Men.
Om det inte vore för att min svarta häst är rätt så känslig, så skulle jag gärna vilja vråla HIGH FIVE! varje gång jag rider honom, och flera gånger per pass. Han är så lättväxlad, så framåt, så trevlig, så... underbar, rent ut sagt. Att han kan hoppa och ha sig när han tycker att nåt är otäckt är liksom nåt som bara kommer med paketet, inget att bry sig om. Det hör ihop med alla de positiva egenskaperna, och ingen är perfekt, eller hur?!?
5 kommentarer:
High five på den också!
Lättväxlad?
Jag tror jag skulle behöva en häst med automatlåda om jag skulle komma på att ge mig på att rida en...
Nu måste jag säga att de där kusarna känns igen. De som liksom trippar på tårna rätt ut i åkern bara för att jag råkat ställa våra soptunnor lite annorlunda.
Bra att du ser det fina och vågar lita på din förmåga. Hästar är inget för mesar direkt...
Det förstår jag verkligen!
Spader: Kanske till och med HIGH TEN???
Katarina: Lättväxlad är att jämföra med automatlåda i det här fallet! Nästan i alla fall...
Pim: Förändringar är av ondo!
Miss UD: Att vara ett med hästen är obeskrivligt.
Skicka en kommentar