med sina kollegor som man är deporterad tillsammans med.
Så du ser - sandlådestadiet...
Skicka en kommentar