När andan faller på...

När livet snurrar allt fortare så man inte längre hinner reflektera eller uppfatta humorn i det som sker runt omkring en så är det inte så ofta som "andan faller på".

Det händer massor, alldeles för mycket till och med, men ändå har jag inget att skriva. Jag orkar inte ha så där roligt som man kan ha på mitt jobb. Jag orkar inte lägga märke till min hunds alla tokigheter. Jag minns inte hur skön och avslappnande ridturen för fem minuter sen var. Och oj, är det kalas ikväll? Är inte kalaset nästa lördag? Inte det, nej... För övrigt hatar jag när telefonerna ringer, åtminstone om det är nån annan än mina vänner eller kollegor.

Det är verkligen dags för semester! Tio dagar kvar... Och när jag kommer hem ska jag bli så mycket bättre på att koppla bort telefonen så jag kan utföra alla mina andra arbetsuppgifter utan att bli avbruten hela tiden. Somliga vet ju var jag finns ändå!