Denna dag...

...går inte till historien som en av de bästa dagarna i mitt liv.


Jag tror att det räcker så. I morgon är en annan dag.

Vad har hänt?

Jag tittade på termometern i morse och trodde inte mina ögon.

-4 (fyra) grader. Inte -34 (trettiofyra) grader. Inte ens -24 (tjugofyra) grader!

Å andra sidan så snöade det istället. Men det gick att vara utomhus utan att få ont i näsan och kinderna!

Julaftons kväll.

Jag sitter här hemma med min hund och mina två katter, nöjd efter en hel dags firande.

• En stor kopp te, "Guteblandning"
• Chokladask och annat julgodis
• Eld i braskaminen
• - (minus) 32 grader utomhus men + (plus) 20 grader inomhus
• Strömmen fungerar, vattnet fungerar

Det kommer att bli en lugn och behaglig kväll. En God Jul helt enkelt!

Brott mot traditionen.

Vi brukar ta en ridtur genom byn på julafton. Med "tomteluva" på hjälmen. Min tomteluva brukar vara ett par röda långkalsonger med linningen runt hjälmen och muddarna nertill på benen ihopsatta med en gummisnodd som tofs. En syn för gudarna, absolut... Varje år tänker jag att jag måste skaffa en riktig tomteluva till nästa år, men sen glömmer jag bort det.

I år blir det ingen tomteritt alls. Det är för kallt. Våra hästar går på lösdrift och vi vill inte förstöra deras naturliga skydd mot kyla och snö, så därför får de vila tills det blir mildare längre perioder än bara en eller två dagar.

Dessutom blir det ingen julgran i år. För nåt år sen hade jag kallat det "katastrof" trots att jag aldrig har nån gran hemma hos mig, det får inte plats. Men det har alltid hört till att mina föräldrar ska ha en julgran. Men icke i år alltså. Det har inte varit värt att trotsa kylan för att ge sig ut i skogen och leta efter en. Och jag tycker inte att det är så hemskt, hellre skönt nästan. Någon julstämning har jag inte hittat, men jag ser ändå fram emot i morgon; Först grötfrukosten hos farföräldrarna och lite senare Kalle Anka och sen lutfisk hos föräldrarna. Sen går jag hem och kryper ner i soffan med katterna.

Jag ska för övrigt bli katt i mitt nästa liv - en sån katt som har det bra alltså.

22 december.

Och så kan jag lägga ännu ett år till handlingarna.

Konstigt det där. Om nån frågar efter min ålder måste jag alltid räkna. För jag har ingen aning. Det är liksom inte intressant längre. Det lär väl inte ska bli intressant förrän man fyller 40 år, för då får man några semesterdagar till. Och nästa intressanta födelsedag borde bli 65-årsdagen, när det är dags för pension. Om man nu får pension vid 65 när det är min tur...

Tills dessa födelsedagar inträffar får man väl leva livet så gott man kan, och jag tycker att jag gör det riktigt bra. Om jag får säga det själv.

Lycka!

Min bil tog sig igenom besiktningen idag.

UTAN ANMÄRKNING!


:-D

Hämnden är ljuv?

Medans jag utsattes för mutor och bestickning igår var Basse på kollo.

Idag fick jag reda på så påhittig han kan vara...

Igår kväll när Tiio var ute för att hjälpa sin husse att valla kossor passade Basse på att hämnas för alla oförätter han anser sig ha utsatts för. Han kissade på Tiios sovplats. Bara så där helt apropå ingenting.

Och i natt kom han tydligen på att han var hungrig varpå han i sin iver att komma åt sin matskål på fönsterbrädan istället rev ner blomman som stod där.

Grejer han aldrig skulle komma på tanken att göra här hemma. Jag har funderat på att jag nog måste skaffa en hund till eftersom Basse blir mer och mer egoistisk, men jag har inte den tid som krävs. Dessutom vet jag inte hur lämpligt det vore att ha två hundar med mig på jobbet. Det är ju inget hunddagis jag jobbar på...

Nemas problemas.

Om nån vill ha smörkola - naturell eller med nån smaksättning - så är det bara att hojta till. Jag har blivit smörkolekokningsexpert.

Fast man får linda in kolorna i smörpapper själv. Sånt pyssel får jag nervösa anfall av.

Edit: Idag har jag lärt mig att bara för att det var lagom att koka kolan 25 minuter igår betyder det inte att man kan koka den i 25 minuter idag och sen ta för givet att den är klar utan att ta kulprov...

Fötter.

Fotpeeling - sax.
0 - 1.

För nån månad sen putsade (läs: raspade för kung och fosterland) jag mina fötter med en fotfil. Det får jag fortfarande lida för. Strax efter behandlingen (läs: misshandeln) fick jag höra att fotfil är ajabaja, det är fotpeeling man ska använda!

Finfina grejer införskaffades och det blir väl nåt fotbad då och då, men inte vet jag om den där peelingen är så himlans effektiv direkt... Inte på mina förhårdnader i alla fall. Dom tuktar jag med hjälp av en kökssax. (Men tala inte om det för nån utbildad fotvårdsterapeut, det gjorde jag en gång och hon blev inte imponerad. Fast hon kanske bara var rädd om sitt jobb, vad vet jag?)

Stenkoll...

Vi har precis haft årsmöte. Det är det enda mötet vår klubb har per år. Vi är inte en särskilt aktiv klubb precis. Vi har även smärre problem med att komma ihåg vilka som valdes in i styrelsen förra gången. Men oftast har vi tur och nån har protokollet med sig...

Men vi har roligt när vi träffas!

Vad jag vill ha...

...just nu.

Ändrade planer.

Planen för kvällen var att fylla höpåsar, laga mat och dammsuga.

Jag har:

• fyllt höpåsar (6 st á ca 5 kg)
• lagat mat (kycklingfilé i en sås av Creme Fraiche, grädde, Sambal Oelek och soja)

Dammsugningen fick stryka på foten. Orvar upplyste mig om att det var viktigare att ligga på soffan och klia honom. Så det var bara att lyda.

Och förmodligen finns både dammsugaren och dammet kvar i morgon, så det är ingen idé att drabbas av panik...

Cherry on top.

Spader har förärat mig en award. Tänk, lilla jag, en AWARD!!!

En award som innebar att jag skulle välja ut tre favoritförfattare och en favoritbok per författare.

Det här blir inte lätt kan vi ta och bestämma... Jag gillar böcker. Jag gillar att läsa. Ibland tror jag att jag gillar att lyssna på böcker också, men kommer jämt på att den som läser läser alldeles för sakta... Jag har ingen direkt favoritgenre, men visst slukas många deckare. De deckare jag läser får vara otäckare än filmatiseringen, men blir det för otäckt måste jag gå och titta in i kylskåpet en stund. (Varför erkänna för sig själv att det är otäckt när man kan låtsas att man är hungrig liksom?)

Nåja, tillbaka till utmaningen... Mina tre favoriter är:

• Jean M Auel - Nionde grottan. Precis när jag trodde att hon var uträknad, böckerna i serien blev bara segare och segare, kom "Nionde grottan". Endast för att jag hade de tidigare böckerna i serien (och en fix idé om att min samling ska vara komplett) köpte jag den och började läsa. Och läsa. Och läsa... Äntligen hade författaren hittat tillbaka till det som gjorde att jag började läsa om Ayla och Jondalar. Nämligen beskrivningarna om hur livet var då, på stenåldern. Till och med jag fattar att det mesta är fria fantasier och fullkomligt orealistiskt, men det tilltalar mig ändå.
• J K Rowling - Harry Potter and the deadly hallows (Harry Potter och dödsrelikerna). Jag har läst den på engelska. Jag har läst den på svenska. Inte bara en gång. Många gånger. På båda språken. Alltså, hela serien är bra, men just sista boken tycker jag mest om. Samtidigt som jag hatar den, för sista betyder just det - att det inte kommer några fler... Min ålder? 14+, eller vad trodde du?
• Merri Vik - "Lotta"-böckerna. Det går ju inte att välja bara en bok i denna serie om den charmiga och slarviga men lite otursförföljda tjej med en underbar humor. Lotta är en sån person som jag skulle vilja vara kompis med, trogen, lojal och rättvis. En person som drar med mig på äventyr vare sig jag vill eller inte. En person som ärligt kan glädjas åt sina medmänniskors lycka och framgång.

Jaha... Det här var tre författare. I mina bokhyllor muttras det surt. Diana Gabaldon undrar varför Jean M Auel och Ayla valdes före henne och Claire. Jan Guillou anser högdraget att hans mästerverk om Arn klår Harry Potter med hästlängder. Janet Evanovich tjafsar om att Stephanie Plum är mycket roligare, häftigare, coolare och liberalare än den där Lotta! Camilla Läckberg, Åsa Larsson, Anna Jansson, Mari Jungstedt och de andra deckarförfattarna hotar med både det ena och det andra när deras genre inte ens nämndes bland de tre favoriterna, trots att jag precis har påstått att deckare är något av en favoritgenre...

Till sist är det meningen att utmaningen ska skickas vidare till tre andra som är värda en award. Det var visst den (svåraste) enklaste uppgiften... Loppan är redan utmanad. Spader var den som skickade utmärkelsen till mig.

Miss UD, Kate Reader och En dagdrömmare - känn er utmanade!

Hej ljus och värme!

Jag har krånglat ett tag nu. Svurit ve och förbannelse.

Traskat ut i kyla och snö iklädd träskor, långkalsonger och i bästa fall en jacka över t-shirten med tången och ficklampan i högsta hugg.

Ännu en gång har en huvudsäkring gått...

Trots allt pusslande med att byta uttag hit och dit beroende på vad som måste vara i gång för tillfället. Trots att extraelementet i sovrummet kompletterats med en timer för att det inte kan vara igång samtidigt som motorvärmaren (också timerstyrd).

Men nu är det slut med det! Idag har elektrikern varit hit och säkrat upp från 16A till 20A.

Broddade och sulade.

Idag hade hovslagaren tid att sko om våra ston som fortfarande var sommarskodda. Järn på packad snö blir lätt väldigt halt...

Slaufa fick samma utrustning som förra året, den såg okej ut, medan Stelpa fick en helt ny outfit. Det kommer nog att gå som en dans att rida henne nu, hennes skor är nämligen tillverkade i Delsbo...

Kråkan, Lilja och Bangsi är oskodda och ska så få vara tillsvidare. Bara hovslagaren har kommit ikapp med alla akuta omskoningar så ska han komma tillbaka så även dessa tre får snygga hovar.

En "ny" vän!

Jag hade en oväntad vänförfrågan på FB idag. Det var hon som jag gick och klippte mig hos på orten där jag jobbade för ett par år sen.

Det är nämligen dags för Sverigepremiär av nya Harry Potter-filmen, och vi är båda helt sålda på HP. Trots vår ålder på 14+... Många roliga och tokiga diskussioner, både om HP och annat, har vi haft under de år jag klippte mig där!

Hon ska se filmen på lördag skrev hon. Här där jag bor finns det ingen bio. Den närmaste ligger i grannkommunen 5 mil bort.

Som "tur" är kommer hovslagaren förmodligen på lördag. Det innebär att jag absolut inte kan få ett så tokigt infall att jag sätter mig och åker 20 mil bara för att se filmen.

Men om nån råkar vara sugen att åka till grannkommunen och kolla på bio nästa helg så är jag helt klart på!

Full frys.

Nästa vecka åker föräldrarna utomlands och överlämnar gård och djur till mig.

Det innebär en hel del mer jobb för min del, men naturligtvis unnar jag dem semester. Men det är väldigt skönt när de kommer hem igen...

För att underlätta för mig själv har jag tagit mig i kragen och lagat matlådor både idag och igår. Matlagning är inte min kopp te direkt, så när jag har mycket annat att göra är det maten som får stryka på foten. Och det är ju dumt, speciellt med tanke på att jag förvandlas till ett veritabelt monster när blodsockernivån hamnar för lågt...

Men, alldeles om en liten strax ligger det sju färdiga matlådor i frysen bara att ta med till jobbet! Jag är sjukt nöjd med mig själv.

Genom sig själv känner man andra...

Av vilken anledning förväntar sig så många att andelen helgon ska vara närmare 100% i riksdagen, regeringen, landstinget och i den kommunala politiken? Det är väl människor det med?

Vore det inte lite otäckt om alla våra folkvalda politiker skulle vara fläckfria? Hur ska de då kunna sätta sig in i oss andras situation?

Jag önskar att "sunt förnuft" skulle få råda lite oftare. Men där avundsjukan går in går förnuftet ut tycks det...

(Nej, jag försvarar inte dessa som har myglat åt sig sommarstugor och garage för massor av pengar, men jag har väldigt svårt att förfasa mig över en Toblerone eller synder från sitt "tidigare liv som okänd", t ex obetald TV-licens eller ett antal obetalda parkeringsböter. Men man behöver inte göra om sina synder utan, precis som vi vanliga människor, lära av sina misstag...)

Bangsi.

Bangsi är två år. Eller ja, han fyller tre år på nyårsdagen. Alla hästar fyller år på nyårsdagen. (Fast jag vet att egentligen fyller Bangsi år den 17:e maj, för då var det snöstorm för snart tre år sen.)

Han är så där riktigt kolsvart, det är så läckert. Han är högrest och rör sig med stora luftiga steg. Så långt inga bekymmer alltså...

Bangsi är en väldigt självständig individ. Han är snäll, jättesnäll till och med, men inte speciellt social. Eller "inte social" är fel ordval. Han är nyfiken och vill vara med, men på lite avstånd. Det är det här med närhet och beröring som inte är hans kopp te precis. Speciellt inte beröring på benen. Men det är inga problem att (när man väl fått på grimman) leda honom ut ur hagen och bort från de andra hästarna. Ingen tvekan what so ever. Åtminstone inte än, på de korta promenader vi har varit ute på...

Han är otroligt lik sin mor till sättet. Henne måste man också arbeta med regelbundet för att behålla henne "tam". Det går inte att tvinga dem till saker, man måste övertyga, övertala och lura dem till att göra det man vill. Båda två kräver att man uppför sig korrekt i deras närhet, det vill säga, man måste veta hur hästar kommunicerar med varandra och sedan tillämpa det själv. Annars är man chanslös. Blir man förbannad är det lika bra att lägga ner.

Jag har med andra ord en hel del jobb framför mig, men det är ett år kvar tills man tidigast kan börja sitta på honom, så jag hoppas att vi har blivit kompisar tills dess.

Just nu i TV-soffan.

För varje avsnitt jag ser av "Så mycket bättre" blir jag mer och mer imponerad av Petter. Han är så duktig på att göra de andras låtar till sina egna.

Det var bara det jag ville säga...

Shopping.

Jag fick order igår på jobbet att köpa godis.

Det blev en tur till staden sju mil bort idag och hem kom jag med två kilo leversnittar. Till min hund alltså. Det var hans godis som var slut.

Generatorrem.

Felet på min bil är nu både lokaliserat och åtgärdat.

Hurra!

Jag mår verkligen fysiskt dåligt när min bil är sjuk. Det beror förmodligen på att jag är helt ointresserad av att meka med bilar och vill inte lära mig heller.

I vilket fall så visade det sig att generatorremmen hade gått av. Det innebär att generatorn inte kan ladda batteriet och då stängs halvljusautomatiken av. När batteriet är slut stannar bilen... Jag hade med andra ord en enorm tur som valde att köra hem med hästarna utan lyse. Och en enorm tur när jag av någon outgrundlig anledning laddade bilbatteriet natten till i förrgår. Och en enorm tur att det finns såna som kan hitta fel på bilar och dessutom laga dem.

Hurra en gång till!

Små små steg.

Saker och ting här hemma går inte riktigt så snabbt som jag hade velat.

Utbyggnaden av mitt hus ligger lite halvt om halvt på is, men efter sju sorger och åtta bedrövelser har jag äntligen fått tag i en rörmokare. Om en och en halv månad. Typ lagom till jul.

Nåja, jag har ju planerat att bo här resten av mitt liv, så varför ha bråttom???

Så småningom ska det flytta hästar hit till min gård. Om det blir alla fem eller "bara" tre är inte bestämt än. Idag har jag beställt en timer så jag inte behöver åka hem och ge hö på min halvtimmes middagsrast, jag bestämde mig för en mekanisk till slut för att slippa vara beroende av ström.

I slutet av den här månaden väntar jag en leverans - det är inredning till mitt stall, närmare bestämt fyra skjutdörrar, två frontgaller och ett fönstergaller. Tillsvidare skippar jag galler mellan boxarna, jag har inte riktigt klurat ut lösningen på hur jag enkelt ska kunna ändra från fyra boxar till två boxar utan att behöva hjälp.

Så. Det händer saker. Men jag märker det inte.

Hemma igen.

Klockan sju i morse bar det av.

Visst funderade jag lite över hur smart det var att ta min bil när det faktiskt fanns tillgång till en väsentligt mycket yngre bil men minst lika dragstark. Men jag gillar att köra min bil så då blev det så.

Och allt var frid och fröjd.

I typ 17 mil.

Sen började två varningslampor lysa och halvljusautomatiken slutade fungera. Hurra. Eller nåt.

Men eftersom motorn lät som vanligt och det kändes som vanligt att köra bilen så fortsatte vi. Det var i alla fall bara sex mil kvar till slutdestinationen och nån som förhoppningsvis vet mer om bilar än mig. Vad jag inte visste (för jag glömde att kolla det mitt i stressen av att vara lyselös) var att både bromsljus och blinkers fungerade, och det är ju bra...

Hur som. Något fel hittades inte. Men vaddå - det var ju ljust ute! Vem behöver lyse då??? Och vi hade ju upptäckt att bromsljus och blinkers fungerar. Både på bil och transport.

I med Fröken Fröjd och Herr Speciell, spännband runt transporten och iväg. 23 mil.

Vi hann hem precis i tid för att kunna köra utan lyse med (relativt) gott samvete. Hästarna skötte sig exemplariskt under hela resan. Underbart!

Ännu mer underbart var det att lasta ur hästarna och se att de kände igen sig efter ett års kollo. Fröken Fröjd gnäggade när hon såg Kråkan och han svarade. De nosade lite på varann alla tre, sen var allt som om det senaste året inte har existerat. Sanslöst...

Jag är så glad att det var just det här stället vi hittade för nio år sen när Kråkan var ett år och behövde åka bort på kollo. Under årens lopp har fyra av våra hästar varit inackorderade där, och jag har aldrig haft någon som helst anledning att vara missnöjd över någonting. Dessutom till rimligt pris!

Idag.

Idag var en bra dag. (Trots att kollegan M var ledig.)

Bara så där. (Det är så ibland.)

Jag tycker om när folk ler. (Och fredagstårta.)

Kolloavslutning.

Jag fick ett mail i morse från Bangsi och Liljas kolloföreståndarinna.

Bangsi behöver tämjas. Helt enkelt.

Eller ja, enkelt är det inte. Han är en speciell herre. Väldigt snäll men även väldigt skygg. Han fattar inte grejen med människor liksom...

Det han framförallt behöver är daglig hantering, t ex att stå på box på nätterna, borstas, ledas... Bara små saker en kort stund - men ofta.

Mitt stall är väl inte klart, det kan man inte påstå, men man kan se slutet i alla fall. Jag har beställt boxdörrar och frontgaller och är lovad leverans innan den här månaden är slut. Det återstår en del målning av väggar och sadlingar kring fönster och dörrar, men hallå, det finns både isolerade väggar och tak, dörrar och fönster. Man får inte vara hur petig som helst...

Vi tar såklart hem Lilja också när vi ändå åker till kollot, det är trots allt 25 mil enkel resa. Men hon är en annorlunda häst, både social och lätthanterlig. (Och otroligt lik sin mor och halvsyster till utseendet!)

Jag drömde i natt...

...om när vi var i Costa Rica.

Cahuita till exempel, alldeles vid karibiska havet.

Eller Santa Elena med de enorma skogarna och behagliga klimatet.

Underbara fruktfrukostar och färskpressade juicer.

Playa Sámara vid Stilla havet med vita sandstränder...

Jo, jag skulle gärna åka dit igen!

Bäst & sämst...

...på jobbet:

• jag bestämmer!
• mina pojkar låter mig tro det...

...hemma:

• jag bestämmer!
• mina djur låter mig tro det...

Men jag är nöjd och glad i alla fall.

Söndag kväll.

Kl 18 - LA Ink
Kl 19 - Amazing Race
Kl 20 - Starke Man (Fast är det så himla bra egentligen?)
Kl 20.30 - Parlamentet
Kl 21 - Typ läggdags, de filmer som börjar nu orkar jag ändå inte se slutet på och hur kul är det att inte få se upplösningen...

Papper.

Den extra timmen jag fick till förfogande i och med omställningen till vintertid (katterna och hunden fattar ju inte att klockan helt plötsligt är en timme mindre) ägnade jag åt papper.

Papper som i fakturor. Som ska bokföras.

Nu sitter alla fakturorna i en pärm i alla fall. "Bara" bokföringen kvar.

Det var att bokföra Spader Madame skulle lära mig innan hon flyttade hade jag tänkt. Men sen glömde jag bort det igen. Och vips hade hon tagit sitt pick och pack och lämnat Lilla Byn.

Alltså, jag väl bokfört i ett par år, men det har inte blivit rätt. Sist lämnade jag iväg mina papper för deklaration, och gissa om han hittade en massa fel... Nog för att jag tycker att ändamålet för skatt är bra för det mesta, men jag vill ju inte betala mer än jag behöver!

Kanske jag skulle ta och boka en tid hos den här bokföringskillen så han får gå igenom med mig hur jag ska göra för att det ska blir rätt från början? Det skulle ju kunna vara väl investerade pengar. Han är dessutom specialiserad på lantbruk vilket underlättar med tanke på alla specialregler.

Frukostnyheter.

Jag har tagit en tremånaders provprenumeration på lokaltidningen. Jag behöver tidningar så jag kan göra eld i min braskamin...

I torsdags fick jag första numret. Idag tänkte jag att det kanske kunde vara trevligt att läsa tidningen medan jag åt frukost.

De flesta tänker nu: "Jaha, än sen, det är väl bara att gå till dörren och hämta tidningen?!?"

Nja, inte riktigt. Min postlåda bor inte vid tomtgränsen precis. För mig blir det 1,5 km tur och retur.

Ifall nån tror att jag bor centralt???

Halleluja...

Faktiskt. Jag lyckades!

Mina köttfärsbiffar med trattkantareller i blev goda!!!

14 mil.

Dagen började med ett sms: "Vaken och hemma?"

Jajjemen, jag var både vaken och hemma, hade precis börjat fundera över dagens frukost. Stackars H däremot var inte särskilt sugen på frukost. Hon hade ont i magen. Jätteont i magen. Så ont att hon ville att jag skulle skjutsa henne till närmaste akutmottagning. Som ligger sju mil bort.

Väl framme hade hon tur och fick träffa läkaren direkt som tog prover och gav smärtstillande. Provsvaren dröjde lite, men till slut bekräftade läkaren att det var blindtarmsinflammation och jag fick lämna H och styra kosan hemåt själv.

H´s sambo ringde för nån timme sen och berättade att hon då väntade på narkosläkaren. Förmodligen kan de avlägsna blindtarmen genom en titthålsoperation, och det är ju ett ganska lindrigt ingrepp.

Skönt tycker jag att det inte var nåt allvarligare än en blindtarm, och skönt att veta varför man har ont.

Kärlek...

Jag vill vara en katt i mitt nästa liv.

Vintern i antågande.

Nu är bilen laddad med motorvärmare och kupévärmare. Den startar vid 4-tiden i morgon bitti. Det borde betyda att jag slipper skrapa rutor och frysa rumpan av mig.

Jag har även börjat fundera på att byta till vinterdäck. Antingen ska jag hota lillebror eller så ska jag be mina kollegor snällt om hjälp. (Jo, jag kan själv - men jag VILL inte.)

Fakta.

Jag hatar (för tillfället) mitt kylskåp.

Eller rättare sagt lampan i kylskåpet.

Punkt.


Edit: Nu har jag pallat upp mitt kylskåp så det inte lutar framåt längre. Kanske att problemet försvinner då???

Och så var de bara 12...

Slaktbilen kom idag och hämtade "den stora bruna". (Vi anlitar ett lokalt slakteri med egen bil, skönt att veta att det inte är någon lång och onödigt plågsam transport!)

Det känns väl sådär att veta vad som väntar henne. Hon är okej mot folk, men mot sina kokompisar är hon en riktig ragata. Alldeles för ranghög. Så ranghög att tjuren inte fick en chans att göra "sitt jobb". Och en ko som aldrig får kalv har man inte råd med i längden...

Betydligt värre känns det att jag idag har stoppat in "10-an", världens snällaste ko, i frysen i form av färs. Men hon hade inte orkat en vinter till med sina onda ben.

Planer?

Blir det måhända svampplockning till helgen???

Fast utan hund den här gången, så man slipper vara rädd att björnarna ska gå till anfall mot honom i alla fall. Sen är det bara att hoppas att man inte kommer att höra några visslingar när man är som längst från bilen...

Hallå där matte!

Nu ligger katten Orvar på golvet framför brasan och blänger på mig.

Han tycker att det är dags för oss att gå och lägga oss. Fast jag vill gärna elda en stund till först så jag slipper frysa i natt.

Ved är gratis - el är jättedyrt.

Alltså eldar jag.

Om man skulle jämföra...

Gruvkillarna i Chile har ju dragit högsta vinsten idag och det unnar jag dem såklart! Ovan jord stod vänner, familj, journalister och presidenten och applåderade och skanderade chilenska hejarramsor.

Kan ni tänka er motsvarande i Sverige?

Ett gäng lyckliga svenskar med kungen, drottningen och statsministern i spetsen som står och skriksjunger:

SVÄÄÄRJEEE - TJALALALA!

Bara så där.

Jag hade två missade samtal när jag kom hem. Det ena var från vännen K och jag ringde upp henne.

"Vill du ha torkade trattkantareller?"

Vad svarar man???

-"JAAA!!!"

Intet nytt under solen.

Och här sitter jag framför datorn/TVn istället för att packa för "utflykten" till Umeå i morgon...



Edit: Å andra sidan, hur många ombyten behöver man för att åka bil?

Bloggträff.

Jag har varit till den Stora Staden på bloggträff! I fredags. Eller ja, jag var förstås kvar i den Stora Staden ända tills igår.

Men åter till bloggträffen!

Vi var 15 glada bloggerskor som träffades på en restaurang för en bit mat och massor med prat. Den gemensamma nämnaren och tillika fenomenal festfixare var Miss Upsey Daisy, men jag hade förmånen att även känna både Spader Madame och Loppanlej sen tidigare.

Lite lustigt det där med bloggträff, för det enda man egentligen har gemensamt är just att man bloggar. Och man kan ju inte riktigt säga att en blogg är en blogg är en blogg, för man kan ju blogga om så olika saker, precis allt mellan himmel och jord. Och lite till.

Så vad pratar man om på en bloggträff? Jo, såklart om allt mellan himmel och jord. Och lite till. Man kan ju säga att ingen av de jag pratade med har ett liv som liknar mitt, men de var trevliga ändå... ;-) Skämt åsido, jag tycker att det är roligare att höra andra berätta om sina liv än att själv berätta om mitt eget. Inte för att jag vill byta till deras liv, absolut inte, utan för att det är intressant att lyssna om världen utanför min, en värld som består av annat än gator och hästar...

Ett stort tack till alla som hjälpte till att göra kvällen så lyckad, och ett extra tack till Miss UD som fixade ihop alltsammans!

Faktiskt!

Jodå. Det finns positiva saker med att vakna mitt i natten och vara törstig.

Jag upptäckte nämligen att lampan i mitt kylskåp var tänd fastän dörren var ordentligt stängd. Man såg att det liksom lyste genom gummilisten. Och jag som har varit irriterad över att grejerna på översta hyllan aldrig är lika kalla som de andra grejerna... (Lampan sitter i kylskåpstaket.)

Det är ju så att det mesta här hemma (nu överdriver jag men det känns lite så) är ett provisorium, så även kylskåpets placering. Det lutar lite käckt så där. Tänk "lutande tornet i Pisa". Golvet är inte klart så jag orkar väl inte riktigt bry mig om att räta upp kylskåpet. Det lutar ju inte så mycket att det riskerar att välta precis. Men nu har jag tejpat fast en ihopvikt papperslapp på översidan av dörren så nu släcks lampan när den stängs. Bra va´?!?

Skogens skafferi.

Detta är en del av all svamp vi hittade idag. Det fanns nästan hur mycket som helst på ett ställe, så det var jätteroligt att plocka! Jag åker gärna dit igen - trots att det är gott om björn i trakten... Förmodligen var det nämligen en sån som Basse och min kompis H såg precis när vi var på väg mot bilen igen. En situation jag inte kände mig helt bekväm med kan vi ta och bestämma.

Semester.

Jag har tagit semester. Kommer tillbaka i morgon...

Inför...

Bloggträff i den största staden nästa helg.

Min mp3-spelare ska nu laddas med

• Nickelback - Dark horse
• Pernilla Andersson - Ö
• Kent - En plats i solen

Sen kan jag åka tåg hur länge som helst. Eller åtminstone tills batterierna tar slut.

Kalas!

Vi hade kalas igår på jobbet.

En trerätters måltid var beställd och vi hade dukat fint i ett av garagen. Kollegan K hade städat jättenoga och för att minska ekot klädde vi ena väggen med vit geotextil. Kanske blev effekten inte riktigt den förväntade, men bättre blev det i alla fall...

Lysrör är väl kanske inte den optimala partybelysningen, men med hjälp av värmeljus, ett par kandelabrar och en pannlampa så var det problemet löst.

En stereo var ditfraktad men inga CD-skivor. Nyheter varje halvtimme är ingen stämningshöjare kan jag meddela.

Det blev väldigt mycket bål över. Vi har nog en rolig arbetsvecka att se fram emot! Eller kanske en ny fest på fredag? (Garaget är ju ändå städat och borden utplacerade...)

Trots mina farhågor när jag läste shoppinglistan var det ingen som kröp hem utan alla kunde gå på sina egna ben. Även om det var lite vingligare för en del än för andra...

Bläää!

...eller ännu ett skäl varför man inte ska äta surströmming...

Vi komposterar matavfallet i gödselhögen hos mina föräldrar. För nån dag sen åt de surströmming (Ja, de. Jag äter inte rutten mat.), och "renset" grävdes ner ordentligt. Trodde vi.

Men Basse som har en förkärlek till sånt som luktar extremt illa hittade minsann äcklet och rullade sig i det efter konstens alla regler.

Behöver jag ens berätta att det för honom innebar raka vägen in i duschen, utan att passera gå?

Suck.

Jag tycker inte om ved som det inte blir varmt av när man eldar den.

En helt okej söndag!

Jag vaknade rätt tidigt i morse, kvart i sju. Eller rättare sagt, Oliver, Orvar och Basse var helt övertygade om att jag hade försovit mig och gjorde sitt bästa för att se till att jag öppnade ögonen nån gång... I vilket fall hade jag ingen lust att ligga kvar så jag masade mig upp och gav Basse korv och Oliver och Orvar leversnittssmulor när de kom in igen. Åt mig själv fixade jag frukost.

Solen strålade så jag hittade faktiskt en hel del arbetslust och jag valde att börja med grundmålningen av några knutbrädor. När jag var klar med dem fortsatte jag med elstängslet som jag började med igår. Isolatorerna går ju lätt som en plätt att skruva i när man använder en skruvdragare, men det är lite knöligt att dra ståltråd själv. Jag hade tur och det dök upp hjälp precis när jag skulle börja med det!

Helt plötsligt var det dags att gå och ge Kråkan lunchhö (och äta själv förstås, på "hotellet". Läs: hemma hos föräldrarna)!

Eftermiddagens största projekt var förstås att utföra min plikt som svensk medborgare och gå och rösta. Har man inte röstat har man inte rätt att gnälla på "systemet" heller enligt mig. Det är enkelt att sitta på rumpan och ha åsikter om ditt och datt... Därefter blev det en runda på höstmarknaden och två stompbröd och tio munkar följde med hem. Gott!

Av nån anledning sved det i ögonen när jag kom hem och väl liggandes i soffan somnade jag som ett ljus... Släpade mig upp till slut och gick ut till mitt elstängsel igen. Nu är det TV för hela slanten; LA Ink, Amazing race och förmodligen zappning mellan Valvaka och Ensam mamma söker...

Trött.

Jag är så trött.

Men det är slutspurt nu inför vintern. Både på jobbet och hemma.

Så jag biter ihop och jobbar på. Det blir ju bättre "sen"... Eller?

Örike.

Här eldas teljus från PartyLite. Doften Örike är en ny favorit!

Mms.

När jag kom hem från hästarna nu ikväll hade jag fått ett meddelande på mobilen från vännen M. Det var en film på en häst som visades upp, men det enda som var skrivet var "S s".

Det var en fin film, så jag svarade och frågade om det var hennes häst S?

Då visade det sig att det inte var M som hade skickat meddelandet, det var hennes dotter A.

A är ett (1) år. Jag tycker att det tyder på att A är en väldigt begåvad ettåring som dels klarar av att skicka ett mms och dels lyckas skicka en hästfilm till en hästtokig.

Jo, imponerad blir man!

Reeekor.

Jag är då alldeles för snäll!

Mina katter tycker om gurka - alltså ser jag till så att det alltid finns gurka hemma.

Från och med ikväll har mina katter upptäckt att de tycker att räkor är väldigt gott också. Men jag kommer inte att se till så att jag har räkor hemma varje dag! Där drar jag gränsen. Det gör jag.

Kärlek!

Eller ja... Oliver älskar Basse, men Basse tycker att kärlek på avstånd är mer hans melodi.

En tokig dag.

Idag har varit en helvirrig dag, och jag har varit på krigsstigen lite titt som tätt.

Det är inte hellyckat att ilskna till alla gånger... Speciellt inte när man pratar i telefon med en gubbj***l som egentligen bara ville uttrycka sin åsikt, varken mer eller mindre. (Och egentligen höll jag med honom. Tala inte om det bara!)

Det är inte helt omöjligt att en av de aktiviteter vi har påbörjat idag kommer att rendera mig mer skäll, men jag har sett till att jag har back-up så då är det "bara" att tiga och lyssna. Sen är det så att "gjort är gjort och kan inte göras ogjort"!

En annan aktivitet som genomförts idag kan däremot ge mig en stjärna i himlen - fast jag förtjänar den inte. Dessutom gillar jag inte att göra halvdana/halvfärdiga jobb, men pengarna är öronmärkta för vissa åtgärder och jag har fortfarande inte lärt mig trolla.

Förresten - om kloning någonsin blir lagligt på människor vet jag en lämplig kandidat!

Personalbefrämjande aktivitet. Eller?

Snart blir det fest på jobbet!

Jag och kollegan M är festfixare, men det vore kanske inte fel med lite hjälp från en expert...

Så här långt har vi kommit hittills:

• Tre rätters middag preliminärbokat. Och det är noga poängterat att arbetsgivaren inte betalar kalaset...
• Inbjudningslapparna uppsatta i respektive matsal.
• Första anmälningen mottagen.
• Området inhägnat med två (2) meter högt staket och låsbara grindar.
• Lokal utsedd - dock måste vi se till att alla fordon är säkert parkerade på annan plats.
• Bord och stolar tycks finnas i uppsjö i nåt förråd nånstans enligt rykten.
• Shoppinglista påbörjad.

Att komma ihåg:

• Ljus. Lysrör är inte "party-light". Varsko brandkåren.
• Chips. Vi får inte glömma chips.
• Musik. Levande eller död? Förmodligen det sistnämnda. På låg volym dessutom.

Note to self: Varma kläder. Och vantar...

Tick tack. Tick tack.

Fredag kväll.

Blink blink.

Måndag morgon.

Blink blink blink.

Fredag kväll.

Vem har råkat komma åt fast forward-knappen? Kan nån stänga av den, tack? Jag hinner ju inte med allt jag vill/måste göra!

Gräs!

När man bara får äta gräs ca 20 minuter om dagen spelar det ingen roll att det går ett gäng kossor i samma hage...

Bra och dåligt.

Nu är golvplattorna till köket levererade.

Jag har beställt tapet, bård och kakel till köket.

Glasbetongblock till duschen är också beställt.

Jag trodde att jag hade beställt kakel/klinkers till badrummet med, men grossisten ringde idag och sa att det var slut. Så nu måste "bestämma-sig-processen" starta om igen... Suck.

Skräckfilm IRL???

Idag kom den.

Kråkans gräsreducerare.

Det gick bra ända tills de andra hästarna såg honom och trodde att det var Hannibal Lecter som traskade runt i hagen bredvid...

Jag får vänja in den långsamt, för alla parters skull.

Party poopers.

Var på en mycket trevlig kräftskiva i lördags.

Tyvärr dök det upp ett okänt antal objudna gäster som roade sig med att trasha festen, men som tur var kunde vi gå in och lämna ligisterna utomhus.



Knott brukar ju inte vilja vistas inom fyra väggar och tak som tur är. Men gissa om alla betten kliar nu...

Jobb igen.

Och vips så var tre veckors semester över.

Man skulle kunna sammanfatta den med tre ord.

• Måla.
• Måla.
• Måla.

Men det är kanske inte riktigt hela sanningen. Jag har ju hunnit rida, klippa mig och reparera bilen också...

Outgrundliga äro ödets vägar...

Det blev som sagt ingen resa till Solstaden i tisdags.

Igår fick jag reda på "varför". En av butikerna jag skulle besöka har "sommaröppet" bara onsdag-fredag, så om jag hade tagit mig hela vägen i tisdags hade affären varit stängd!

Eller är jag knäpp som tror (vill tro) att det är en mening med allt som sker?

Det går inte alltid som man har tänkt sig...

Jag skulle ju till Solstaden idag.

Min bil visade sig vara av en annan åsikt. Den tyckte att det räckte efter sisådär en tredjedel av resan. Och dog. Och förblev död. Trots samtal hem för goda råd. (Att jag aldrig lär mig. Råd i samband med bilkrångel är aldrig goda i mina öron.)

"Tjuvkoppla startmotorn! Förväxla den inte med generatorn. Ta en skruvmejsel och lägg mellan skruvarna på rött och blått! Bilen hoppar igång direkt. Lovar!" Vad är det för skillnad (utseendemässigt) mellan en startmotor och en generator? Var sitter startmotorn??? Det finns inga röda och blå trådar!!! Och nej, en ficklampa skulle inte hjälpa. Det är inte mörkt. Det är TRÅNGT.

"Stanna en bil och be dem dra igång dig! Du vet väl hur man gör? Du lägger i tvåan eller...." Bingo bingo bingo bingo. Mina öron slutade fungera.

Men att stanna en bil har jag prövat förut med gott resultat. Så även idag - trodde jag... Det trevliga pensionärsparet kunde tyvärr inte hjälpa mig igång med bilen, men lovade prata med Bärgningskåren på orten en mil bort, så jag, K och Basse väntade. Och väntade. Och väntade.

Till slut ringde jag Assistanskåren själv och det visade sig att det inte fanns nån bärgningsbil på ovan nämnda ort. Jag blev i alla fall kopplad till en trevlig bärgningsbilsperson som lovade åka direkt, så till slut fick vi hjälp.

Killen skjutsade oss till närmaste verkstad - som meddelade att visst kunde de hjälpa mig, men de hade ingen aning om när och absolut inte direkt.

De som känner mig vet nu att fröken Tess vid det här laget befinner sig i upplösningstillstånd. Man kan väl inte bara lämna sin bil varsomhelst? Och för okänd tid!?! Jag biter ihop och ber bärgningskillen snällt att köra vidare till nästa verkstad, vilket killens chef ger klartecken till fast de egentligen inte får. Dessutom hittar killen en verkstad som lovar att kolla på bilen omedelbart bums, och Tess vågar börja andas igen.

Väl framme spelar killen av bilen, och verkstadsägaren säger lite käckt att nu är det lunchdags men att de ska titta på bilen direkt efter.

LUNCH??? Hur kan de tänka på lunch när min bil är trasig???

Men Tess biter ihop ännu en gång, ler och säger att "Jo, det vore gott med mat.", och ljuger nästan inte alls.

Jag, K och Basse traskar iväg mot matstället bortom svängen som påstås servera ortens bästa dagens. Maten var visst helt okej, men personalens serviceanda var suverän!

Efter maten letar vi reda på ortens centrum. Får vi inte shoppa i Solstaden får vi väl göra vårt bästa där vi är... Vilket inte är så lätt när man släpar på en hund. Den är inte så välkommen i butikerna. (Och bara GLÖM att jag skulle lämna honom i buren i bilen på den där okända verkstaden!) Mitt shoppinghumör var väl inte det bästa heller, så att utbudet var dåligt gjorde mig inte så mycket. Dessutom väntar jag mest på telefonsamtalet med domen...

Samtalet kommer till slut. Generatorn trasig. Båda batterierna kortslutna. Kan inte fixas förrän nästa dag, måste beställa grejer. Dessutom stänger de klockan 17.

STÄNGER??? Nästa dag??? Jag måste ha min bil! Idag!

Fröken Tess ser framför sig hur hon driver omkring i centrum hela natten, för vilket hotell tar emot både henne och hunden? Och hur ska K komma hem? Vad kostar en hyrbil? JAG VILL HEEEM! Hur fixar man logistiken? När lagar de bilen nästa dag? Och varför måste man ha ström? Bilen går ju på diesel! Jag vill hem, och jag vill ha bilen med mig. Punkt.

Vi traskar tillbaka till verkstaden (tur att K är med vars lokalsinne inte är satt ur spel på grund av bilbekymmer). Jag sätter mig ner med verkstadskillen och börja ställa mina frågor. Han inser snabbt vilken typ av människa jag är - den desperata oförstående sorten - och ringer den där bilskroten där han hade hittat en "ny" generator som passar i min bil. Till min lycka och lättnad trixar och fixar de så att generatorn kommer till verkstaden medans det fortfarande finns öppettid så det räcker till bytet.

Efter en stund ser jag hur min bil, för egen maskin, kommer brummande ut ur verkstaden. Kan ni förstå känslan??? Jag (och mina medpassagerare så klart) ska få åka hem! Med bilen!

Och vad mera är - den funkade hela vägen hem...

I morgon väntar ett nytt försök att ta sig till Solstaden. Fast med en lånad bil... Och utan K.

Sjuk?

Basse har gått och harklat sig hela dagen. Jag funderar på om det har fastnat nåt grässtrå mellan halsen och nosen.

Eller om han har ont i halsen, en infektion alltså?

Om han inte mår bättre i morgon får han nog lov att följa med mig och K till Solstaden och besöka farbror/tant Veterinären. Kanske fd kollegorna L och K-Å vill ta hand om honom medan jag ränner i affärerna???


Men just nu sover han i alla fall.

Köksgolv.

Idag har jag varit och beställt golvbeklädnad till köket.

Fint ska det vara! (Lite dyrare än planerat, men det kommer att bli värt det. Det vet jag.)

Under solen intet nytt.

Om nån säger; "Ring mig nästa söndag." och så svarar den inte, då blir jag lite sur faktiskt.

Tre gånger har jag ringt idag utan att få svar och han har inte heller ringt upp. Jag ska prova igen i morgon. Såna som jobbar inom hästeriet har en tendens till att lova mer än de håller, passar inte tider osv. Det är nåt man får lära sig att leva med.

Det är trots allt levande djur det handlar om och saker kan hända som man inte rår över.

Fast irriterad blir jag ändå.

Bollen.

Katten Oliver har fått ett nytt smeknamn istället för Ollie. Det nya smeknamnet är Bollen. (Eller möjligtvis Olliboll. Jag ägde en shettis förut som heter Ullinette och kallas Ullibull. Det kan komma därifrån. Hon har också stor mage.)

Namnet syftar på hans utseende, framförallt formen på magen...

Bollen gillar att äta och att jaga flugor. Jag ser honom inte så ofta jaga råttor, det är hans bror Orvar (Orris) desto bättre på. Men Orris ser inte ut som en boll.

Om det är nån som river ner nåt eller missar ett hopp så är det Bollen. Han tror inte själv att han är så rund som han är. (Sådan matte sådan katt???)

Men Oliver missar inte att komma in i husvärmen på natten, och det ska han ha all heder för. Jag tycker verkligen inte om när Orvar struntar i att komma in - det har hänt två gånger hittills - det är så många farliga djur ute på nätterna som inget hellre vill än att äta upp en liten söt katt.

Och tänk om han blir ledsen när jag inte öppnar dörren när han kommer på att han vill in mitt i natten och jag sover?

Vad som händer...

...när man äter Bruna Bönor?

-Gissa det ni! Men det luktar inte så gott...

Lycka och besvikelse.

Jag och min hund var ner på jobbet idag. (Ja, igen...)

Först blev Basse ledsen för kollegan M lyste fortfarande med sin frånvaro. (Semester kallas det visst.)

Sen blev han jätteglad för vi hittade kollegan S i en av matsalarna. (Och en valp.)

En stund senare skulle jag lämna ett papper i den andra matsalen. Basse sprang in dit med full fart - bara för att bli jättebesviken för kollegan B var inte där. (Ingen annan heller.)

Men sen kom kollegorna P och M (en annan M) upp till vårt kontor och då blev Basse glad igen. (Trots att han inte fick nåt godis.)


Men om lite drygt en vecka återställs ordningen! (Jo, jag är galen på riktigt.)

Hästvakt.

Bardi, en av mina hästars sommarkompisar, har eksem, så lite då och då kräver han att få ta in på hotell, speciellt när knotten bits som värst.

Han är duktig på att tala om när han vill checka in. Han går bakom en, med nosen fem centimeter från ens rygg. Gissa om han blir förvånad om man helt plötsligt stannar och han dunsar in i ryggen på en...

Bardis och Hrimnirs matte är borta några dagar nu, så jag har lovat att hålla ett öga på hästarna åt henne.

Gissa om Bardi vet att hon är borta och att det är jag som är "reservmatte"! I förrgår kväll när jag stannade min bil utanför hagen, redo för en ridtur på Slaufa, dök han upp vid grinden innan jag ens hade hunnit kliva ur bilen.

Han frågade inte om jag ville vara så snäll och checka in honom på hotellet. Han krävde.

Det var bara att trä på grimman och leda honom till rummet med Hästens säng. Roomservice med hö och vatten är en självklarhet för honom.

Nästa morgon var det bara att cykla iväg och checka ut honom. Han var uppenbart besviken över att inte få frukost på säng, men det såg ut som att frukostbuffén i hagen tillsammans med de andra hästarna gick ner ändå...

Ikväll var det dags för hotellet igen efter att ha varit uteliggare en natt. Omväxling förnöjer???

Hjälpa eller stjälpa?

Upptäckte häromsistens att man kan förnya sina recept via internet.

Så i fredags kväll klickade jag in mig och fyllde i formuläret.

Naturligtvis förväntade jag mig inte att få svar varken lördag eller söndag, men nu är det onsdag kväll och jag har fortfarande inte fått nån respons på min begäran.

Kanske de måste kolla sina mail lite oftare där på Vårdcentralen? Eller är det nåt som ska "underlätta" för personalen men inte funkar hela vägen ut? Än har jag några piller kvar, så jag tänker avvakta några dagar till innan jag tar till den gamla beprövade metoden att ringa...

Vecka 2.

Den här veckan har börjat ganska lika som vecka 1.



Målamålamåååla, målamålamåååla, målamålamåååla...



Men på eftermiddagen skiljer det sig åt, jag har nämligen fått min månatliga massageomgång idag. Härligt värre.



Sen åkte jag på hästsportbutiksrean och köpte ett fleecetäcke med Nalle Puh och Tiger på till Slaufa.

Tomater.

Ikväll har jag satt om mina två tomatplantor. De höll nämligen på att ramla ur balkonglådan de stod i. Den var "lite" för grund kan man säga.

Numer har de varsin rejäl kruka med lite äkta kodynga i botten att växa vidare i.



Snart hoppas jag att det blir dags att skörda saftiga solmogna tomater...

Fb.

Jodå, ibland är det där man läser det först.

Och här har jag precis raderat ett ganska långt inlägg då jag konstaterade att det jag skrev inte lämpar sig för allmän publicering...


Tjing.

Inte en dag för tidigt...

Efter cirka en och en halv månads upphåll pga tidsbrist så har jag äntligen tagit mig upp på Slaufas rygg igen.

Hon är fet.

Men även glad och positiv!

Jag har valt att börja med att mjuka upp och stärka rygg- och magmusklerna genom att böja och töja på volt. Det är väl inte det roligaste hon vet, men jag vet att hon har lite svaga sidor och tänker försöka stärka dessa redan från start. Sen ska väl hästkiropraktorn få känna igenom henne om jag lyckas få hit henne. Kråkan ska behöver också en genomgång för jag är osäker på orsaken till hans fånganfall. Vi gick ju omkull bara några dagar innan och han var tokhalt på ett bakben två dagar före fången bröt ut. Så om jag har tur (i oturen) så är det belastningsfång och inte gräsfång.

För att aldrig mer få äta gräs är inget liv för min lilla häst. Då kommer han att bli deprimerad.

Kambodja.

En av ledarna för Khmer Rouge har idag dömts till 35 års fängelse.

Hade det varit i Sverige hade han dömts till Rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. För nån som kan ha varit ansvarig för fängelset Tuol Sleng "S21" kan inte vara frisk i huvudet.

Man torterade fångarna genom att piska dem med strömförande wire. Man hängde dem upp och ner i typ som en galge, och när de tuppade av doppade man dem i en tunna med bajs så de skulle vakna till liv igen.

Om de överlevde tortyren avrättades de genom att bli ihjälslagna med en påk med en spik i. (Man fick ju inte slösa med ammunition, och att bli skjuten var väl alltför humant...)

Ofta kom det fler fångar till Tuol Sleng än vad de hann att slå ihjäl på en dag och därför fanns det lådor på hela 1x1x1 m utan fönster där fångarna fick tillbringa natten en och en. (Ett logi jag inte skulle ge många stjärnor...)

De farliga barnen, alltså de som inte dög till att gräva diken och odla ris, slog man ihjäl genom att lyfta upp dem i benen och svinga dem med huvudet före in i ett träd.

Vad som krävdes för att hamna i Tuol Sleng? Tja, att man bar glasögon till exempel. Eller att man råkade vara lärare eller läkare. Eller nåt annat som Pol Pot & co för tillfället ansåg vara likställt med högförräderi mot den egna nationen.

Semesterdags.

De sista fem arbetstimmarna före semestern klarades av idag på morgonen/förmiddagen. (Vilket innebär tio nya fräscha komptimmar i "banken" - absolut inte fel!)

Det första som hände efter att jag återvänt hem var att arbetsbyxorna och jackan hamnade i tvättmaskinen eftersom de stank av gammal öl och cider blandat med jäst glass. Ingen angenäm arom skulle man kunna säga om man inte vill att folk ska bli illamående.

Eftermiddagen tycks enbart erbjuda regn och blåst, men det ger ju tillfälle att gå igenom lite papper som under nästa vecka ska skickas in till en - ähum - generös bidragsgivare. Fast lite är ju faktiskt bättre än inget, så jag ska inte klaga.

Det verkar luta åt en Kebabtallrik till kvällsmat, men det är inte helt säkert att jag orkar eller har lust att sätta mig i bilen och åka de erforderliga kilometrarna som krävs för att hämta hem maten. Hemkörning är inte uppfunnet här. (Och hade det funnits skulle jag garanterat vara för snål för att utnyttja det...)

Om en liten strax ska jag hänga vinterarbetsjackan på tork samt ge vår/höstarbetsjackan en omgång i tvättmaskinen. Sen är det semester på riktigt. (Med vissa små avbrott för att skriva på tidrapporter och kontera/attestera fakturor. Och förmodligen en del annat som på mitt jobb kallas "ska bara". Men jag är i gott sällskap och det är ju roligt att träffas fastän vi har semester...)

I morgon ska jag ta tag i Slaufas träning igen efter en lååång viloperiod. Åtminstone inbillar jag mig att jag ska både hinna rida och måla stall under mina tre semesterveckor. Och bestämma mig för vilket kakel och klinkers jag ska ha. Den som lever får se...

Edit: Jag hann inte mer än att publicera inlägget förrän ett trevligt sms informerade mig om att jag är bjuden på Tacos ikväll. Man tackar!!!

Boooring.

Jag har tråkigt.

Inte så att jag inte har nåt att göra, det finns hur mycket som helst...

Men det är inget roligt när det inte droppar in folk hela tiden med frågor och svar om allt mellan himmel och jord. Inga som babblar i bakgrunden när man försöker höra vad personen i andra änden av telefonen säger. Ingen att skrika frågor till tvärs över halva huset. Ingen som brummar utanför fönstret för att jag ska avbryta pappersjobbet och ge mig ut i verkligheten istället.

Jag ska avskaffa semestern. Det ska jag.

Papper, papper, papper...

Hmmm, jag undrar hur kollegan M har stått ut med att sitta ensam i det här huset i så många år?

Både jag och Basse tycker att det blir lite långsamt, och det är inget roligt att inte ha nån att bolla idéer med.

Inte för att jag inte har nåt att göra, för tro mig - det har jag! Men pappersarbete är inte lika roligt som utomhusarbete, så är det bara, och när det enbart blir papper hela dagen, ja då blir dagarna ganska långa...

Förresten tog cyan-färgen slut i min skrivare igår, vilket jag meddelade IT-avdelningen. Efter en stund fick jag ett svar; Bli inte förvånad nu, men det var billigare att köpa en ny skrivare istället för bara en toner... Jag kommer och installerar den åt dig på onsdag.

Hur var det nu? Slit-och-släng-samhälle??? Hur tänker tillverkaren när förbrukningsvarorna är dyrare än själva apparaten?

Plock.

Skruvandet är näst intill avklarat (inredningen och luckorna till två bänkskåp kvar), så jag har övergått till att plocka in i skåpen. Det tar också sin tid eftersom det mesta måste diskas först.

När jag har gjort ifrån mig plockandet är det dags för slipning och inoljning av bänkskivorna. I omgångar.

Men jobbet underlättas av lyssnandet till CD-boken "Harry Potter och den flammande bägaren". Lite dålig fantasi har jag kanske, jag har hört, läst och sett den förut, men vad gör man inte för att slippa lyssna på sport och finsk radio?

Och det kommer att bli bra i slutänden! (Men vilken färg ska jag ha på kaklet? Det ska ju sitta där för evigt...)

Yay!

Rinnande varmt och kallt vatten både i köket och på toan, och ett fungerande (om än provisoriskt) avlopp som grädden på moset.

Man kan ju bo här snart, inte bara stå ut, om jag bara monterar klart alla skåp och lådor nån gång så jag slipper ha halva bohaget på golvet...

Köket.

Håll i er nu, men...

Jag har har både en spis och en fläkt som fungerar!

Lite rinnande vatten i kranen och ett ihopkopplat avlopp så leker livet igen. Kanske till veckan???

Iiihhh!

Idag kom första skåpet - ett väggskåp - på plats i mitt nya kök!

I morgon kväll vid den här tiden, om jag inte är deprimerad på grund av Kråkans röntgenresultat, kommer jag nog att kunna börja flytta in mina grejer i skåpen.

Fast jag vill nog förresten diska dem innan de hamnar i skåpen, så det hänger en hel del på "röris" också...

Spirande hopp.

Idag har Kråkan sett mer levande ut än han har gjort på en månad!

Kanske kanske kanske att fången är hävd och han är på bättringsvägen. Fyra dygn utan "Butta"... På tisdag ska han röntga hovarna, då får jag veta hur illa däran han verkligen är.

Hjälp mig hålla alla tummar och tår att han kommer att bli helt frisk igen!!!

Stökigt...

Mitt hus ser ut som om en bomb har slagit ner.

Golvet är proppfullt med grejer.

Jag har inget kök nämligen.


Eller jo, jag har egentligen två kök, men för tillfället är det ena nedrivet och det andra är ännu inte uppsatt...


Jag vill ha mitt nya kök uppsatt NU.

Tuuutelituuut!

Vuvuzelas av plast på fotbolls-VM i all ära, men jag har minsann levande vuvuzelas här på min gård!

Åtminstone är det vad en granne på andra sidan älven påstår... Han satt och tittade på VM, men när han bytte kanal fortsatte det att tuta. Till slut lokaliserade han ljudet till kohagen här utanför där Highland Cattle-gänget med Pudding som baktrupp håller till, och jag kan inte annat än hålla med...

Oftast tänker jag inte på det, men lite då och då blir det enormt enerverande. Tyvärr lär det inte bli bättre förrän de två som går i en egen hage har följt med slaktbilen till de evigt gröna ängarna, och det beräknas inträffa sent i höst.

Såld! Eller?

Första... Andra... Tredje! Såld till herren som lämnat skambud.

Det gäller min husvagn såklart. Och naturligtvis hade jag kunnat neka till att sälja den till det priset, men trots allt är lite pengar mer än inga pengar.

Typiskt bara att en annan spekulant ringde ett par timmar senare...

Nåja, husvagnen står fortfarande kvar här på gården. Affären gjordes upp via telefon så jag hoppas att köparen är en "gentleman" och står vid sitt ord.

Annars så vet jag var hans postlåda bor, och det är bara typ ett par kilometer härifrån...

Halva dagen har ägnats åt att skura denna vagn utvändigt. En del av mig har varit arg på mig själv för att jag lägger ner så mycket tid på nåt som han har fått köpa så billigt, men en annan del hade inte kunnat med att se den åka härifrån så lortig. Och hur det än är så tycker jag om min husvagn och vill den det bästa.

Bowling.

Igår var det bowling med 16 kollegor och därefter åt vi tillsammans. (En viss mängd dryck slank också ner hos de som inte körde bil.)

Vi lottar lag varje gång, och sen är det en strid på kniven! Eller inte... Mitt lag kom inte sist, men vi vann definitivt inte. Fast huvudsaken var ju att vi kämpade väl?!?

Det är tredje gången nu som vi bowlar i ortens bowlinghall, men några av oss misstänker att banorna lutar åt alla möjliga håll, allra mest ner mot rännan, så kanske vi borde testa nån annan bowlinghall nästa gång...

Illa.

Det tycks vara en sommar när många hästar får fång. Igår drabbades en 18 år gammal shettis.

Grymt, tycker jag. Har man klarat sig så länge borde man få slippa de 10 återstående åren av sitt liv. Fast om jag skulle få som jag vill så skulle ingen häst behöva drabbas av fång.

När jag fick veta att shettisen hade drabbats så bestämde jag mig snabbt för att minska storleken på sommarhagen, så nu är betet reducerat för Slaufa, Hrimnir och Bardi. Regnet som öser ner för tillfället kommer förmodligen att göra så att gräset kommer att växa ännu fortare. Stelpa går redan på svältkost (som hon kallar det) eftersom hon fick följa med hem som sällskap till Kråkan.

Kråkan får förresten fortfarande medicin, men han är extremt less på att inte få äta gräs. Oturligt nog är hans mellannamn Houdini, två gånger har han lyckats öppna grinden och gett sig ut på egna äventyr. Turligt nog har dessa eskapader fått ett snabbt slut eftersom det har funnits folk i närheten som har sett honom.

Köbildning.

Idag har det varit en helt crazy dag. Telefonen har ringt och ringt och ringt. Och folk har nästan stått på kö för att byta några ord med mig.

Min middagsrast bestod av att äta ett par tuggor, sen springa iväg och uträtta nåt, äta ett par tuggor, springa iväg, äta ett par tuggor, uträtta nåt igen osv osv. Läge för magsår?

Nåja, alla dagar är inte så här, men nu är det den tiden på året när de förekommer lite för ofta... Men snart är det november, och då lugnar det ner sig lite!

Jag trodde i min enfald att man skulle få lite rutin med tiden, och därmed lite lugn och ro. Men det är väl som med ridning - ju mer man lär sig desto mer förstår man att man inte kan...

Lång och dyr dag.

Kl 06.15 i morse åkte vi. Mitt sikte var inställt på Ikea, mitt resesällskaps sikte var väl i första hand inställt på ett annat, lite mer skräpigt ställe. Men efter det skräpiga stället drog vi till Ikea för inköp av mitt nya kök! (Vi var tvungna att besöka skräpstället först för att få plats med mina grejer sen...)

Köktjejen på Ikea var supertrevlig och kunnig, men jag tycker nog att det är liiite dålig stil att ta 95 kr i frakt för några lådfronter som fattades på deras lager när man handlar för sisådär 26000 kr. Jag skulle till och med vilja påstå att det är MYCKET dålig stil. Med det är ju jag, och jag har haft fel förut.

Det känns i alla fall skönt, och väldigt definitivt, att tolv timmar senare ha köket här på gården, även om det fortfarande är ouppackat. Och trots att snickaren har försvunnit. Men han kommer väl tillbaka så fort han har utrotat några myror i nåt hus nånstans.

Hopp om livet.

Hovslagaren hälsade på Kråkan igår, men han såg inga av de typiska symptomen för den sjukdom vi är rädda för att drabbat Kråkisen.

Under telefonsamtalet med veterinären idag så sa han att det är långt ifrån säkert att det är den horribla sjukdomen Kråkan lider av. Eller om det är den han lider av så är det förmodligen en väldigt lindrig variant. Kanske.

En vecka ska han äta medicin, sen ska han vara utan medicin men under observation några dagar. Om smärtan inte återkommer så kan vi börja låta honom äta lite gräs igen, lite lite i taget, om smärtan fortfarande inte kommer tillbaka så får han äta lite mer gräs - långsam invänjning. Och om några månader får vi det definitiva svaret genom hovarnas utväxt...

Gissa om jag hoppas att utväxten inte visar nåt onormalt!

(Jösses, jag vill inte ens skriva namnet på sjukdomen...)

Bygget fortskrider.

På onsdag bär det av mot ett IKEA inte så nära mig om det går som jag planerar. Inköp av ett nytt kök hägrar...

Status: Himmel och helvete.

Kråkan mår inte så bra för tillfället, det känns väldigt trist och ledsamt. Jag hoppas att han kommer att repa sig och gå "menlös" ur eländet, men än är det för tidigt för några spekulationer. Jag vet inte ens säkert vad det är han drabbats av, symptomen stämmer inte riktigt, men han verkar svara bra på medicinen i alla fall.

Det har varit lite mycket - kan man säga - på sista tiden, så ridningen har hamnat lite på undantag. Det har inte varit riktigt roligt heller utan mest känts som (ännu) ett tvång, även när det har gått bra. Men idag när jag red Slaufa hade jag skoj! Det var energi i hästen, hon var glad, arbetsvillig och framåt och det smittade över på mig. Och det var då jag upptäckte så mycket jag har saknat att ha roligt när jag rider, att bara vara här och nu - jag och hästen tillsammans. Underbart!

Inte bara av ondo.

Det är mycket snack om att förbjuda Facebook på diverse arbetsplatser, men idag kan en ung person ha fått 6 v sommarjobb tack vare en konversation på ovan nämnda sajt.

Du är en bra budbärare, Loppis!

Petitesser.

Oh - jag glömde nog nämna igår att under dessa tre månader som betongen ska torka är jag utan toa här i mitt hus.

Fast jag har det bra ändå, jag har en fungerande toa i bastustugan. Annars skulle det lätt ha kunnat bli lite jobbigt...

Ohyfsat.

För det tycker jag att det är.

Jag bor lite avsides kan man säga. Typ ensligt. 800 m till allmän väg. Lite längre till närmaste permanentboende granne.

Och jo, jag har hört talas om allemansrätten, men efter vad jag vet innebär den inte att man får parkera på någons tomt, endast fem meter från denna någons hus - och sen gå och fiska i drygt en timmes tid.

De kunde väl åtminstone presentera sig och fråga om det är okej??? (Jag skickade Basse Bus på dem, men han är ju inte så värst respektingivande...)



Elaka jag hoppas att dom inte fick nån fisk.

På hästfronten.

Det bidde ingen ridning idag.

Jag och Kråkan gick omkull igår, han snubblade på sina egna hovar tror jag. Jag känner av en viss ömhet i nacke, axlar och armar. Inte för att jag slog mig - Kråkan däremot fick en del skrubbsår - men det blir väl typ som en sträckning just i fallet.

Fröken Slaufa är högbrunstig så hon har motionerat både sig och valacken Hrimnir den här helgen. Ingen av dem luktar särskilt gott heller för tillfället... Vi får hoppas på ett rejält skyfall inom en snar framtid!

Horribelt.

Visste ni att det tar tre månader för betong att torka så man kan lägga golv?

Vi hade i alla fall tur med vädret!

De två senaste dagarna har tillbringats i Barkarby, traskandes omkring på en enormt stor maskinmässa. Jag undrar om vi ens hann se allt? Somliga hotar redan nu med att vi nästa år ska stanna mässans alla tre öppetdagar på flygfältet som är överfullt med maskiner av alla de slag och i alla storlekar. Vi får väl se hur det blir med det...

Mina två kollegor påstår att resan till Kambodja var helt onödig, för jag blev mer solbränd på de här två dagarna i Barkarby än vad jag blev under två veckor i Asien. (Fast jag åkte faktiskt inte till Kambodja för att bli brun, så jag tycker inte att det är jämförbart...)

Dagens bästa mening.

"Maskinens alla funktioner styrs från den proportionalstyrda ergonomiskt utformade joysticken."

Smaka på den!

Nattsudd.

Orvar kom inte in igår när jag ropade, så han har spenderat natten utomhus för första gången. Det gillar inte matte.

Men han kom in i morse i alla fall, så nu ligger han och sover i min säng. Helt utmattad.

Extra timmar?

Kan vi bestämma att dagen i morgon ska bestå av dubbelt så många timmar som en vanlig söndag?

Kan vi bestämma att det åtminstone ska vara uppehållsväder hela dagen?

Och kan vi bestämma att det kommer att gå jättejättefort att måla 300 löpmeter isolertimmerpanel OCH vara jättejätteroligt?


Bra, då är vi överens...

Ordningen återställd.

Ljungby brummar belåtet nu när husse är tillbaka efter två dagars gästspel med konkurrenten Snurre.

Fast jag tror inte att det har gått nån direkt nöd på Ljungby förutom att han höll på att svälta ihjäl... Husse kanske måste visa reservhussarna var bränslemätaren sitter???

Dagens konstaterande.

Vissa anpassar sig efter rådande omständigheter.

Andra blir aldrig nöjda och skyller allt på andra.

Ur askan i elden...

När man bygger ut sitt hus innebär det att en (hel del) först måste rivas.

Kvällen har ägnats åt att elda rivningsvirke, alltså trä som inte går att återanvända.


Men det är ganska trevligt att fira valborg ett par gånger i veckan måste jag säga! Till slut måste ju vintern ge upp och släppa fram våren och sommaren?

Vitt, vitt, vitt.

Idag tog jag mig i kragen, drog på mig målarkläderna och tog en stor hink med vit färg med mig ut i stallet.

Jag hann inte klart... Och tre hinkar vit färg återstår. Av det jag har köpt alltså. Det kommer inte att räcka på långa vägar.


Men det blir nog bra när det blir färdigt!

Till salu!

Jag har både husvagn och hästar till salu för tillfället.

Det känns väl sådär. Jag gillar inte att bli av med sånt som jag tycker om, men ibland måste man.

Men man får väl liksom ta det onda med det goda, pengarna som jag eventuellt får går oavkortat till min utbyggnad av huset. Ett större kök och ett badrum med DUSCH är faktiskt värt ett visst lidande.

Syndernas förlåtelse.

Två dygn senare bestämmer sig Oliver för att överge mörkret under sängen och istället lägga sig på min mage och spinna.

Det måste väl betyda att jag är förlåten???

Olika falla ödet lott...

Katterna Oliver och Orvar och hunden Basse hälsade på hos farbror veterinären igår.

Katterna Oliver och Orvar är inga hankatter längre. De är detkatter numer. Basse slapp undan med en vaccinationsspruta.

För Orvars och Basses del är gårdagen numera glömd och förlåten men Oliver, som utöver snöpningen även fick sitt navelbråck ihopsytt, ligger längst in under sängen i gästrummet och tycker att livet är skit.

Spa.

Jo minsann.

Fyra timmar senare är man som ny.

• Eller åtminstone len som en barnrumpa i ansiktet.
• Tånaglarna har upplevt nåt nytt, nämligen färg!
• Svarta sorgkanter under lackade fingernaglar är inte så fint, men kopparpasta är inte lätt att få bort...

Men det var absolut värt pengarna!!!

(Är det förresten nån mer än mig som tycker att det känns som att naglarna kvävs när de är lackade? En av anledningarna varför jag aldrig målar naglarna...)

Miss.

Jag har precis haft ett mindre trevligt telefonsamtal.

Då fick jag reda på att om man ska jobba på det här företaget ska man vara perfekt. Några felskrivningar får ICKE förekomma. Överhuvudtaget. Någonsin.

Fast jag tänker som så att om jag får ett brev som innehåller endast två blad (inte särskilt mycket text på nåt av dem) och uppgifterna på pappren skiljer sig åt så ringer jag så snart som möjligt och frågar vilket som är rätt. Jag väntar inte tills drygt en månad senare med att ifrågasätta uppgifterna.

Och framförallt skulle jag inte vara grinig och komma med förtäckta hot.



Nåja, jag lär ju inte bli långvarig här om det är så att misstag/felskrivningar inte är tillåtna...

Så sant...

När snålheten bedrar visheten, kostar det mer än det smakar...

Om en fleecefilt inköpt för det facila priset 29 kr har tillbringat en tid hos kossorna och där blivit nedtrampad i dyngan av Helge så är det både billigare och mindre tidskrävande att slänga bort den istället för att köra den i tvättmaskinen.

Allt "gojs" i filten täppte igen filtret i tvättmaskinen så när jag skulle göra ren det så rann ju flera liter vatten ut på golvet. Till råga på allt tvingades jag tvätta om filten eftersom den inte blev ren vid första körningen. Och så måste handduken jag torkade golvet med tvättas....

Konsekvenser?

Tittar på ett program på TV4 och konstaterar att man inte ska flyga genom vulkanaskamoln. Aldrig. Någonsin.

Kompis, det går bra nu?

Nu är det dags att börja fundera på kloning på allvar.

Jag skulle behöva dela mig i tre delar; Två på jobbet och en hemma.


Nån som vet hur man gör? (Det får inte göra ont...)

Jag ska måla hela världen...

Nä, det ska jag inte. Jag ska måla stallet. Inomhus.

Inhandlade 40 liter vit färg och 2,5 liter mörk engelsk röd färg igår, så bara utomhustemperaturen blir lite stabilare på plussidan så ska jag sätta igång.

Räserb**s.

Jodå, nåt fick jag med mig hem från Kambodja i alla fall. Det är en elak bakterie som inte vill dö.

Vi får väl se vem som är mest envis...

Hemma!

Det var en lång resa hem. Jag mådde (mår) inte riktigt bra i magen, och att sitta inklämd mitt i mittenraden under den 11 timmar långa flygresan fick mig inte att slappna av direkt...

Nåja, det känns som att det börjar rätta till sig, så jag hoppas fortfarande kunna åka till jobbet i morgon.

Tvättmaskinen har gått på högvarv sen jag kom hem - det första som fick sig en omgång var min lilla ryggsäck. Den var så svettig och äcklig att jag knappt ens ville ta i den med tång. Men nu är den ren och fin igen.

Stora ryggsäcken ligger kvar på verandan. Inte en chans att den kommer innanför dörren förrän alla eventuella kackerlackor och vägglöss har dött förfrysningsdöden. Den skulle i och för sig också behöva en omgång i tvättmaskinen, men den är för stor för det.

Basse, Oliver och Orvar har inte släppt mig ur sikte en sekund sen jag kom hem, men nu har katterna gått ut en sväng i alla fall. Det har inte gått nån nöd på nån av dem medan jag har varit borta.

Hur som helst - borta bra men hemma bäst!

Ont i hjartat...

Nej. Jag har inte slangt mina sandaler.

Jag har verkligen inte hjarta att lamna dem at sitt ode har i Bangkok.

Jag ska ge dem en chans till - klarar de en svangom i tvattmaskinen sa far de duga ett tag till.

För lång och trogen tjänst.

I morgon kväll händer det.

Mina sandaler kommer att avsluta sitt liv på en flygplats i Bangkok, Thailand.

Må de vila i frid...

För den händige...?

En motorcykel/moped behöver inte se ut som alla andra här i Kambodja.

Oh nej då!

Här hänger det delar i klasar, i parti och minut, det är bara att peka på vad man vill ha och sen återstår en (hel) del skruvande.

Men med tanke på antalet motordrivna tvåhjulingar i det här landet så har jag viss förståelse för att det skulle bli väldigt svårt att hitta just sin egen om alla såg likadana ut. I alla fall om man är lite glömsk om vart man har parkerat...

Varför inte, liksom...

Jag tvingades ändå mecka med hotellets dator för att kunna se de sidor jag vill, så varför inte lika gärna lägga in de svenska bokstäverna i tangetbordet också???

Phnom Penh.

Till slut kom vi hit. Jag tankte nastan hota chaufforen med pistol.

De tva forsta timmarna var som forvantat. Men sen hande nat. AC'n slutade fungera. Och da blev det varmt.

Busschaufforen stannade bussen typ 100 ganger efter det av nan anledning som jag inte forstar. Utan fartvinden forvandlades bussen namligen snabbt till bastu...

Nu bor vi typ pa lyxhotell inte langt fran Phnom Penhs nationella stadion. Antalet restauranger har i narheten verkar vara valdigt begransat, men vi har a andra sidan inte botaniserat grannskapet sa noga utan tog direkt en tur ut till ett "Killing field", en av alla massgravar sen Pol Pot.

Och aterigen ar vi genomblota av svett.

Mobiltackning.

Telia vs Telenor.

5-0.

(Fast en gang trodde Telenor att A's mobil befann sig i Vietnam och da helt plotsligt fanns det kontakt med omvarlden. Tills de upptackte att det ar Kambodja den ar i.)

En dag i trasket.

Tillbaka i Sihanoukville som vi ar - fortfarande for branda for att kunna vistas pa stranden - valde vi att aka pa en guidad tur till Ream National Park.

Forst akte vi minibuss.

Sen akte vi bat. Jattelange. Och tittade pa mangroveplantor.

Och hela tiden funderade vi over hur damen med stilettklackarna skulle klara av djungelpromenaden?

Jag blev imponerad. Djupt imponerad. Hon traskade pa som om hon hade vandrarkangor pa fotterna.

Nar det galler djurlivet sag vi nagra faglar och en massa manniskor som fiskade ostron och rakor. Inga ormar. (Det galler att ha tunnelseende ibland...)

Varlden ar liten ibland...

Killen och tjejen som gav oss en aktur i deras tuktuk i Kep?

De har ocksa anlant till Sihanoukville idag. De bor pa samma Guest house som oss. I samma rum som vi hade innan vi akte till Kep...

Alltsa. Sihanoukville ar ingen liten stad direkt. Kanske lage att kopa en lott?

Visst ja!

Glomde beratta - inte en enda orm vi sag dar pa djungelhotellet! Och gissa om jag ar glad for det...

Sensation!

Jag har akt tuktuk med en som inte tutade!

Men sa ar han inte fran Kambodja heller...

Rim och reson.

Om man tar $13 per person for en skjuts pa typ 13 mil och avstjalpning vid hotellet ingar borde man inte forvanta sig dricks.

Inte ens fastan vagen ar lang, smal, krokig och gropig.

Sa vi tackade, vinkade och gick...

Tro det eller ej...

Vi lever och har det helt underbart!

Men i morgon bar det av till "civilisationen" igen, dvs Sihanoukville.

Å, Ä och Ö.

Jag gillar det här internetcafét.

Det finns svenska bokstäver i tangetbordet även fast de inte syns.

Businesswomen.

A och Sauron (nej, inte den elaka figuren i Sagan om Ringen) startade ett gemensam företag idag.

Huvudverksamhet: Knutna armband. 1 för $4,50 eller 2 för $7. Take very long time.

Sidoverksamhet: Buddhaarmband, 1 för $4 eller 2 för $7. Very cheap for you madame! (Dessutom jättebra presenter till släkt och vänner.)

Företagsnamn: MinnieMouse Ltd.

Man kan även ta in konsulter som för en billig penning rycker av alla hår på benen och skrubbar bort hård hud på fötterna.

Intresserad? Titta in på stranden i Sihanoukville så står det inte på förrän de dyker upp!

11 timmar.

Hoppsan. Det har inlagget skulle jag egentligen ha skrivit i morgon. Men jag gillade inte Battambang. Och det fanns inte sa mycket att gora heller.

Fast vi tog massage. En timme kostade 50 kr. (Nej, jag har inte glomt en nolla.) Det finns en organisation har som heter Seeing hands, det ar blinda och synskadade som utbildas till massorer sa att de ska slippa tigga. Det var bra, fast jag gillar inte nar de drar i fingrarna och tarna.

Hur som helst. Vi valde att aka vidare redan idag. Enligt killen i hotellreceptionen skulle det vara mojligt att aka hela vagen fran Battambang till Sihanoukville pa en dag - fast naturligtvis skulle vi behova byta buss i Phnom Penh. Och eftersom tidtabellerna brukar hallas sa dar bra kandes det ju lite osakert om vi verkligen skulle ta oss hela vagen.

Det blev en lang resa... Men 11 timmar senare anlande vi till Sihanoukville och kusten, helt enligt den kambodjanska tidtabellen. Hade resan foretagits i Sverige hade bussbolaget formodligen stamts pa miljonbelopp av alla stressade resenarer som blivit forsenade. Har i Kambodja finns det inga stressade manniskor. Alla ar sa lyckliga att de kommer fram overhuvudtaget.

Efter en spannande taxitur med Mr Lucky (jo, han heter sa - det star sa pa hans visitkort) slappte han av oss vid Orchidee Guesthouse (fast han ville helst skjutsa oss till ett annat Guest house) och vi hade tur och fick ett rum dar i tva natter. Vi ska bo dar i natt och trivs vi sa bor vi formodligen en natt till medan vi letar reda pa ett annat hotell att bo ett par natter pa eller om vi valjer att aka vidare.

I morgon ska vi i alla fall utforska stranden och havet!

Nasta stalle.

Vi har anlant till Battambang och checkat in pa vart, tack och lov, forbestallda hotell.

Bussresan tog tre khmeriska timmar, ungefar lika med fem svenska timmar. Under resans gang forsokte jag klura ut om tutan var kopplad till bromsen, men kan nog konstatera att chaufforen tutade 500 ganger mer an han bromsade. Han tutade varje gang han korde om nan, inklusive gaende, cyklister och tuktukforare.

Vagen holl bra standard, vilket tydligen innebar att man kan kora hur fort som helst. Det ar ju bara att tuta om nan ar i vagen...

Det verkar inte vara sarskilt manga turister har, restaurangerna skriver priserna i riel istallet for dollar...

Det regnade forresten nyss. Rejalt. Fast det gick over lika snabbt igen.

Hjarterum vs stjarterum.

Man kan fa plats 19 st i en normalstor minibuss. Forutsatt att bara tre har packning med sig.

I en stor buss kan man fa plats med tva vuxna och tre barn pa ett sate for tva. Dessutom kan man stalla campingstolar i gangen sa far nagra till plats.

En stilla dag pa sjõn.

Jag har varit 1.5 m fran en livs levande Pytonorm idag. En och en halv meter.

Men jag ska ta det fran bõrjan.

Klockan atta blev vi upphãmtade utanfõr hotellet av var guide sen igar. Vi skulle ut pa battur pa Tonle Sap.

Vi akte till hamnen och gick nerfõr en brant landgang. Att det var brant nerfõr beror pa att det ãr slutet av torrperioden hãr nu och sjõnivan ãr vãldigt lag.

Motorn hackade igang och sa for vi ivãg i en bat ca 10 m lang och 2 m bred.

Efter en stunds akning nãrmade vi oss den flytande byn. Vi fick fint mottagande minsann. Pappa, dotter och son ute pa battur. Att dottern hade en pytonorm runt halsen hõr till saken i allra hõgsta grad. Men jag hoppade inte ur baten. Det finns krokodiler i sjõn nãmligen. Jag hade tur ãnda, de hõll till pa andra sidan om baten. Mindre tur var att tjejen som satt bredvid mig pa andra sidan gangen var lika rãdd fõr ormar som jag. Det tyckte flickan i baten var roligt och lade upp ormens huvud pa relingen. Till slut drog Nya Zeelãndaren fram en sedel sa vãlkomstkommittén drog vidare fõr att skrãmma nya turister.

A sa sen att de hade dragit ur ormens tãnder. Kanske har de missat att pytonormar kramar ihjãl sina byten...

Malet i den flytande byn var en fisk- och krokodilfarm. Men tro inte att vi fick komma ombord pa farmen utan att trãffa en ãnnu stõrre pytonorm. Jag hade ju fattat att man klarar sig fran att klappa ormar om man latsas att man inte ãr rãdd, sa jag sag cool ut. (Eller hur...)

Vi tittade lite pa fiskarna och krokodilerna och sedan hade guiden en liten fõrelãsning om Kambodja - tva meter fran den natade buren med ihopslingrade pytonormar. Fast det sag jag inte fõrrãn efterat nãr A visade mig. Lika bra det.

Batturen tillbaka till hamnen sag ut att bli som en promenad i parken. Tills vi gick pa grund. Killen som kõrde baten slet som ett djur fõr att fa loss oss, med lite tafatt hjãlp av var guide. Till slut hoppade killen fran Nya Zeeland och killen fran Malaysia i floden och hjãlpte till. A och den kanadensiska ãldre damen var ocksa pa vãg i, men precis da fick de loss oss. Ingenting hade fatt mig att hoppa i sjõn. Det finns ju krokodiler dãr. Dessutom ãr vattnet bajsbrunt med grõna skiftningar (och ãr Kambodjas friskvattenreservoar - man blev inte sa tõrstig av att se det vattnet kan jag sãga) sa man kunde inte se botten trots att det bara var 3-4 dm djupt.

Det var dock nãra att jag hade fatt ett hõgst ofrivilligt dopp ãnda. Det blev "lite" instabilt nãr killarna hoppade av, vi var fler pa var sida i baten, och innan de hann sãtta sig pa sina platser kom en annan bat och svischade fõrbi sa vagorna gick hõga. Gissa hur det blir fõr en bat utan kõl??? Precis, vi var bara centimeter fran att kantra! Eller atminstone kãndes det sa.

Jag var vãldigt nõjd nãr jag fick komma pa land igen.

Turen gick in mot Siem Reap igen, fast fõrst stannade vi pa en lotusblomsterodling. Sa nu har jag provat att ãta lotusfrõn. Det smakade inte sa mycket, varken ãckligt eller gott. Men sãkert nyttigt eller nat.

Nu har vi bokat buss till i morgon bitti, vi drar vidare till Battambang. Vi har ãven lãrt av vara misstag och alltsa bokat boende redan nu. Annars vet man aldrig vart tuktuk-fõrarna slãpper av en...

Angkor Wat.

Dagen har gatt i tempelruinernas tecken. Vi tog en guidad tur fõr att se Angkor Wat och nagra andra tempel. (Bland annat det som Angelina Jolie spelade in Tomb Raider vid.)

Var guide, som pa sitt visitkort presenterar sig som Kambodias Tiger Woods pa grund av sitt utseende, har gatt fyra ar pa universitetet fõr att lãra sig allt en turist kan tãnkas vilja veta i Siem Reap-trakten utom att prata sa pass bra engelska att jag kan fõrsta vad han sãger. (Men jag har ju en egen tolk med mig som tur ãr.)

Att vandra bland ruiner av sten nãr det ãr sisadãr 100 grader varmt ãr inte enbart intressant. Det ãr vãldigt jobbigt ocksa. Tre liter vatten har nog inmundigats, men resulterade bara i tva toalettbesõk. Resten befinner sig i mina klãder.

Tyvãrr fick vi inte se solnedgangen bakom Angkor Wat som slutklãm eftersom solen fõrsvann bakom tjocka askmoln - och vi som hade riskerat livet genom att klãttra i jãttebranta trappor fõr att ta oss till toppen av ett berg. Ja ja, man kan kanske inte ha Póas-tur jãmt. Dãremot fick vi jãttelortiga fõtter. Bland annat.

Trots mina sprakliga problem med guiden sa hoppade vi pa fõrslaget att tillsammans med de flesta i var grupp besõka de flytande byarna sõder om Siem Reap ute pa sjõn Tonle Sap i morgon fõrmiddag. Det ãr vãldigt bekvãmt att ha en guide som fixar allt. Det ãr det.

Ny dag - ny kunskap.

T: -Vilket ovãsen det ãr!

A: -Ja, sa later grãshopporna innan dom friteras...

Kompis pa rummet.

Vi bor inte tva i vart rum hãr i Siem Reap.

Det bor en õdla dãr ocksa.

Men kan ni fõrsta - jag sprang inte skrikande ut dãrifran!

Mot Siam Reap.

Nãr man ãr ute pa resa med den lokala expressbussen kan man fa se lite av varje.

Pa stoppet efter lite mindre ãn halva vãgen fanns det toaletter i golvhõjd (alltsa sana som man inte sitter pa, utan liksom hukar sig õver). Efter ett besõk dãr bjõds det pa friterade grãshoppor och spindlar.

Toan lyckades jag bemãstra, men nagra grãshoppor och spindlar at jag inte.

Omstãllning.

Jag har lite svart fõr det hãr med tidsomstãllning och annorlunda lãnder. Det var med andra ord inte sa lãtt att somna igar. Det var nãrmare bestãmt jãttesvart.

Om nan hade knackat pa da och erbjudit mig skjuts till flygplatsen hade jag fõrmodligen nappat. Men inget erbjudande kom, sa jag ãr fortfarande kvar hãr i Kambodja. Inte fõr att jag vantrivs, men det ãr inte som hemma...

I alla fall sa kom jag pa att jag reagerade pa samma sãtt i bõrjan i Costa Rica, och det slutade ju med att det blev en toppenresa! Sa jag stoppade in hõrlurarna i õronen och lyssnade pa mina nedladdade "Sommar i P1"-program tills jag hade lugnat ner mig och till slut lyckades somna. Ikvãll blir det sãkert lite lãttare att somna, vi ãr pa ett mindre och lite lugnare stãlle och vi har planer fõr morgondagen.

Solljus.

Efter att i drygt ett halvar ha byltat pa sig langkalsonger och dunjackor och allt mõjligt sa gar man nu omkring klãdd i shorts och kortãrmat.

Snacka om att kroppen far sig en riktig D-vitaminchock!

Phnom Penh.

Vi landade vid niotiden, redan da mõttes vi av en tryckande vãrme.

En taxi kõrde oss till vart hotell alldeles intill Mekongfloden dãr vi ska tillbringa en natt innan vi drar vidare upp mot Siem Reap och Ankor Wat. Vi hade tãnkt oss att aka bat dit men tjejen i hotellreceptionen rekommenderade oss att ta bussen istãllet, bade billigare och snabbare. Sa sa blir det. Halv nio i morgon bitti (halv fyra svensk tid) blir vi hãmtade vid hotellet och sen bãr det av.

Personalen var schyssta och gav oss vart rum redan da nãr vi kom, annars skulle vi egentligen ha fatt vãnta med incheckningen till 14-tiden. Nu fick vi en chans att sova ikapp lite innan vi gav oss ut i Phnom Penhs vimmel. Det vimlar nãmligen av bilar, tuk-tuks och motorcyklar. Det ãr inte lãtt att ta sig õver gatan. Fõr õvrigt ãr vart hotellrum superfint! Och ac'n tackar vi gudarna fõr...

Vi har sett skymten av det kungliga slottet och silverpagodan, men nãrmare studiebesõk blir det nãsta gang vi kommer hit till huvudstaden, dvs nagra dagar innan vi flyger hem igen.

Fõr õvrigt ãr vi mest trõtta idag efter den langa resan, men i morgon tar vi nya tag igen.

Bangkok.

Vi har kommit sa pass langt i alla fall.

Trott ar jag.

Fem timmar forsvann, vi far tillbaks dem nar vi aker hem.

Alldeles strax dags att kliva pa planet till Phnom Penh!

Arlanda.

Nu har vi checkat in ryggsäckarna, växlat pengar och ätit en stadig lunch. Vi är med andra ord så laddade som det går att vara inför en 13 (tretton) timmar lång flygresa.

Vi åkte Arlanda Express hit, så jag har åkt tåg i över 200 km/h. Fast det kändes inte så fort. Om jag hade åkt så fort i min bil skulle den nog ha lyft. Om den inte är för tung förstås. Fast min bil vill inte åka fortare än 100 km/h, så det är bara rent hypotetiskt.

Hur som helst var det dyrt att åka Arlanda Express. Det hade nog varit billigare att dela en taxi. Fast inte lika miljövänligt. (Och det är ju väldigt miljövänligt att flyga till Kambodja...)

Om nu inte piloterna flyger vilse, vilket mina kollegor säger att det händer hela tiden, så landar vi i Phnom Penh klockan nio i morgon bitti lokal tid. Vad klockan är i Sverige då har jag ingen aning om, men det kan man säkert googla på om man vill.

På egna äventyr...

Helge och Gurkan utforskar världen på egen hand.

Prioriteringar?

Jag borde verkligen sätta fart med packningen nu. Men istället ställer jag mig och bakar en kladdchokladkaka med chokladmousse. Jag åker ju inte förrän halv två i morgon eftermiddag...

Nåja, allt är tvättat i alla fall, och jag kan ju inte packa blöta kläder...

Jag ska åtminstone se över pappersbiten idag så jag har alla papper med mig och tar kopior att lämna hemma och samtidigt maila över alla dessa papper till min reskompis så hon vid behov kan skriva ut dem om jag inte klarar det själv av nån anledning.

Fast nån sån anledning ska ju inte uppstå, eller hur?!?

Det skulle kunna kallas shopping.

Spänningen låg tät inne på mitt kontor idag på eftermiddagen. (Och jag överdriver nästan inget alls...) Det var nämligen dags för anbudsöppning!

Det var faktiskt riktigt intressant att se hur de olika kriterierna förändrade "ställningen" mellan anbudsgivarna. Bäst tyckte jag att det var att miljökriterierna verkligen spelade roll, de anbudsgivare som har satsat på miljö fick faktiskt lön för mödan.

Och det är dithän vi vill komma, eller hur?!?

(Än är det dock lite för tidigt att ropa hej, anbudsgivare som anser att upphandlingen inte har gått rätt till har 10 dagar på sig att överklaga den.)

Våffeldagen.

Dagen till ära bjöd bästaste H på våfflor i glada vänners lag. Det var väldigt gott med guacamole, röd lök och räkor till!