En lang resa.

Idag har vi tagit oss fran Cahuita till Santa Elena via San Jose.

Vi borjade dagen med att bli utan frukost, for det enda stallet som hade oppet var fullbokat.Darefter drog vi till med nat sa roligt som passkontroll mitt i ingenstans, formodligen letade polisen efter nan illegal invandrare eller brottsling. Eller sa hade de inget annat att gora.

I San Jose tankte vi forst ga fran Karib-bussterminalen och till Monteverde-bussterminalen (jo da, det finns ett helt gang olika bussterminaler utspridda runt hela San Jose), men blev starkt avradda vid en turistinformation vi besokte for vagbeskrivning sa det blev Taxi. Innan taxichaufforen slappte av oss varnade han oss for att lamna bagaget utan uppsikt, for det var "a very dangerous place". Det kandes ju tryggt att hora, och vi som anda aldrig slapper nat ur sikte holl annu hardare i vara vaskor...

Vi at lunch vid bussterminalen (vilket A senare skulle fa angra...) och satte oss sen for att vanta pa att bussen skulle ga ett par timmar senare.

Vi satte oss pa vara platser, och busschaufforen gick runt och verkligen UPPLYSTE oss om att inte slappa vara vaskor ur sikte under bussturen, jag och A tittade pa varandra och tog ett krampaktigt tag om vart handbagage (resten lag inlast i bussens bagaageutrymme), medan en kille pa bussen tillhorande ett svenskt gang satte sin ryggsack mellan fotterna och meddelade sina kompisar att han minsann tankte sova under resan. Och det gjorde han.

Ett par timmar senare upptacker han att hans ryggsack, innehallande pass, pengar och kreditkort, var sparlost borta. Samma upptackt gjorde aven ett australiensk tjej som lagt sitt handbagage med liknande innehall pa hatthyllan.

Vid pausen ungefar halvvags (trodde jag, ja...) berattar A att hon mar riktigt illa och kanner sig svimfardig. Vad kan man gora? Det ar bara att hoppas att det ska ga over av sig sjalv. Sjalv kanner jag att jag nog ar lite kissnodig, men kon till toan ar sa lang sa jag hinner inte dit men tanker att det nog ordnar sig.

VI kliver pa bussen och farden fortsatter mot Santa Elena. Och fortsatter. Och fortsatter. I all evighet. A blir samre och tvingas spy i en pase vi har med oss, men kanner att hon kanske behover en till pase och vi fragar det svanska ganget om de har nan till overs vilket de lyckligtvis har. Sjalv kanner jag att det borjar tranga pa for "nummer ett", men hoppas sa klart att vi snart ska vara framme. Det ar vi inte. For resten av resan foretas pa vagar i klass med en daligt underhallen grusvag pa vag upp till himlen. Det gick alltsa valdigt langsamt.

Till slut ar det kris rent ut sagt, och jag gar fram till chaufforen och ber honom stanna. Forst avfardar han mig och sager att han inte kan engelska, men upptacker snabbt vad jag vill och fragar om det inte kan vanta de kanske fem minutrarna som ar kvar av resan, men inser medan han sager det att det kan jag inte sa han stannar bussen och jag formligen kastar mig ut och drar ner byxorna. Jag kissade i sakert 10 minuter. Det kandes sa i alla fall. Snacka om lattnad... Den busschaufforen ar dagens hjalte alla kategorier!

Som ni forstar kom vi i alla fall fram till slut, och vi har skaffat ett hotellrum som ser okej ut.

Ha det bra sa hors vi kanske i morgon om vi inte gar vilse i djungeln!