Stackars Pudding är lägst i rang och är därmed den som får äta sist - om det finns nåt kvar vill säga. (Fast numer är hon fullvuxen och har horn.)
Jag har svårt att se nån bli undanskuffad på det där viset, så igår fixade jag till så att jag kan stänga ute de andra och Pudding får äta så mycket hon orkar utan att tvingas bråka om sin plats vid foderbordet.
Det lustiga är att det var precis som att hon visste att det var det jag höll på med! När jag jagade ut de andra (hon var redan ute) så girade hon undan lite smidigt och ställde sig vid grinden jag satt för och väntade på att jag skulle öppna åt henne.
Kor är absolut inte dumma djur.
(Historien om varför Pudding heter Pudding och inte enbart ett nummer är en annan historia, men sedan dess hör hon och jag liksom ihop...)
4 kommentarer:
Jag gillar Pudding. Hon är tuff.
Pudding är en go´ ko. Så det så.
OK! Pudding har all min sympati! Mat är en viktig ingrediens även i mitt liv!
Nog för att jag har ko-skräck, men heter man pudding, är så där söt, kan slicka sig i näsan och har mat som intresse då är jag böjd att tycka om åtminstone EN ko!
Go Pudding!
// Madde
Skicka en kommentar