Idag fick vi äntligen "tummen ur".
Det är nästan två år sen senaste ridlektionen för C och jag har länge längtat efter att ta upp lektionsridningen igen, jag behöver det. För att inte tala om min häst... (Även om Kråkan hellre skulle dö än att erkänna det!)
Och riktigt roligt var det!
Och beröm fick jag! Men sits är bättre än förut, jag har bättre koll på skänklarna och skänkelläget, jag är stabilare i sadeln och vågar korrigera hästen... Jag blev jätteglad för alla positiva saker hon sa, främst för jag vet att hon inte säger nåt som inte är sant. Klart jag har brister också, annars skulle jag ju inte behöva ta lektioner, men man vill ju inte vara ett hopplöst fall som aldrig gör några framsteg...
Det får absolut inte dröja två år till nästa lektion! Det får inte ens dröja en vecka om jag får som jag vill...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar