tisdag, april 10, 2007

Nästintill omöjlig ekvation.

Det här med hovslagare är inte lätt.

Först och främst ska min hitta nån som KAN sko. Och som vet vad han/hon håller på med. Som man känner förtroende för.

Sen ska den personen ha TID att sko ens hästar. Och vi ska ha tid när hovslagaren har tid. Och lika länge. 2-2,5 timmar per häst.

Utöver det kostar det en hel förmögenhet. Känns det som. För mig som hästägare. Efter att hovslagaren dragit av moms, material, resa och F-skatt blir det inte mycket kvar för honom/henne att leva på. Men det svider likafullt i min plånbok.

Inte nog med att det är en konst att sko en häst. Tävlingsreglementet (Fipo) ställer också till bekymmer. En sko i islandshäststorlek är normalt 22 mm bred när den är ny och oriktad. Efter riktning har skon mest troligt blivit bredare. Enligt Fipo får en sko numer vara max 23 mm bred. (T.o.m 2005 var det 22 mm + 10%, dvs 24 mm.) Det innebär att om skon på något ställe på skon är 23,1 mm så blir man diskad. Väldigt många har blivit diskade sen den nya regeln infördes.

Jag har svårt att tro att hästskotillverkarna lägger om hela sin produktion för de stackars i sammanhanget få islandshästarna som tävlas. Det måste vara lättare att ändra tillbaka i Fipo.

Var 6-8 vecka ska hela proceduren göras om. Året runt.

Inga kommentarer: